Separationer

[Mavve65]

Verkar som du bestämt dig för att gå vidare och jag förstår att det måste vara väldigt tungt nu, men vill ändå önska dig all lycka med körkort och framtida relationer! Bra strategi att fokusera på mc:n.....lycka till den 22 september

[Gurrag]

Måste vara en jobbig tid för dig just nu och många på hojenforumet lyssnar gärna på dig när du behöver prata av dig. Tyvärr måste jag nog säga att det är svårt att ge råd i kärleks och relationsfrågor just beroende på att det är så mycket känslor inblandat. De är omöjligt för en utomstående att ta med just känslor och göra en objektiv bedömning åt en annan som vill ha råd om sina problem med förhållanden.

Utöver det så är vi många här som gärna läser när du behöver skriva av dig och vill du inte köra ensam när du ska rensa skalle så slår jag vad om att du inte behöver åka ensam!

Krya på dig

[Guzzi-Leif]

Tufft, jävligt tufft, speciellt innan beslutet är fattat.
Inte mycket tröst att det blir bättre sedan och att det finns mycket fint kvar att uppleva men så är det i alla fall.
Håller tummar för dig!

[Mats Liifv]

Tyvärr är det något som dom flesta av oss kommer att gå igenom en eller flera gånger under livet. Få som lever livet ut med sin första kärlek...själv lever jag i min fjärde relation.

[MrFluke]

Först och främst, grattis till avklarat teoriprov!
Har nyligen separerat efter ett 8 år långt förhållande och det var en pärs kan jag lova. Vi hade gemensamt hem och 2 hundar. Dock skaffade vi hund var för sig i förhållandet så jag tog med mig min hund. Du borde göra detsamma om du har möjlighet, speciellt om du anser att det är "din" hund.
Nu ska jag inte förmana om hundar här (jag är lite skallskadad på det viset) men en sak bara - Tänk på att din hund inte valde att komma till er, utan ni valde den. Det innebär att ni har ett ansvar för den resten av deras liv. Dom mår dåligt av att byta hem, nästa hem kanske går åt pipsvängen också och då hamnar den återigen på blocket osv osv. Har sett det hända allt för många gånger.
Detta om det..

Man är alltid två personer när man inleder ett förhållande, den dagen man är ensam i det är den dagen man måste gå vidare för då finns det inget att bygga vidare på. Ju fortare man begriper det och inte fortsätter försöka reparera något som egentligen inte är trasigt desto fortare kommer man tillbaka till livet.
Det gäller att vara stark och inse att personen inte var något för dig. Tänk på dig själv och din lycka i såna här lägen, det förtjänar du.

Lycka till med uppkörningen den 22a .. jag fick tid den 15e. Hoppas det inte var för tidigt

[Nina]

Här: tredje gången gillt. Den första träffade jag som 17-åring, förhållandet varade under drygt 3 år. Det tog slut och jag var singel en kort stund tills jag sprang på nästa förhållande som varade under 12 års tid. Där kände jag att jag växte ur förhållandet och gjorde slut. Men när jag hade bestämt mig för att vara singel och *absolut inte* dejta någon så kom Jocke i min väg och det sa bara klick. Min känsla den gången var ”Det HÄR är mannen jag ska gifta mig med!” och så blev det också.
Nu har vi varit gifta under 11 års tid och jag kan absolut inte tänka mig någon annan i mitt liv. Dessutom har vi så mycket gemensamt och barn tillsammans samt hundar. Det är ingen lek att hålla igång ett förhållande under så lång tid heller, faktiskt en prövning då man utvecklas och förändras och med det möter diverse hinder och prövningar på vägen. De värderingar jag hade då är inte de samma i dag. Men det jag framför allt tror kan hålla igång ett förhållande under en lång tid är att vara bästa vänner, ställa upp för varann i vått och torrt, aldrig nånsin gå och lägga sig förbannade på varann för då vaknar man med ilska nästa dag och kriget fortsätter, att alltid reda ut saker och ting och prata samt respektera att den andre har sina åsikter och synsätt om saker och ting, det handlar om kompromisser då. Att låta varann ha sin fritid och egen tid, vara ifrån varann mellan varven ger luft och energi till förhållandet.
Och framför allt att respektera varann, att den andre inte är perfekt för det är inte jag heller. Man hittar aldrig den där perfekta mannen/kvinnan men man kan nästan göra det.
När jag träffade Jocke och folk undrade hur han är så kunde jag inte beskriva honom annat än med ett enda ord: underbar. Att han sen är 15 cm kortare än jag och dessutom 5 år yngre är inte hela världen, det är inte i längden eller åldern intellektet sitter.

Mitt råd inför nästa förhållande är: ge varann egen tid, respektera varann och somna aldrig arga på varann. =)

[Motormannen]

Vilka otroliga människor ni är alltså, måste bara få tacka för alla fina ord och allt stöd ni gett mig i detta!

Jag känner redan att jag lämnat henne bakom mig och så som hon betedde sig de sista dagarna jag bodde i hennes lägenhet så kan hon fara och flyga så långt in i ....... hon kan komma, vill aldrig varken se eller prata med den falska människan något mer!

Tack ännu en gång!