Började ju leta ersättare för min Yamaha XT 660 X SM i våras och hade en del kriterier som jag efter 28 år och 33 hojar mer eller mindre visste skulle bli omöjliga att uppfylla.
*Den skulle funka på grusväg.
*Långa turer bekvämt. (500 mil +)
*åka i inspirerat tempo med sporthojar.
*Frugan med artros (skelettförslitning) skulle kunna åka bekvämt och klara minst 30 mil/dag.
*Ta mycket packning.
*Driftsäker och lättlagad vilket innebär så lite elektronik som möjligt, helst basic.
*Fungera bra på vintern.
*Max 40.000:-
Tittade på Honda Africa Twin, Suzuki V-Strom 1000, Aprilia Capo Nord, Cagiva Elefant, Yamaha XTZ 750 Tenere och Triumph Tiger 900-955 men de flesta föll bort i slutändan tills det var Suzuki V-Strom och Honda Varadero XL1000 kvar var Varaderon vann på förgasare och en historia ibland hojarna att ha upp till 34000 mil på mätaren utan större problem.
Tittade runt mycket på blocket och hittade slutligen rätt hoj utanför Göteborg som jag åkte upp och hämtade.
Hojen är utrustad med MRA Varioscreen vilket är en höj och sänkbar vindruta som gör förarplatsen i princip vindfri. Jag kan ha korvluckan öppen på min öppningsbara hjälm upp till 100 km/h och köra med öppet visir upp till 120 km/h utan vidare.
Utrustad i övrigt med;
-Topbox
-Givi sidoväskor med hållare
-Touratech hasplåt som gömmer sig bakom originalet i plast
-Oxford handtagsvärmare i fyra lägen
-Kraschbågar
-Michelin Anakee 2 däck
-50 mm styrhöjare
-Fågelpinne
-Centralstöd
Det som ska tillkomma är;
-Därr sidoväskor i aluminium på 41 liter
-49 liters äventyrstank (Africaqueens)
-Lyktskydd i plast
-Lyktskyddsnät i stål
-Vikbar växel och bromsspak
-Justerbara fotpinnar +-50 mm
-Pakethållare i stål
-Ekerfälgar
-Metzeler Karoo 3 däck
-48 mm VTR Firestorm förgasare med Dynojet
-Scorpion helsystem ( Firestorm)
-Barkbusters med alustomme
-Komfortsadel med gel och värme (www.topsellerie.com)
-H&B Gobi topbox
-Egenkonstruerad hasplåt med verktygslåda
-Garmin Montana GPS
-36 liters cykelväskor monterade på kraschbågar
-Xenon extraljus PIAA
Varför hojen ska ha lite speciell utrustning hänger på att som en del av er redan vet att jag tänkte företa mig en tur från Ängelholm-Moskva - Vladivostok (RUS) - Wakkanai (JPN) och åter på i runda slängar 2800 mil t/r vilket ställer lite krav på valet av hoj.
Valet av en 49 liters tank kan tyckas onödigt av en del men jag resonerar som att jag inte behöver ha den full på de etapper var det inte krävs och därmed slipper att åka med en alltför topptung hoj, medan jag på andra sträckor måste försäkra mig om att jag hela tiden har tillgång till soppa.
Valet av förgasare är därmed också en avgörande faktor då hojen blir mindre känslig för oktantal och klarar av en omställning till så lågt ner som 83 oktan.
Hojen får ett lite bulligare utseende med tanken men i övrigt inget som påverkar köregenskaperna.
När jag köpte hojen den 7 juli i år så hade jag läst på en del och visste bl a att bensinpumpen var en svag länk och därför byttes den snabbt ut mot en långt mycket bättre enkel Biltema universalpump då originalets brytarstyrdas stator brände ihop och kort därefter en idiotsäker tysk Hardipump.
I princip är detta den enda svagheten på hojen.
Runt 5000 mil är det dock dags att byta bakre kamkedjesträckaren, i sig har den aldrig varit ett problem med Varaderomodellen men den kan orsaka ojämn gång på låga varv och rassla lite vilket är lite störande.
Som grushoj är hojen förvånansvärt lättkörd och den känns mycket välbalanserad och det brutala vridet i motorn gör att man kan gasa sig ur de flesta situationer nästan oavsett vilken växel man ligger i och därmed rädda dagen.
Dock visade det sig att Michelin Anakee 2 däcken som sitter på höll vad de lovade på både grus och asfalt men de var INTE ämnade för lera och halt underlag.
Efter att nyss kommit hem från en Norgetripp till Trysil på 198 mil så gav jag mig ut på en grustur med två vänner och hamnade på kanten av en halvt uttorkad vattenpöl var däcken tappade allt fäste i ca 40-50 km/h och ekipaget åkte i backen.
En backspegel och fotpinne knäcktes rakt av, styret fick sig en kyss men räddades av fågelpinnen och hela 235 kilosklumpen landade på vänster krashbåge som i princip tog hela smällen och blev intryckt ca 10 cm.
Jag tog ena passagerarfotpinnen och monterade fram istället men styrningen gick trögt när hojen stod på backen men inte när den stod på centralstödet med hjulet i luften.
Orolig att ramen fått sig en kyss, styrlagret eller gaffeln så lämnade jag in hojen på Hondacenter i Helsingborg vilket jag ångrar idag.
Felet visade sig vara att framskärmen tog i den intryckta bågen och därmed var den trögstyrd när den stod på backen men inte med hjulet i luften då framskärmen gick fri.
Vurpan hände den 10 augusti och efter 8 dagar fick jag klartecken från Bilsport & MC för reparation eller inlösen och lämnade alla papper till Hondacenter men efter 4 veckor hade det inte hänt någonting och de sade då att de väntade på att en besiktningsman från Bilsport & MC skulle höra av sig. Jag ringde själv till BMC och undrade varför de inte besiktigat hojen varpå de menade på att Hondacenter inte kontaktat dem än och förbannad som jag var men ade jag i lugna toner på att jag som varit kund i 24 år hos bolaget önskade att så skedde snarast.
Besiktningsmannen dök därefter upp påföljande dag på Hondacenter och besiktigade skadorna samt gav klartecken för reparation.
I måndags den 16e september var jag i kontakt med Hondacenter och då hade de fortfarande inte börjat på hojen varvid jag blev heligt förbannad och påtalade att då de påstod att de beställt delar den 11e så menade jag att då skulle hojen vara klar senast fredagen den 27e annars kommer jag att hämta hojen och vända mig till föredragsvis Yamahacenter i Helsingborg istället då jag enbart har goda erfarenheter med dem och vet att de har traktens bästa mekaniker om inte landets.
Tyvärr verkar det som att Hondacenter i Hbg byter mekaniker oftare än jag byter underkläder men jag valde just dem ifrån början för att hojen är just en Honda.
I mitt tycke kan de hålla sig till kringutrustning vilket de är bra på men de ska inte ta på sig jobb de inte reder ut och var man byter ut mekaniker efterhand som inte känner till de olika ärendena om hojarna som står i verkstaden.
Ja, jag är skittrött på Hondacenter i Hbg och kräker väl mest av mig...
Dock är det orimligt att det ska ta nästan två månader för att byta ett styre, en kraschbåge, en backspegel, en fotpinne och en sketen framskärm!
Hafe jag själv förstått att felet var så enkelt så hade jag givet gjort det själv för samma pengar som självrisken istället för att tappa 2 månader av sommarsäsongen.
Men visst man lär sig också att trots att det var en bjässe som gick i backen så blev det förvånansvärt lite skador och att kraschbågarna är värda varenda krona, kraschbågarna och väskhållarna räddade all plast på hojen och i en situation ute i ödemarken hade det inte varit några som helst problem att fortsätta resan så någon mening med vurpan var det väl?
Jag hann i alla fall köra 423 mil mellan den 7 juli och den 10 augusti och kan med gott samvete säga att Honda Varadero är en i särklass kraftigt underskattad hoj då den är en av de mest mångsida hojarna på marknaden idag.
Jag hann lägga ca 100 mil på grus varav ca 35 mil med packningen ovan inklusive två personer, inte optimalt grusåka men som transport var det inga som helst problem.
198 mil på 5 dagar med frugan gick som smort och stundtals så somnade damen där bak vilket är betyg nog.
2 turer med sporthojarna var inga konstigheter, Varaderon vred ifrån de ovana och styr in i kurvorna utan att protestera, förra ägaren bytte bakdämpare så något svaj i bakänden efter 5000 mil finns inte på den här hojen.
Många Varaderos av alla generationer har rullat över 15000 mil enbart på service efter att soppapumpen bytts ut så tittar man efter den här hojen så ska man inte bry sig om miltalen förutom om de säger under 3000 mil, då är hojen fortfarande att klassas som ny.
Den man vet har gått längst har i skrivande stund rullat 34000 mil och det är just en -00a.
Jag får anledning att återkomma i tråden.
Svara med citat
