Ursprungligen postat av
Katarina
I början av sommaren var jag på väg ut i ett dike på en grusväg. Jag körde i ca 80-90 km/tim på en raksträcka. Man antar att vägen går rakt fram även efter den lilla, lilla upphöjningen men precis när man är uppe på det lilla, lilla krönet så svänger vägen tvärt vänster. Det är mitt fel, jag missbedömde och antog vägen gick rakt fram men där fanns ett dike istället. Man ska inte anta saker på hojen, då kan det gå åt skogen. Jag bromsade hårt, hojen gick rakt fram men jag lyckades få stopp på ekipaget. Annars hade hojen tvärstannat i diket och jag flugit av ut på åkern. Rakt fram längre in på åkern finns ett träd också, hade jag flugit ända dit tro? Och mina ben, de hade väl gått av? Kanske jag kunde ha skadat bäckenet också?
Efter denna skräckresa tog jag det lugnare på gruset, fylld av adrenalin och insikt, fick lite skrämsel som satt i hela sommaren efter det. Jag har varit förbi senare och tittat i kurvan, undrat hur tusan jag lyckades få stopp på hojen, på lösgrus och på den korta biten för kort var det. Dessutom utan att gå omkull.