Katarina hej hej i kvällen.
Ja du jag var bara en förhoppningsfull yngling den gången jag var i Älvdalen så både minnet och förhoppningarna sviktar. Har för mig att vi höll till på ett skjutfält men ärligt är det starkaste minnet en ovanligt trevlig brud som hade en fullständigt obegriplig dialekt :P.
På den tiden var det inte FMCK för min del utan jag var sk. hemvärnsungdom.
Jomenvisst det är annorlunda teknik att köra med skidor och odubbat. Man kör med en kontrollerad sladd när det blir halkigt och UNDVIKER ATT BROMSA MED FRAMBROMSATRAPPEN.
Det sista är viktigt för låser sig hjulet vill hojen vika ner sig. Jag gjorde en jättevurpa på T3/I21:s körgård (i salig åminnelse ) för, ja jösses va länge sedan.
Hade en Nikonkamera med ett motljusskydd av metall innanför nallestället och själva skyddet var vänt in mot kroppen. Gissa om det gjorde ont när vi dråsade omkull?
Trodde ett tag att att det skulle bli en rund tatuering som nästan såg ut som en måltavla. Tänk dig en stolt FMCK:are som går omkring med en perfekt placerad måltavla på bröstet. Voj voj vilket handikap.
Synd på hojarna att dom skrotas men jag har hört att det delvis är av miljöskäl och har man legat sist i spåret med säg tio 258
r framom är man benägen att förstå. Det är möjligt att blåröken inte tar sig ända hit från Estland men lite underligt är det.
Är det gröna hojar gubbarna har eller är det civila versioner? Det finns ju faktiskt civilhojar med automatlådan.
Din svärfar känner säkert killen jag träffade, ska se om jag hittar en bild vid tillfälle.
Lev och må // Karl B.