Håller en tumme!
Håller en tumme!
Jag med! =)
Yaeeeeey! Nu var det bara det här med att lära sig köra också....Fick ingen uppkörningstid förrän 27/8
Å andra sidan har jag ju en massa tid att övningsköra på..... Alltid är det nåt positivt med väntan... (vem försöker jag lura?!)
Tackar för tummarna!
Vad skoj, nu är det bara det roliga kvar!
Hej
Jag håller på med körningen nu, har rest till Bollnäs av alla ställen för att gå på en intensivutbildning (som iofs kommer att förlänga om behovet finns). Grejjen är den att jag börjar misströsta...kanske är jag en vek människa som inte skall ha kort, kanske borde jag köra barnvagn istället...
Läraren säger att jag måste bli vän med hojen, våga mer, men när jag skall ta kurvor känns det som om jag skall DÖ!!! Hade inga problem med stoppgrejjen, 50, 70, 90 inga problem, t.o.m roligt som fan.
Jag är iofs bara inne på dag två men har kört 6 lektioner och ändå känns kurvorna skit ortevliga... Kommer jag komma över rädslan för att vurpa eller är det lika bra att åka hem?
Nejnej! Klart du kan komma över rädslan, men enda sättet är att utsätta dig för kurvorna om och om igen. Gärna på nåt inhägnat ställe till att börja med som en bana tex där det bara är du, hojen och kurvan. Nöt, testa motstyrning, luta ut ordentligt och använd kroppen. När man är nervös blir man stel och är man stel funkar svängandet mycke sämre, åk runt å bara dumsväng på nån stor parkering eller annan asfaltsplan tills du blir less. När farten ökar så måste man hitta njutningen, när hojen lägger sig ner och du möter upp med gas och skjuter hojen genom kurvan. Det känns betydligt osäkrare om man gasar för lite eller ännu värre inte gasar alls, om man är stel i armarna eller försöker brotta hojen genom kurvan istället för att motstyra och låta hojen göra jobbet.Ursprungligen postat av pea_72
Viktigast; tappa inte modet! Du klarar det, lita på hojen och upptäck det roliga med kurvorna. Det är de som hojen är byggd för.
Kämpa på, det är precis som Molgan skriver. Plötsligen kommer du på det och allting bara funkar. Man måste våga gasa igenom kurvorna, går absolut inte att frikoppla och tro att man ska rulla igenom. Tror att med en bra instruktör så kommer det snart att gå mycket bättre och du kommer att undra vad som var så svårt tidigare...
Be att få sitta på bakom läraren när han kör igenom kurvorna och då får du en känsla för hur det ska köras. Du grejar det där, rätt vad det är så lossnar allt. =)
Oftast när man använder Korvstoppningsmodellen så säger hjärnan stopp, man matar på med information men hjärnan tar inte emot, den har stängt och gått hem. Nästa dag kan det sitta där det som var så jobbigt dagen före.
Tack för "peppningen".
Det har väl inte lossnat än detta med banorna och kurvtagningar. Men läraren sa i eftermiddag efter två timmar i stads- och på landsvägskörning att den delen är i princip klar. Jag är helt säker på att mina 20 år som bilförare underlättar när man är van vid trafikmiljö.
Jag kommer åka hem i morgon för att köra lite "i smyg" på något ställe hemma. Har ju ingen handledare utan får be en kompis köra dit hojen. Sedan skall jag tillbaka hit om tre veckor för att köra ytterligare lektioner och sedan i augusti väntar förmodligen/i bästa fall uppkörning. Men jag kommer låta det kosta vad det kosta vill och ta den tid det tar då jag absolut vill känna mig säker och att jag verkligen KAN köra. Även om jag skulle klara en uppkörning genom slump eller tur skulle jag inte vilja göra det. Jag känner att man är utsatt och livet är ju mer värt än några dagar extra och ett par tusen mer än att utsätta sig för risker bara för att man är snål. Och skulle det inte lyckas i år får jag väl vara först på "dörra" till våren.
Jag tyckte de första dagarna och i morse efter övning på banan att min lärare inte alls var så bra, lite opedagogisk, gav inte tillräckligt med beröm utan kritiserade mycket. Kände mig dålig och ledsen, pratade med henne i receptionen om detta och hon var helt förvånad...hon sa "Han som är så duktig, han har fått alla sina elever godkända i år", det kanske är för att jag är pedagog själv som jag överreagerar när berömet uteblir...fick ju iofs en dos i eftermiddag.Jag får försöka se det positivt, han är säkert bra efter som alla hans elever blivit godkända.
Här är några citat från min körskolelärare (uttalade med hög röst i hörsnäcka):det kanske är för att jag är pedagog själv som jag överreagerar när berömet uteblir...fick ju iofs en dos i eftermiddag.
- "Du kör ju som en kärring!"
- "Är du ute å åker buss eller kör du hoj?!"
- "Det där var väl inte så jävla smart, hade det varit uppkörning hade du kuggat så det sjunger om det!"
Lite udda pedagogik, men den funkade. =)
Behörigheter för att posta
Svara med citat