Ursprungligen postat av
Ove
Pratade med kamrat GeCe i telefon igår och kom bl.a. in på intresse för teknik. Det gjorde att jag idag gått och funderat på mitt eget förhållande till ämnet.
En gång i tiden, slutet 50-talet kunde jag varenda del i Coventry-Climax och Taylormotorerna som var väldigt i ropet när det gällde att få ut effekt ur lätta maskiner. Jag tror även att jag ff skulle kunna justera in spelet på en Landsverk L 57 eller L58. (lingrävmaskiner) Kanske jag även skulle kunna komma ihåg startproceduren på en Caterpillar bandlastare där man först med en vanlig startmotor fick igång en liten bensinmotor som i sin tur skulle rycka igång dieselmöllan. Skulle nog kunna köra också efter lite avrostning.
Efterhand kom jag nog underfund med att mitt tekniska intresse mest fanns på det teoretiska planet så blev det att byta spår vilket på den tiden, - 60 -70- talen inte innebar några problem alls. Den enda teknik som gällde sen var den som kallas biomekanik och är väldigt intressant fortfarande efter pensionering.
Mitt förhållande till teknik idag är att det ska fungera och vara lätthanterligt. Effekt inom rimliga gränser. Sen vad som driver, Ottomotor, diesel, el eller trolldom är eg. ointressant bara det funkar. Åkupplevelsen för mig är optimal när jag kan ta mig dit jag vill så effektivt och tyst som möjligt. Jag vill alltså ha en maskin som inte fjärmat sig alltför mycket från urtypen - cykeln - men vill ändå ha ett j - a rull under hjulen, bra vägegenskaper och bromsar.
Förmodligen är jag rätt trist som MC-ist.