Hur hittar jag fortsättningen på denna tråden? Det är ju spännande. Hur har det gått?
Hur hittar jag fortsättningen på denna tråden? Det är ju spännande. Hur har det gått?
Jag håller med förgående skribent. Detta var intressant läsning. Jag vill veta mer
Samma här!
Oj! Lovade ju berätta fortsättningen på äventyret.. Uralen kom ju fram till Stockholm efternsju sorger och åtta bedrövelser. Så väl framme fick jag alltså assist för att få igång den igen. Sedan iväg till Täby dagen efter. Denna gång med sidvagnen på. Vad händer? Jag sladdar upp sidvagnen på några cementblock utanför Sthlms Universitet.. Såphalt var ordet. Plötsligt står jag bredvid hojen som då lagt sig på sidan med sidvagnen upp i vädret. Mitt på motortrafikleden! Tar ner hojen och försöker kicka igång den, men fotstödet har vikt sig och blockerar kicken!!
Rullar iväg ekipaget mitt i trafiken och hittar en lugnare plats vid en trafikljuskorsning hundra meter längre fram. Ringer en nufunnen ural-vän som direkt kommer med alla möjliga verktyg ( räddande ängel) och tillsmamans försöker vi hamra ihop hojen igen. Släggan biter fint trots spöregnsndet och nu ska väl hojen starta? Den fick bara några mindre blessyrer på sidvagnsskärmen, utöver fotstödet. Men inget händer! Batteriet är ju helt j-a tomt! Vi körde till täby för att hämta mitt extra bilbatteri, lade det i sidvagnen och kopplade startkablarna till det döda mc batteriet.. Nu startade den!
Så efter tre timmars försening landade vi i Täby. Att komma fram de två milen från Stockholm var som om vi just nått australien i en enmastare... En euforisk känsla av att ha kommit i mål.
Dagen efter plockade jag isär hojen. Kollade batteriet, tändspolen, regulatorn, bytte generatorn, Bytte kablar, tändkablaget, tändstiften, filter, olja, däcken... Men viktigast jag målade om honom! den där illgröna förgen för otur med sig! Den fick bli stålgrå som det anser en militärhoj.
Så vad var då orsaken till allt strul?
1. Generatorn var slut
2. Kablaget var så illa kopplat att laddlampan inte fungerade
3. Tändspolen var också trasig
Återstår nu (december) att åter justera in tändning och förgasarna för att få den där jämna gången den brukar ha när tändstifen inte har sotat ihop fullständigt. Justering bör röcka.
Om det var värt allt strul? Tja, ingen maskin i världen är så nära mig som Uralen. Trots allt elände så har jag lärt mig massor, plockat och rotat mer än jag trodde jag skulle klara av och dessutom, när den väl rullar, nästan ingenting är så kul att köra som en sidvagn. Det är väldigt mycket svårare än jag trodde men när man liksom behärskar den så blir även det något alldeles extra. Sedan får man ju vänner som lider av samma intresse som jag.
Vår äldsta son tycker mycket om att sitta med i hojen. Min sambo lovar att åka med i vår. Vår treåriga dotter blir rädd för motorljudet. Bara ljudet och doften av en oljestinn bensinmotor från Ural är ju halva nöjet. Eller hur?
Trevlig läsning, känner igen det...
Saddlebags can never hold everything you want, but they can hold
everything you need.
Gert Karlsson
Historien fortsätter givetvis. Den ska ju rulla under vintern också. Ställde förgasarna i veckan i stormen. Nu startar den på första kicken. Bara det...
En reflektion till.. Jag kör en relativt ny BMW (bil) om dagarna. har alltid gillat körningen komforten osv. Men sedan Gråa Grodan (Uralen) kom in i fordonsgemenskapen får man onekligen perspektiv. Upplevelsen av mekanik, förståelsen och känslan för hur saker fungerar (eller inte fungerar) tillsammans. Alltså det som gör att man kommer faktiskt kommer fram med en skvätt bensin. Allt detta har ju en modern hoj eller bil inte mycket kvar av. Det är ju bara att trycka/vrida och betala med kortet. Å andra sidan är det ju helt ok att sjunka ner i en bekväm soffa istället för att sitta på en träpall ibland.
Har laddat upp några bilder på härligheten. (Ural M67)
Nu orkade jag inte läsa igenom hela tråden så allt kanske har löst sig men jag hade iaf en dnepr 650 toppventil ett tag som var väldigt grinig. Det jag gjorde var att byta ut den kassa originaltändspolen mot en universal dubbelspole som jag dolde under tanken, nya kablar och tändhattar och justera ventilerna sen startade den alltid första kicken oberoende om det var -25 eller den stod i garaget. Jag gjorde så här: Flöda förgasarna, kicka lugnt 3-4 gånger, vrid på tändning, en kick och PANG small den igång.
Såg nu att du hade fixat problemet, skönt att höra
Tyvärr var förbättringen temporär. trots ventiljusterin förgasarinställning och allt möjligt annat vill den inte starta som den ska.. bytte nu tänding till en elektronisk dito, men fortfarande usel start. Gyllenberg, så som du beskriver det är ju rena drömmen....
Så jag behöver en Uralmekaniker i stockholmsområdet. Någon som vet en som förstår att ge sig på K68- förgasare, tändnining och ryska maskiner? Verkar som mekanikerkollektivet lämnat gamla ryssar i sticket.
Ursprungligen postat av Brynar
Bra beskrivet! Jag har utan frangång försökt beskriva vad som är charmen med rysshoj, gammaldags traktor eller liknande företéelser. Robust, enkelt men fungerar om man har lite känsla för hur maskinen är. Visst kan man bli skitig om nyporna ibland men det kan man väl ta.
Ove
Behörigheter för att posta
Svara med citat