Våren 1978…
Som ungdom så började jag min tvåhjuliga bana med att tjata till mig en moppe när jag var 9 år.
Det var så att min klasskamrat hade en moped på sitt sommarställe, och det tyckte jag verkade vara så jäkla roligt, så jag la på en stenhård offensiv mot pappa och förklara som en 9åring kan att det skulle, och jag kan, och bla bla bla..tills han slutligen gav med sig.
YES! Tänkte jag (fast förmodligen på svenska på den tiden) – Jag skall få en moppe!!
Farsan visste naturligtvis vad han gjorde och hittade en helt nerplockad gammal Crescent, som låg i en stor trälår.
(Det är inte min på bilden, men min var exakt likadan)
Varsågod, här har du din moppe sa han när lastade ut trälåren ur bilen. Jag var så överlycklig över vraket jag fått att jag inte ens reflekterade över att det förmodligen skulle krävas en del arbete innan den var körklar, och med en pappa som är mekaniker så antog jag att jag skulle få titta på medans han satte ihop mopeden..men det fick jag göra själv.
Så på ren vilja satte jag ihop moppen till körbart skick – vilket var en helt underbar känsla.
Jag har nog haft närmare 10 olika moppar efter det i mitt liv fram till det var dags för 125:a. Då sa pappa stop, och min tvåhjuliga bana tog slut.
34 år senare, Hösten 2012…..
Jag hade köpt en moped till grabben som fyllt 15. Han fick som första moped en helt fungerande moppe, och faktum är att jag fick en moppe på köpet som var defekt.
Mycket snart kände jag att det var förbannat kul att meka med moppar igen, och snart hade jag lagat moppen och begav mig ut på en liten runda.
Tyvärr ser det rätt korkat ut med en 100 kilos kloss på en liten 50kubikare, så tankarna började fara kring om jag kanske skulle köpa mig en 250 som jag kunde ha inomskärs på ön, efter att jag renoverat den.. Det var då det slog mig!
-Grannen har väl en MC som han inte kört på flera år. Mycket riktigt, det hade han. En Honda CB 750 F 1981. ”Röer å finer”.Eller ja, i ärlighetens namn så var den inte så röd längre eftersom den förmodligen stått alldeles för mycket i solen där den blekts, och den var ganska dammig och i ett generellt dåligt skick.
Men det spelade ingen roll för jag ville ju ha något att meka med och då var ju detta ett kanonalternativ.
Felen med den;
Renovera Bromsarna
Packa om framgaffeln
Renovera växellådan
Inte allt för mycket meck, utan alldeles nåbart.
Så vintern 2012/2013 plockade jag ner allt som behövde åtgärdas och grejade å mekade, till jag var färdig. Fantastiskt trevlig terapi.
Sen blir det ju alltid lite mer än vad som var tänkt från början, så jag har också slängt på: Nytt framdäck, nytt drivpaket, nya stift ,3 oljebyten, nya handtag, stålomspunna bromsslangar, ny bromsvätskebehållare-fram, 4-1 Marshall system, då det gamla 4-2 original sett sina bästa dagar.
Besiktigade i våras U.A och påbörjade min körkortstagande – på denna hoj. Tog sedan körkortet sommaren 2013, och på den vägen är det.
Dom före detta röda plastdetaljerna har bytts till vit pärlemo och en Hondaline kåpa i mycket bättre skick, så den ser helt hyfsad ut nu, och eftersom jag är förtjust i lite äldre hojar så kommer jag nog behålla denna ett tag (och ev. under kommande år komplettera med en Varadero 1000? Men vi får se –tyvärr är det ju massa annat i livet också, och inte BARA hoj)
Till Vintern kommer jag att applicera färg på diverse delar som är ansatta av väder vind och dålig skötsel. Tex koppling, bromshandtag, vagga, tändningslås, gaffelben, och framhjul.