Som customåkare skyr jag motorvägen. Jag gillar att cruisa i 70-90 och uppleva naturen, kurvorna och doften av gräs, korvgrillning och gödsel. Motorväg är rena mardrömmen. Funkar möjligtvis för touring för att snabbt ta sig till målet som kanske ligger 200 mil bort...
Jag kör touring. Visst är kurviga småvägar roligt men även större vägar är helt ok.
Jag har bara provat custom. En Virago 750. På motorväg var den inte rolig. Var mest vibrationer och obekvämt. Den maskinen skulle glida på hastigheter upp till 100 km/h för att göra sig bäst.
Jag kan ju jämföra en Yamaha xj 600 med en Honda Transalp. Det finns ingenting som Yamahan är bättre på. Man sitter ju inte ens bekvämt på Yamaha. Undrar hur man skulle känna sig efter 100 mil på en dag med en sådan eller med en custom om vägen är av vanlig svensk standard.
Nja, nu kan man inte generalisera och dra alla customs över en kant. Med min Triumph America var det rent plågsamt att köra över 100 på en motorväg. Men min Kawa Classic Tourer skulle jag kunna köra Sthlm-Malmö non-stop i 140 km/h utan problem. Sitter hur bekvämt som helst även i höga farter. Men det ger mig inget och jag kör endast motorväg om jag av någon anledning har mycket bråttom.
Kan tänka mig att Sporthojar gärna tar motorväg & blåser rejält på emellanåt...har ett gäng kompisar som absolut inte drar sig för att ta motorvägen med R hojar...över 140 så får de ju dessutom en mysig luftkudde i bröstet som lyfter dem lite lagom från vikten på armarna.
Custom på motorväg är....tja inte en pina...men så jäkla tråkigt..när jag kommer strax över 100 med min utan ruta så blåser det rätt friska vindar...med ruta skakar hela skallen *s