Är vi som motorcyklister mer positiva i vårt tänkande om riskerna eller lever vi i en mer fiktiv tillvaro !?.
Är vi som motorcyklister mer positiva i vårt tänkande om riskerna eller lever vi i en mer fiktiv tillvaro !?.
Tror i inte vi är mer positiva om riskerna, kan bara svara för min del. Ett visst mått av förnekelse och kalkylerad risk.
Det är väl klart man är medveten om riskerna med att köra hoj, men det är värt att ta den risken, precis som med så mycket annat i livet. Om man skulle låta bli att göra en massa saker bara för att det finns en risk att man skulle kunna råka illa ut, eller till och med dö, hur roligt hade livet vart då?
Sedan står jag fast vid det att jag tror att majoriteten av mc-olyckor orsakas av människor som överskattar sig egna förmåga till att köra hoj. Dom tar risker, chansar, kör inte med insidan av huvudet. Något man framförallt ser hos yngre förare på sporthojar.
Sen kan ju vad som helst hända ute på vägarna....galna bilförare, viltdjur m.m som kan orsaka att den mest rutinerade och försiktiga föraren råkar illa ut. Men den risken är man villig att ta för att få njuta av att åka på 2 hjul.
This!Ursprungligen postat av Cubalibre
Skulle vara intressant att veta hur mycket farligare det egentligen är att köra hoj för de som inte klassas in under "extremt beteende"? Lite OT: Undra hur bilstatistiken sett ut om var 10e bil var en Ferrari eller Lamborghini...
Ett mynt har två sidor och ett mynt som ligger på marken har naturligtvis bara en synlig sida.Den sida vi kan se finns i vår egen verklighet medan vi bara kan förutse den andra sidan om vi inte redan känner till myntets baksida sedan tidigare.Om vi då som motorcyklister när vi färdas på vår väg i livet med bara en sida av detta mynt synligt och inte kan förutse händelseförloppet förrän vi vänder på myntet / trafiken, är vi då risktagare eller vi kalkylerar med att inget kommer att hända just mig.
Vi är naturligtvis alla olika och tur är väl det när denna olikhet i sin tur bygger ett samhälle med olika tänkande och handlingar som i sin slutfas utgör ett samhälle som vi enligt mänskliga termer gärna vill se på denna mänsklighet.
Men varför envisas då somliga av oss med att aldrig i livet sätta sig på en motorcykel när de anser att riskerna är allt för höga där andra av oss utan större tvekan sätter sin livstillvaro på spel med ett leende bara de får köra hoj.
Är det en beräknad risk vi då tar på hojen eller bortser vi helt från denna risk som minimal och även då väljer att blunda för denna minimala risk.I ett mer normalt medvetande kretsar för det mesta tankarna om vad som är bra och dåligt för att vår överlevnad som individ ska bli så lång och lyckad som möjligt.Vi går normalt sett inte rakt ut framför en inkommande buss eller sväljer det där egendomliga lilla föremålet på köksbordet bara för att det har en trevlig färg.Vi väger naturligtvis fördelar med nackdelar i dessa scenarium och skaffar oss information om vad som är hälsosamt eller ej.Så om då denna mc körning är så farlig som det procentuellt påstås varför väljer då en mc förare sitt färdmedel jämfört med andra mer säkrare sätt att transportera sig på.
Är nöjesfaktorn så hög i dessa fall så vi väljer att blunda för faran i det hela eller har vi som mc förare en långt större närvarokänsla i våra liv än många andra trafikanter när vi ofta på vår hoj inte bara tänker på vår egen roll i denna trafik utan även lägger lika mycket tid till att förutse hur andra trafikanter som inte färdas på en mc kommer att bete sig i vår närhet av denna mc.
Om så är fallet så har vi ju som mc förare sett en ännu större medvetandegrad av närvarokänsla trots att vi lever farligt bland alla plåtlådor på fyra hjul eller mer när vi både inser risken men väljer att ta denna risk beroende på att vi även försöker förutse andra trafikanters beteende långt mer än vad som annars anses vara normalt.
Då är jag med andra ord en kalkylerande risktagare som ibland för stunden väljer att inte förutse myntets baksida som ligger platt mot golvet när jag anser att denna risk på min mc är värd eventuella skador och död som i värsta fall kan dyka upp på min färdväg.Så får det bli även i fortsättningen för min egen del.Vamos ...
Senast redigerat av Ankan1 den 2013-07-29 klockan 12:50.
Vi kanske ser på riskerna på ett annat sätt.
Att jämföra hojåkande med att gå ut framför en buss haltar ju lite. Iofs skriver du inte hur långt bort bussen är...
De som inte åker hoj kanske alltid går över vägen på bevakade övergångsställen och bara när det är grönt och vi hojåkare kanske går över vägen lite var som helst men har koll på var den där bussen är och joggar lite om den närmar sig lite fortare än vad man tyckte först. Den första gruppen kanske tycker att det är ett förskräckligt farligt beteende medan vi inte tycker att det är så farligt.
Jag kan stå på en stege som står lite ostadigt och måla huset hemma, en del vägrar gå upp om de inte har en byggnadsställning. Tror att det är lite samma mentalitet som går igen mellan de olika grupperingarna.
Båda grupperna gör nog misstag, men som hojåkare är man ju mer utsatt för krafterna som blir när det väl händer något.
En sak som (OT) verkar lite läskigt är det som det skrivs om i en tråd på Sporthoj, att det ofta är halt på vägen (särskilt rondeller) i närheten av bussdepåer, lastbilsverkstäder och liknande pga dieselläckage. Och ingen utom hojåkare bryr sig.
/Erik
If you are not living on the edge you are taking up too much space
Don't grow up, it's a trap!
Hmmm. Håller med om Ankans resonemang. men vi åkare äe väldigt olika som personer. själv måste jag nog räknas till de riskbenägna, tyvärr, men jag har ju haft mycket roligt som få är förunnade. Exvis fälttävlan med häst i svåra klasser. I det fallet, så förbereder man sig så gott det går. Samma borde ju gälla för mcåkare. Att se till att man är väl förberedd för olika situationer i trafiken och ha hojen väl i ordning. gäller ju oxå att föraren har viljan att träna på sk. KNIX-KURSER ODYL. eller på annat sätt var förberedd. När det händer, så brukar det ju ske väldigt snabbt.
Vet ju att många inte ger sig ut i trafiken helt oförberedda, MEN DE SOM BARA KÖR NÅGRA GÅNGER PER ÅR???? De tar egentligen en mycket stor risk utan att kanske begripa det.
Man kan inte resonera som så att jag är UTE I TRAFIKEN SÅ LITE , SÅ CHANSEN ATT DET SKALL HÄNDA NÅGOT ÄR MINIMAL.
Som sagt: Väl förbered och med skyddskläder och med grejerna i ordning, så ökar chansen att det går bra om en situation uppstår.
Visst är mcåkarna lite av chanstagare, men tror dock inte alla verkar förstå det.
Måste nog hålla med om att vi mcåkare är en samling optimister, för annars så skulle nog hojen få stå kvar i garaget.
Senast redigerat av Olle Å den 2013-07-30 klockan 08:44.
Konsten är kanske att hantera riskerna till en "LAGOM" nivå. Livet får ju inte bli för tråkigt. Vist risktagande ger ju ofta en krydda på våra liv. När det gäller hojkörning måste man vara beredd att grejer kan hända.
Jan
Behörigheter för att posta
Svara med citat