Roligt

[Nina]

Sånt här är skoj, att man får positiv feedback för nåt man arrangerat. I går var första tillfället i Först till olycksplats för SMC-medlemmar och man får höra att det här är så bra. Sånt är skoj! =)

Det jag mest fasat mig över är hjälmen, om man måste ta av den – hur tusan gör man då? Och när? Det var bra att få veta när man måste ta av den och faktiskt ganska enkelt men fyra händer behövs, helst. När jag fick min hjälm avtagen kändes det ganska stabilt, själv var jag helt avslappnad men de höll mitt huvud så väldigt stabilt att man trodde jag spände nacken. De gjorde det bra då, måste jag säga.

Föreläsaren hade tagit fram mycket bra information, jag satt där och funderade på nästa steg, man kanske skulle ordna en riktig HLR/L-ABC-kurs? Det kostar då en slant men är vi flera som vill gå en kurs så behöver det inte bli så fasligt dyrt per man.

[Mats Liifv]

Var en mycket givande kväll på alla sätt och vis. Känner mig inte ett dugg orolig för att ta av någon hjälmen vid en olycka, om det skulle behövas. Bara man är två personer och vet vad man gör är det ingen svårighet. Att göra det på egen hand är däremot betydligt värre, men är det livsfarligt läge finns inget att välja på. Vid min egen olycka hade jag, utan att minnas det, hjälpt till att få av mig hjälmen med min oskadade arm. Tydligen vill man gärna få av den själv, för att inte känna sig instängd. Blir så mycket enklare att ha kontakt med olycksoffret och stämma av läget om man inte har hjälmen på sig. Tycker det är förvånansvärt hur lätt det är att få av någon hjälmen. Fick pröva både som offer och den som skulle rädda någon. Nu var det nog bara jag som hade en vanlig integralhjälm, övriga hade öppningsbara, vilka underlättar arbetet ytterligare.

Jag skulle absolut nappa på att gå en riktig HLR/L-ABC-kurs. Skulle gärna betala en slant för det, ingen tvekan om det! Det är ovärderligt att veta vad man ska göra och eventuellt kunna rädda livet på någon. Är mycket tacksam över det sätt på vilket jag själv blev omhändertagen som olycksoffer, av mina kamrater som deltagit i liknande utbildningar.

[Nina]

Finns det några i mälardalsområdet som är intresserade av en riktig ordentlig kurs? Kunde vara nåt att ordna men då är anmälan bindande, jag har inte råd att ligga ute med pengar.

[Jan-Olov]

Jag skulle också vara intresserad, bara den gick här i hemmtrakten att åka till Stockholm är inte aktuellt.

[Nina]

Jag skulle också vara intresserad, bara den gick här i hemmtrakten att åka till Stockholm är inte aktuellt.

Då kan man göra så här: man pratar med sin lokala klubb eller kompisgänget och de pratar med antingen brandförsvaret alternativt Röda Korset som också säljer kurser. Helst ska föreläsaren själv köra hoj, då vet han vad han pratar om.

[Jan-Olov]

Jag ska väcka iden till min klubb. Jag har pratat om trafiksäkerhetskurser tidigare men inte fått tillräckligt gehör, men trägen vinner, kanske.

[Nina]

Tjaa... Liksom avrostningar är ju denna bit minst lika viktig, tycker jag. Jag ser uppåt 300.000 resurser rulla runt på två hjul och så många ambulanser finns ju inte i var och varannan kurva. Och alla vet att avrostningar är viktiga men vad gör man om man kommer först till en olycksplats?? Eller kompisen kör av..? Det är klart det är bra om man avrostar sig, man går diverse kurser för att bli en bättre förare på mc men det är bara att gå halvvägs! Baksidan är minst lika viktig anser jag och den biten verkar tyvärr ha glömts bort. Du kan motivera din klubb med att om den du pratar med kör av och skadar sig, hur ska *du* kunna hjälpa honom/henne då? Vänd på steken så de ser sig själva i olyckan och du ska hjälpa dom men inte kan för ni har inte gått några kurser i ämnet. Jag tror det kommer ta skruv då (folk är lite själviska av sig, finns det ingen som kan hjälpa *dom* så...).

Lycka till! Jag håller tummarna för dig. =)

[Mats Liifv]

Det brukar vara lätt att skjuta problemet ifrån sig tills den dag man själv hamnar i skarpt läge, antingen som olycksoffer eller först på plats.
Katarina och jag har erfarenhet från varsin sida av saken, vilket fick oss att engagera oss i det hela. Det är ovärderligt att veta hur man ska agera . Tänk om man kunnat rädda livet på någon med en enkel åtgärd, bara man vetat vad man skulle göra.

[Jan-Olov]

Jag håller helt med, ska försöka så får vi se.

[Nina]

Det brukar vara lätt att skjuta problemet ifrån sig tills den dag man själv hamnar i skarpt läge, antingen som olycksoffer eller först på plats.

Fast jag sköt ingenting ifrån mig utan fick chans att fundera vid olycksplatsen och kom på att det här är ju nåt som saknas. Framsidan är ju viktig med alla broms- och kurvkurser, bankurser och allt för att vi ska bli bättre och säkrare på hojen men baksidan – den som behandlar vad som kan ske om nåt går fel, som alla känner till men inte gör så mycket åt, den sidan vill jag åt och skapa ett årligt återkommande objekt precis som det är avrostningar varje år. =)

Hoppas de lyssnar på dig, Jan-Olov. Berätta gärna hur det går. =)