Ursprungligen postat av
Kapten Miki
Okej, alla må ju bli saliga av sin tro. Vad som är väsentligt är bara: Vilken utveckling vill vi se? Vad vill vi egentligen ha för hojar? Vill vi ha enkla och prisvärda hojar gjorda för att ha kul med, eller premiumlok i segmentet +125 loppor, nedlusade med elektronisk lull-lull? Jag tror på det första. Det var ju inte precis den innovatia tekniken som fick Kawas ER-6N att bli bästsäljare en följd av år i det här landet. Snarare att den kostade i runda slängar 15k mindre än alla andra mellanklassare vid den tiden. Kinamopparna säljer ju inte på kvalitet utan för att man får tre för en japan
Jag skulle helst se att tillverkarna ägnade några minuter åt att skrapa bort överskottsvikt än att bara rutinmässigt fylla på med mer järnskrot och elektronik för att hjälpligt kompensera redan överkorpulenta maskiner. Jag vägrar att tro att det inte skulle gå att få fram lättare, smidigare och behändigare hojar utan att smacka på med svindyrt kolfiber. Jag kan kanske inte påverka utvecklingen men jag kan ändå göra mina val. Jag tänker även fortsättningsvis välja bort det värsta elektronikmuppandet och hojar med instrumentering som mest påminner om ett sketet tv-spelkonsol, modell Månbas Alpha eller Star Trek XXXIV.14.
Svara med citat
Det jag tycker är lite lustigt med detta forum är att det ofta bjäbbas över moderna hojars elektronik och allt är för dyrt sedan åker 90 % gamla 80 talare.Visst finns väl många sådana som är kul men hur många är det som har kört något modernt och upplevt körglädjen.?
