VARFÖR kör DU Motorcykel?

[Cubalibre]

Eller hur är så skönt.Vänta bara tills du börjar ligga och njuta 100-150 mil om dan,då snackar vi njutning

Det där var ett skämt va? eller? 10-15 timmar på en hoj? kan inte vara njutning för någon. Vet att jag har problem med min kropp, men det finns ju gränser för alla. Jag är helt slut i kroppen efter 60mil i lastbil då jag jobbar. Var för övrigt ute en sväng med hojen idag. Underbart väder, perfekt temperatur! Skitroliga 3-4 mil innan jag var tvungen att stanna för att det gjorde för ont tyvärr.

[engström67]

Det där var ett skämt va? eller? 10-15 timmar på en hoj? kan inte vara njutning för någon. Vet att jag har problem med min kropp, men det finns ju gränser för alla. Jag är helt slut i kroppen efter 60mil i lastbil då jag jobbar. Var för övrigt ute en sväng med hojen idag. Underbart väder, perfekt temperatur! Skitroliga 3-4 mil innan jag var tvungen att stanna för att det gjorde för ont tyvärr.

Men det är ju många här på forumet som tycker det är lagomtnaturligtvis är det ju inte njutbart för någon.50-60mil det har jag inget problem med,kan säker åka 100-120mil jag med om jag vill men förstår inte varför.Tyvärr så verkar du ha sådana problem så hojåkning är nog inte din grej

[Zeeuus]

Jag tycker att alla har mer eller mindre sagt det som jag definerars som VARFÖR.

För mig är det (med nybakad a-behörighet) skönt att ta hojjen för få en stund ensam.
Jag älskar min familj, men det är lättare att uppskatta dem när man har fått vara ifred ett tag.
Dofter, kurvor och smidigheten är de egenskaper som jag förknippar starkast med hoj.

[Ove]

Ända sen 60-talet har jag velat ha hoj. Det blev en Vespa som jag körde rätt mycket med under några år, bl.a pendlade till Götet i iskalla höstnätter. Men det var fina resor också med sol och värme och det som fastnade medt i minnet var dofterna. På den tiden var det gödsel som legat på hög innan det spreds på åkrarna och den lukten var helt annorlunda mot den vidriga stanken från svämgödsel. Blommor som rosor och raps. Fuktig mark där en regnskur nyss gått fram luktar också gott.

Sen blev det flera decennier med familj och en sk. karriär. Ungarna flyttade ut och arbetslivet tog plötsligt slut. Långtidssjukskriven -> sjukpension....

Uttråkad och klen som tusan fick jag ögonen på en hoj som stod och flörtade med mig, en Suzuki gsx400f, blå. Hör vad familjen har att säga och alla säger köp. Dom trodde väl inte att jag skulle leva så länge till att det spelade nån roll, öch ärligt talat - det trodde inte jag heller.

Köpte och körde en j-a massa första hösten. Kortaste möjliga vinteruppehåll och sen igång igen. Det var den bästa rehabilitering man kan tänka sig. I början hade jag ganska besvärligt att ta mig upp på den låga hojen och komma igång men bara jag fått rull på grejerna gick det jättebra. Skönt att komma ut och få känna dofterna igen. Men vindrufset i håret? Dålig hårväxt och dessutom hjälm på resterna - inget annat att göra än att låta mustaschen växa.

Jag blev efterhand piggare i kroppen och det var dags att gå upp en storlek. 650 cc har väl alltid verkat lagom för mig så det blev en "skönhet" och jag lärde mig snabbt att man inte ska välja med ögonen. Sitter helt enkelt onödigt lågt på den.

Provade en Yamaha offrod enstånka oc upptäckte att livet kan ha oanade kvalitëer, Tittade runt på Blocket och fann Sigrid, Suzuki DR 650. Hon blev min favorit omedelbart. Hon har bara en nackdel och det är att det går inte att skjutsa på henne. Helt enkelt för kort i sitsen så det blir nog att revidera innehavet med tiden.

Varför var frågan och dofterna har jag redan nämnt. Sen är det ju kul att leka lite med bus inom lite snävare ramar än vad man hade vett till i ungdomen. Upptäckarlusten finns ju också och då gäller det närområdet i första hand med en radie på 15 - 20 mil + en och annan resa som drar iväg lite längre.

Människorna man möter är viktigast. Dels dom med MC som intresse och där har jag träffat ett gäng väldigt trevliga kompisar i forum och även ute vid vägen.

Sonen sade ang. en resa som hustrun och jag gjorde i "det okända" när hon berättade att vi nog var helt vilse: "Då trivdes farsan för då fick han prata med ortsbefolkningen". Mitt i prick. Det är faktiskt en av dom riktigt roliga bitarna med att köra utan karta, kompass och GPS, man träffar folk och jag har inget problem med att snacka med okända. Kan bli riktigt intressanta pratstunder ibland.

Ursäkta att det blev en novell.

[pentti01]

Du resonerar helt rätt,lika här.Hoppas vi kanske träffas i Torsång eller Säterdalen i sommer och kan snacka lite kul.Även om vi har lite olika hojsmak så tycker jag det är skitkul.Har sett dig men visste inte vem du varTisdag nästa vecka åker jag nog till Säter

Om inget hinder dyker upp, kommer även jag.

[wbr]

... Människorna man möter är viktigast. Dels dom med MC som intresse och där har jag träffat ett gäng väldigt trevliga kompisar i forum och även ute vid vägen.
... prata med ortsbefolkningen"....

Hej Ove!
Håller helt med i alla delar. Jag drog husvagn i 20 år och det var alltid en roligt stund att att sätta sig hos "A-laget" utanför ortens affär medan frun handlade, och prata med ledighetskommittén. Om inte för något annat, så för de olika dialekterna.

[Håkan46]

Jag håller också med ovanstående! Ove och wbr
Någon har sagt att det är då man kört fel som upplevelserna börjar.
Jag har bytt däck i Nordnorge 2 gånger. Båda gångerna minns jag som mycket trevliga. Man får ju montera på/av hjulet själv. 2 timmar på varje ställe med en massa trevligt snack med personal och annat folk på en däckfirma kan vara mycket givande.

Intressant läsning om dina upplevelser på tvåhjulingarna Ove. Tack för det. Hade ju själv en GSX 400 E 1982, den 2-cylindriga, på 80-talet.

Varför jag kör motorcykel..! Har alltid önskat, nu finns möjligheten.
Jag kan få samma upplevelse efter en tur med hojen som jag kan få efter en camping tur med fjäll och fiske. Borta från hemmet med massor av frisk luft och inte minst upplevelserna som är kopplade till mc åkning

//Håkan

[Olle Å]

Konstigt! Jag vet inte . Det är väldigt svårt att beskriva en känsla. Tycker det är trevligt oavsett väder. Visst kan det vara jäkligt ibland med snö och regn men i allafall härligt.
Det började med en bekant till mina föräldrar som hade en Husqvarna rödmyra som jag fick prova på ett gärde då jag var 12 år. Gärdet räckte inte riktigt till, så det blev längre och längre turer på grusvägarna runt omkring sommarstugan vi hade utanför Norrtälje. Detta var ju på 50-talet, så det var lite friare på den tiden. Jag stod nästan och hoppade av förväntan då jag visste att hojen var på gång och att jag skulle få ut och köra. Fattar inte än i dag att jag fick göra det.
Den känslan att kunna åka som man ville är ju svår att beskriva, men är likadan fortfarande. Jag var ju inte den som ville bara köra fort utan ville hellre vara lite av en upptäckare, inte som många idag ägnar timmatal åt att kolla sin GPS både före och efter turerna.
Så småningom blev det ju mopeder och tyngre mc och familj. Fick ju återfall runt år 2000, då jag hittade en endurohoj hos en släkting.
Då blev det en massa körning på gärden och skog igen, och slutade med att en landsvägshoj inköptes. Som sagt, ungdomens känsla finna fortfarande kvar.

[Håkan46]

Uptäckar-glädje ja. Var ute igår på en tur på "oprövade" grusvägar i närområdet. Lagom fart många stopp, det blev ändå 25 mil på totalt 4 timmar. Att sedan sitta hemma och begrunda med en karta i handen hur man kört tillhör ju även det upplevelsen.
//Håkan

[Mallan]

Frihetskänslan! Oslagbart att susa fram och känna vind-draget, en påtaglig känsla av att man lever Att köra hoj har varit en lång dröm för mig, och vägen dit har varit lika lång. Ser och minns mig själv som liten flicka tjatandes på min hojåkande storebror om att jag ville åka, han hade dock annat att göra än att skjutsa runt på lillasyster

Haft en mc en gång förut och tanken var att ta kortet, men omständigheter gjorde den gången att jag sålde hojen och valde att vänta. Nu i våras köpte jag min nuvarande motorcykel, och tajmingen var nu den rätta! Så nu under sommaren har jag övningskört, pluggat teori och äntligen för en vecka sedan fått addera ett A till mitt B på körkortet! Vilken känsla! Hade en överenskommelse med mig själv om att jag skulle ha kortet innan jag fyllde 40, och fixade det drygt 4 månader innan D-day!