Ja Ove,tillsamans med vedeldade pannrumet (bara en dörr emellan) nu +17, underbart för en liten drömresa.
Ja Ove,tillsamans med vedeldade pannrumet (bara en dörr emellan) nu +17, underbart för en liten drömresa.
Jan
Senast redigerat av Ove den 2010-01-08 klockan 20:07.
Citat:
"När ni kommer ner hit ska jag visa berget där man tog upp dom som va belastande å för gamla för att va närande i familjen. Kanske den tiden kommer tillbaka då berget få träda i tjänst igen. Kyliga tankar i kyligt väder."
Det ska va smålännigar till sånt. Har tidigare bara hört talas om det bland indianerna i Amerika som när de kände själv att det var dags att dö kunde dra sig undan. Men i Sverige??? Men det var väl bara i Småland antar jag!
Senast redigerat av GeCe den 2010-01-09 klockan 19:30.
Mvh
GeCe
Det är aldrig försent att prova på något nytt!
GeCe, etterstupan, va det smålänska namnet. Vet ju inte om det bara är sägner, men tror att det va så.
Jan
Känner till att eskimåer satt ut de gamla och sjuka på isen. Indianer i både nord och syd har haft seden att lämna den gamle med lite skaffning i skogen. Vi var nog ganska lika så ättestupan var nog i bruk i hela landet för att i första hand sörja för de som kunde vara till nytta i första, och ungarna i andra hand. Tufft men det handlade om släktets fortlevnad i under väldigt hårda villkor.
Inte hört liknande i Asien och Afrika men tror inte att det var så stor skillnad när det knep till.
Nja, f..n trot!
Citat från Source:
" KULTUR & NÖJE
Artikel av Mats Hägglöf publicerad 22 sep 2008 kl. 08.00:
Ättestupan - en bluff
"Jag gruv", sa´den gamla innan hon hoppade.
I min barndom hörde jag då och då talas om ättestupan. Det skulle vara ett rejält klippstup, där gamlingar påstods hoppa ut för att bespara sig ödet att sakta och oförmögna tyna bort.
Det brättades om en namngiven kvinna i hembygden, som när hon med släktingars hjälp var klar för hoppet hade som sista ord sagt: "Jag gruv".
Det har visat sig att ättstupan är en rejäl bluff och det har kunnat beläggas på många sätt - bland annat via kyrkböcker från 1600-talet och framåt samt via sökningar efter benrester vid påstådda platser i hela Norden. Myten lär härstamma från Island.
I detta sammanhang vill jag berätta om samernas begravningsplats i Fatmomakke vid Kultsjöns västra strand helt nära norska gränsen inom Vilhelmina kommun. När jag en gång av många besökte denna för samerna viktiga, kulturella plats, var biskopen inom Luleå stift där för att inviga en ny begravningsplats. Det var Midsommar. På en del gravar stack det upp rör med cirka 10 centimeters diameter och jag fick veta, att i dessa gravar låg samer som dött sedan förra begravningstillfället, Mikaeliehelgen året dessförinnan. Via detta rör kunde prästen hälla de tre skoporna jord på kistan vid begravningsakten varefter röret drogs upp och hålet fylldes igen.
Och så en liten historia. När samer dog tidigare och det var vintertid kunde liken förvaras på annan plats än i likboden. Vilhelminaprästen träffade en same, vars far dött någon månad tidigare, vid juletid. "Är det inte dags att föra far till en likbod", undrade prästen.
"Nej inte än, jag har honom liggande i en båt i båthuset vid sjön, och jag har tack vare detta skjutit två rävar där. Jakttiden för räv pågår ytterligare en månad".
Bookmark and Share
Mats Hägglöf, FILOSOFIE SKOGSARBETAR" Slut citat.
Hämtat här: http://www.sourze.se/%C3%84ttestupan...f_10660239.asp
Mvh
GeCe
Det är aldrig försent att prova på något nytt!
Jaha, det kan vara så. Platsen jag tänkte på är lämplig för ändamålet. Men nog låter det väl grymt, å andra sidan kanske man hade en annan syn på saken för 400 år sedan. Vad läkarvetenskapen kunde hjälpa till med då va väl inte så mycket. Att såga av ett ben eller arm lyckades nog någon gång. Annars va det nog att bita ihop å plågas till det tog slut. Så jag håller inte för otroligt att det kan ha hänt. Hur som haver tycker folk i dag att det är spännande att besöka platsen där det påståts ha hänt.
Jan
Det brukar väl ofta finnas någon grund för skrönor men vad ättestupan beträffar så var det nog väldigt långt tillbaka i urtiden. Men det har förekommit andra, inte mindre drastiska men som var tänkt att vara osynligt har förekommit in på 1900 talet en bit.
Hörde en gammal läkare som berättade hur han fann ett barmhärtighetsmord som han anmälde. Sonen till offret åkte i fängelse många år. När han kommit ut anlitade han samme läkare som anmält honom när han blev sjuk. På frågan om han litade på läkaren ifråga svarade han att den som kunde avslöja honom "måste verkligen vara en riktigt bra doktor.
Vågar man föreslå en liten paus på galgbacken vid Borgvik när det är dags för Värmlandsnäs. Jag åkte förbi där igår men det var för kallt för att stanna och kolla om allt var i ordning med galge och hjul på stolpe där dom lade upp den avrättade och steglade boven för att korpen skulle ta hand om resterna. Makabert men intressant.