Troligen tryckte du till med benen lite för hårt för att du var spänd. Har sett den reaktionen flera gånger på känsliga hästar.
Min häst är ju en unghäst och inte så van vid eländig terräng än, så vi körde fast i snårskogen. Fick försöka rygga tillbaka en bit. Det gick faktiskt bra. Han har lite problem ännu att kliva över diken med strömmande vatten, men det fixar sig snart. Glömde nämna att han är en Nordsvensk.
Skall byta framdäck på hojen i morgon är det tänkt. Blir ganska grovt mönster för nu är ju hösten här och då blir ju grusvägarna mjuka och fina innan de fryser till. Försöker få tag i ett MEFO Stonemaster att lägga på i bak.





Svara med citat
Nä, meriter börjar räknas från 100 eller så. Våran lilla grupp eller vad vi är har inga regler, stadgar, status eller annat som belastar. Man behöver inte ens vara 60. 
Ove
Påminner mig om den första resan jag gjorde med en Husquarna Guldpil. Jag hade före den kört en del olika hojar men mest lite trötta 118 cc och moppar. Den här var jäkligt pigg upptäckte jag när jag stod tvärs över en trädgårdsgång och släppte kopplingen lite för fort. Det bar iväg ut på en gräsmatta under några äppleträn och jag korsade gången igen mitt i grindhålet och fortsatte längs grusvägen utanför mellan timmervältor i en fart som var långt ifrån anpassad till läget. Efter en sväng på några kilometer kommer jag tillbaka till kompisen som ägde Kvarnan och han verkade liiite blek om nosen. (Tur ska man ha om man är galen!
)
