Usch, i dag var det nära

[Nina]

Var i väg och fotade platsen där tromben dragit förbi, ser lustigt ut när stora tjocka tallar brutits av som de vore tändstickor. Träden har brutits av en bra bit in i skogen på vardera sida om vägen, jag hade ingen lust att gå in där för det fanns en del träd som inte fallit ner. De lutar sig mot andra träd och man vet ju inte om de hålls uppe ordentligt, de kan ju lossna och ramla ner på en. Det hade jag ingen lust med och dessutom hade jag glömt mobilen hemma.

När jag plåtat klart och var på väg hem så möter jag i en högerkurva en grusbil – i mitt körfält!! Jag tvärnitar och väjer snabbt mot diket, chaffisen (kom han i går eller?) väjer också snabbt som tusan ut ur mitt körfält. Det var fruktansvärt nära att det small där.

[Mats Liifv]

Skönt det gick bra, blir lika rädd varje gång! Så himla onödigt . Man ska kunna känna sig säker i sitt körfält!

[Nina]

Ja, jag blir skakig bara jag tänker på det, det var en ruskig upplevelse. Kunde knappt köra bilen efter en stund. Det var tur jag hade bilen och inte hojen i dag men tanken på vad som kunde skett trots bil är skrämmande.

[Mats Liifv]

Förstår precis hur du känner det! Har varit med om några liknande incidenter, men bara med hoj faktiskt! Man blir helt skakig en lång stund efteråt, när man tänker på vad som kunde hänt!

[goldfish]

Jag och en annan kille var ute och övningskörde med läraren här om dagen. Den andre killen körde egen hoj och jag satt bakpå läraren just då. I en vänsterkurva kommer det plötsligt en bil i full fart (runt 100 på 70 väg) och har så pass hög fart att han i kurvan glider in på¨vårt körfält 1-1,5 m. När han ser oss blir han antagligen nervös och plötsligt börjar han glida med bakdäcken likt rally på grusväg. Som tur är lyckades han veja undan och vi alla klarade oss. Man kan inte annat än att tänka "vilken j-a idiot"... Jag hoppas att han lärde sig något och jag är glad att man är här idag.

Det visar också på vikten att ligga rätt i kurvor!

[Nina]

Usch, i dag har jag den där lastbilens front på hornhinnan, den går inte bort. Allt gick så förbaskat fort i går att i dag lägger jag puzzel. Det första jag såg var fronten på lastbilen, reagerar direkt och tvärnitar och väjer mot diket, nästa syn är mellanrummet under flaket mellan fram- och bakhjul och bakhjulen som jag ser svischa förbi fronten ruskigt nära. Huuu, hade jag inte reagerat just då och som jag gjorde, hade hjulen klivit över huven och kanske klippt mina ben? Om jag inte varit lika snabb i reaktionen, hade jag suttit under flaket då? Och om jag gjort något annat där i kurvan, tittat i backspegeln, svarat i telefon eller nåt, hade jag suttit i fronten då? Det är tankar som far runt i dag. Jag tror chocken släpper idag för jag har suttit och gråtit när jag tänker på vad som kunde ha hänt där i kurvan. Samtidigt är jag arg på lastbilschauffören, de flesta andra och t o m de med släp påkopplat håller sig på sin sida om mittlinjen men HAN, han låg i mitt körfält och genade! Han måste ha kommit i går. Och tur att det inte fanns nåt släp för då hade jag nog hamnat i det.

I morgon är en ny dag.

[DearHunter]

Hej Nina.

Skönt att Du klarade dig med endast hjärtat i halsgropen. Det kunde ha gått riktigt, riktigt illa.
Men nu är Du en tuff tjej som analyserar det hela och är en erfarenhet rikare: Lita inte på andra i trafiken och kör inte fortare än vad din skyddsängel kan flyga. Och skyddsänglar gillar att gliiida fram genom luften.

Jag är glad att Du finns kvar här bland oss

[Nina]

Känns skrämmande, jag har kört slingerbulten med hoj nu. Pulsen stiger så fort jag möter en tung lastbil men gör jag inte det här nu så lär jag väl alltid vara skiträdd för vägen och främst möten med tunga fordon.

Snart ska jag hem, på samma väg har jag tänkt. Det går nog bra.