Samma här, tror att vissa grupper blir för stora helt enkelt, svårare att hålla ihop snyggt och prydligt och att det därför lättare uppstår en gummisnoddseffekt för dem längre bak i ledet. Och att man missar att hålla koll på kompisen bakom sig för man kör fort och behöver uppmärksamheten på det man just då gör – köra fort för att hinna hänga med dem framför en.
Trollstigen har jag åkt! 1988 och med en bil vars andra växel hade gått sönder i växellådan. Jag hade hjärtat i halsgropen och vågade knappt titta ut, jag hann se stenbumlingar som skyddsräcke i alla fall. Nu har de nog bytt ut dem till ett riktigt räcke. Väl där uppe på utkiksplatsen, hög puls och svindelkänsla i kroppen ser jag en långtradare som ska upp. Han bodde visst där uppe och han visste precis var han hade hela ekipaget längs hela vägen. En minst sagt imponerande syn!
Jag har inte vågat mig tillbaka, så här i efterhand missade jag ganska mycket under färden upp. Av nån anledning var instrumentpanelen och golvmattan väldigt intressant...