Det är lite jobbigt för tillfället men för att göra en lång historia kort så är det så att jag fått stå i skottgluggen varje dag senaste tiden. I går brast det rejält, dessutom på vår självaste bröllopsdag och jag blev så klart väldigt ledsen. Till råga på allt hade jag pappa i tankarna då och då, han dog nämligen för fyra år sen på samma dag. Han kunde väl ha tagit nån av de andra 364 dagarna?
Min man nämnde nåt att det alltid är *han* som ska tänka ut nåt att göra på bröllopsdagen. Bara för att hans pappa gjorde så i sin familj betyder det inte att det måste vara samma regel i vårt hem.
Nå hur som haver, på lördag har jag planerat in precis heeela dagen och sen får han faktiskt låta modellflygandet vara. Det var sånt gnäll nu senast att *han* bara ska planera. Okej, då planerar jag bort modellflyget och ser till att det inte blir nåt av det alls. Dessutom måste han gå upp på morgonen, här blir det inte tal om nån sovmorgon.
Så kan det gå när man bråkar med mig.