
Liiiiiiiiiiiiiiiite irriterad är jag! Hur stor andel av livet går åt till att vänta på att andra ska
ordna så att jag kan få till det
JAG har tänkt mig? Tiden går åt till tumrullning, solglimtarna drar förbi och eftersom ingen vet när det som ska göras blir av så är det heller ingen idé att börja med något som säkert inte hinner avslutas. Fan! Kanske man skulle lära sig virka, det kan man avsluta och börja om när som helst.
Vill ta en tur, men vet att då kommer det att ringa i bröstfickan och så är det vända om hem med expressfart som gäller.
