2009

[Nina]

Så var hösten här med stormsteg. Plötsligt blev det höst, inget mellansteg mellan sommar och höst. Nej ro hit med kylan direkt, varför harva med halv sommarvärme?

Min säsong 2009 började med en rejäl vurpa i Älvdalen, hjälmen slogs sönder och jag fick en vecka utan sömn för kroppen hade fler muskler än de jag kände till och gjorde sig påminda så fort jag vände på mig. Eller försökte vända på mig.

En månad senare gör jag om samma bedrift fast då klarade jag undan hjälmen i fallet. Bara en naggad stolthet som plåster på såren fick jag.
Caféer jag tänkt köra till blev inte besökta, jag vet inte vad jag sysslat med i år som aldrig kom iväg dit jag tänkt. Jag besökte dock ett nytt fik på Dalarö med Triumphgänget en onsdagkväll. Det här är nästans skandal: inte ens till Tuvängen kom jag som jag hade tänkt.

Jag körde hoj och plåtade olika event med mina nya kamera, det var skoj och en av bilderna hamnar eventuellt i tidningen Trailer. Vid ett tillfälle hamnade jag i skogen utanför Gnesta där jag stod och plåtade gamla lastbilar som for förbi. Platsen var helt underbar, ingen såg mig där jag stod. Men när jag ska åka hade ventilkåpspackningen stuckit och nu läckte Pärlan ut olja. Jag fick åka ”skamkärran” hem, alltså i en skåpbil med Trajjan surrad bak i skåpet.

Jag tänkte också köra på grus i år men BMW:n var inte ens rolig. Nya däck och allt men... Nä.
Däremot var Trajjan skoj på gruset. Gott vridmoment och grus var en skoj kombination. Apropå Trajjan, jag har ett projekt i tankarna jag skulle vilja göra med Trajjan men det kommer kanske senare i skrift.

Jag tar också en paus nu. Jag skriver ändå inget intressant eller ens bidrar med nåt bra. Jag tillhör den skara av folk som inte har nåt att komma med eller ens har nån humor, varken verbal eller i skrift.

[Ove]

Jag skriver ändå inget intressant eller ens bidrar med nåt bra. Jag tillhör den skara av folk som inte har nåt att komma med eller ens har nån humor, varken verbal eller i skrift.

Inte dåligt. Så många felbedömningar i bara två meningar! Låter som en liten höstdepression. Instämmer med andra ord inte alls.

Din verbala humor kan jag inte alls yttra mig om men det som kommer i skrift duger väldigt bra. Den här bloggen är en av de sidorna som kommer upp först för att se vad glädjeämnen eller elände som varit under dagen. Helt enkelt intressant och kul. Fortsätt skriva människa!!

[leffa]

tvärtom nina så tycker jag att dina berättelser är lika bra som alla de andras,så keep on writing.

[Jonas]

Nina; klart du ska fortsätta skriva! Jag läser allt som du skriver och du hör hemma här. Du kanske har en dipp, men ge inte upp, det vänder och vi vill läsa dina inlägg. Dessutom är du angelägen och ett föredöme som kvinna och hojåkare för många nya tjejer som kör hoj eller planerar att ta A-kort. Och du skriver visst bra och engagerar oss andra att kommentera och skriva egna inlägg. Dessutom är det här är inget komikerforum så känn inget tvång att vara en humoristisk prinsessa. Fortsätt bara att vara du.

[Gibson]

Nina; klart du ska fortsätta skriva! Jag läser allt som du skriver och du hör hemma här. Du kanske har en dipp, men ge inte upp, det vänder och vi vill läsa dina inlägg. Dessutom är du angelägen och ett föredöme som kvinna och hojåkare för många nya tjejer som kör hoj eller planerar att ta A-kort. Och du skriver visst bra och engagerar oss andra att kommentera och skriva egna inlägg. Dessutom är det här är inget komikerforum så känn inget tvång att vara en humoristisk prinsessa. Fortsätt bara att vara du.

Jag håller med, fortsätt Nina.

[Nina]

Tack för de varma orden. Ja, jag har hamnat i en svacka. I dag är en bättre dag men igår och dagarna före var ganska svarta. Jag vet inte varför men jag har känt mig inbunden och inåtvänd under en längre tid. Sista tiden har jag funderat på en massa saker ur barndomen, jag är också oerhört känslig just nu och saker rinner inte av mig lika bra som de brukar. Dessutom tycker jag det är jobbigt att umgås med folk just nu.

[Jonas]

Om du känner som du gör tycker jag att du ska söka stöd och hjälp. Ingen konstigt med det. Om du låter trauman växa inom dig kommer det antagligligen till slut ge sig till känna på ett sämre sätt. Gör slag i saken och fortsätt sen skriva!

[Jan-Olov]

Det är inte alltid så lätt med saker och ting men du har säkert lite rutin så du kommer över det och kan gå vidare, jag vet av egen erfarenhet. När det gäller forumet så vore det synd om du la av för du är en del av gemenskapen här, slutar du så fattas du. Krya på dig.

[Ove]

Kan nämna något om min höst -08. Pensionär med utflugna barn och långpendlande hustru. Inga fasta vardgsrutiner och det som intresserar inte nåbart pga väder, mörket och brist på lust. Egentligen kände jag mig helt onödig. Så kom November och la sig över mig som en stor grå filt.

Var med i en förening som jag nu lämnat pga div frustration över grejer som inte fungerar men det blev en senare fråga.

Började titta på forumet som låg helt dött. Skickade en signal och fick svar! Fortsatte ett tag och den ene efter den andre hakade på tills vi var en handfull aktiva på forumet. Full aktivitet under vintern och det handlade om allt. Längtan till våren ,vedhuggning, munhuggning, allvar och planering av resor och träffar som faktiskt blev av så småningom. Kort sagt i en salig blandning.

Fick på det viset kompisar som jag aldrig skulle stött på på annat vis och vi träffas och trivs trots att vi bor ganska långt ifrån varandra. Som terapi mot depression är skrivandet faktiskt suveränt. Det lyfte mig hela vintern och jag tar av mig hatten för den som kom på den utmärkta iden som gör att vi kan kommunicera på detta vis. En signal ut i tomma intet och svar kommer!

Så mitt råd är: Skriv