MC-skräck - varför?

[Lottaje]

Då och då får jag kommentarer från omgivningen i stil med:
"Kör du MOTORCYKEL? Så mooodigt! Jag törs inte! Jag hade en kusin/Fd Pojkvän/bekant/jobbarkompis/kompis pappa som omkom i en motorcykelolycka så nu skulle jag inte sätta mig på en mc!"
Okeeeej...?!
Tyvärr har jag åtskilliga liknande händelser att berätta om BILOLYCKOR men jag måste medge att jag både kör och åker bil ändå. Vilket fö. verkar gälla resten av befolkningen också.
Varför är mc-olyckor ett tillräckligt argument att vägra mc (och idiotförklara motorcyklister?) medan bilolyckor bara är oväsentlig statistik som gäller ngn annan?

[Ove]

Då och då får jag kommentarer från omgivningen i stil med:
"Kör du MOTORCYKEL? Så mooodigt! Jag törs inte!

När folk snackar så är det väldigt mycket som kräver "mod": köra mc, segla, bära hatt, åka skidor utför, säga upp sig från jobbet och byta yrke, skaffa barn, flyga, gifta sig..... Äsch, jag kan hålla på tills burken blir full.

Vad man menar med mod är väl en definitionsfråga. Att ta en risk fast man egentligen inte vågar kräver mod, men att ha det lite spänning i tillvaron är väl att krydda upp tristessen tills det blir kul istället. Tuta och kör och låt korparna kraxa, kanske blir det så att även dom kommer att blli bitna när dom ser att du trivs.

[Hondamannen]

Det beror på att vi människor analyserar fara på olika sätt.

[Jan-Olov]

Allt är farligt, det är farligt att leva vi kan dö.

[RobbeS]

Det lustigaste argumentet jag fått några gånger när jag pratat med folk är. -Jag skulle gärna vilja ta kort och köpa en mc men jag skulle nog köra ihjäl mig eftersom jag inte skulle kunna köra "lagligt"-.
Alltså, annars helreko familjefäder i medelåldern som är kända för att ta ansvar och tänka sig för tror att dom skulle köra som en blådåre bara för att dom sätter sig på en mc? Varför? Jag har nästan 140 hästar på hojen men kör sällan fortare än lagstadad hastighet. Dom få gånger jag varit upp i 150 km/h har direkt tanken på den där haren som kan springa ut på vägen eller tant Adga som ska korsa vägen gnagt i skallen och jag har bromsat ner till laglig hastighet. Man blir ju dessutom medveten hur oskyddad man är på mc och skärper sig lite extra. Min mc körning har i alla fall gjort mig mer riskmedveten även när jag kör bil.

[Jan-Olov]

Min mc körning har i alla fall gjort mig mer riskmedveten även när jag kör bil.

Detta stämmer på mig med och säkert många andra. Något som jag även vid bilkörning blivit bättre på är att flitigare använda backspeglarna.

[V Saarela]

Jo, som hojåkare är det ju lite svårt att alltid hävda sin rätt eftersom många kör med principen störst går först. Misstänksamheten mot andra medtrafikanter sitter i benmärgen även när man kör bil, förmodligen omedvetet.

Att man sen som fd sidovagnsåkare blivit snäppet mer misstänksam gör ju inte saken sämre.

[stefan.]

Varför är mc-olyckor ett tillräckligt argument att vägra mc (och idiotförklara motorcyklister?) medan bilolyckor bara är oväsentlig statistik som gäller ngn annan?

Jag cyklar till och från jobbet varje dag, året runt. Nyligen har jag fått en gipsad hand efter en olycka påväg till jobbet en morgon. Det har blivit en hel del kommentarer i stil med "Nu lägger du ner cyklingen vintertid va?" osv... Det fick mig att tänka i samma banor som Lottaje, även om det inte nu var för just mc, så var resonemanget ganska likt.

Jag tror det handlar om vad som är "normaliserat". Åka bil, gå, åka kommunalt osv är normalt, alltså ofarligt. Åka hoj, eller cykla vintertid i snön, är det inte. Ingen ifrågasätter en bilolycka på samma sätt, ingen förväntar sig att man ska sluta åka bil, bilen sätter man sig i utan att tänka på sånt. Ingen ifrågasätter om du halkar och bryter något när du går, det är bara otur med sånt som händer, vilket ju stämmer men sker det tex på hoj är det en annan sak, något "icke-normalt".
Det är nog där skillnaden ligger för många.

[Ankan1]

Livet i sig själv är en risk och resan vi gör under detta liv bedöms naturligtvis olika beroende på vem du frågar.Brossan dog som ung i trafiken när han ständigt körde mer på tvären än rakt fram.Fassan satt hemma ganska sjuk en sista julafton när hans hjärta stannade och han lämnade detta jordeliv.Min allra bästa kompis dog på sin hoj när han körde rakt in en hastigt öppnad personbilsdörr.Själv har jag haft tur och förmodligen lärt mig en del av alla olyckor jag varit med om som lett till kortare sjukhusvistelser men tycker fortfarande om att testa gränser med hög fart osv.Vi är som vi är på gott och ont.Somliga är rädda för allt och andra vill testa genom att ständigt gå på den yttersta linjen.Livet ska levas efter dina egna rimliga mått och inte efter andras ... då blir det inget roligt alls.

Den sista hojen jag köpt är en Blackbird som jag naturligtvis skulle testa innan den ställdes undan för vintern när jag på en lång raka som böjer av svagt mot en lika lång vänstersväng i ett vackert lanskap nära min hemort en sen höstkväll med lite trafik upplevde ett litet släpp i över 240 km/h där jag ändå hade långt kvar till toppfarten.Rädd som fan blev jag när jag stannat för att kolla att allt var som det skulle med denna hoj.Men hur konstigt det än kan låta så blev denna rädsla för stunden något som byttes ut mot erfarenhet och smak efter mer av det precis upplevda i hastighet.Vi syns kanske till våren ....

[Lottaje]

Jag tycker det ligger mycket i Stefans resonemang om vad som är "normalt". I många asiatiska länder är exempelvis transport på tvåhjulingar av olika slag det "normala"och jag antar att man resonerar annorlunda där. Det är ju ändå intressant att det ovanliga så lätt lätt blir onormalt och oönskat.