En artikel som gäller snöskoter.
http://www.vk.se/Article.jsp?article=436865
En artikel som gäller snöskoter.
http://www.vk.se/Article.jsp?article=436865
Senast redigerat av pewa den 2011-04-17 klockan 16:30. Anledning: Fixade länken
Vist är det förenat med vissa risker att ta med barnen bakpå motorcykeln, om det kan man diskutera länge och jag tror att alla har olika syn på ämnet.
Men jag har valt att ta med barnen på mina äventyr.
Jag kör på ett helt annat sätt när jag har barnen med, men det är ju ingen garanti för att slippa olyckor, men ändå.
Den glädje och det gemensamma vi får tack vare våra utflyckter tillsammans är svårt att ställa mot olycksrisken.
Skulle det hända barnen något skulle jag troligen ha svårt att förlåta mig.
Men det finns så många risker med att leva så om man tänker så, så kanske man tillslut stannar inomhus och det vill inte jag, jag vill leva fullt ut och gärna med mina barn och familj.
Beträffande artikeln om "Dödsfällan med snöskotern" så framgår det i artikeln att barnen givetvis ska sitta bakom föraren och inte vara fastspänd någon stans.
Sedan kan man ha synpunkter på hur bra det är att 15 åringar får skjutsa på klass 1 mopeder som gör 45 kmh, men det är en annan diskussion.
Vill ni diskutera ämnet vidare kanske ni ska göra det i en egen tråd.
Micke
Instämmer.Ursprungligen postat av micke a
Även jag har läst lite om dina tidigare resor och tycker precis som Mats att du ger dina barn fantastiska minnen och inspiration till framtida generationer i er familj. Som bonus eggar dina berättelser oss andra att försöka göra detsamma för våra barn. Självklart ska man göra en riskbedömning när det gäller barn på mc men det behöver inte vara ett skäl att avstå. Lite extra lugn och fin i trafiken och pausa ofta tror jag är ett bra recept. Ska bli spännande att följa er underbara resa.
~~~~~~~~~
Chin, chin!
Det var inte meningen som kritik. Naturligtvis ska ni göra resor tillsammans.
Den ultimata mackastenen ligger nu på botten av sjön Foxen efter en makalöst lång och imponerande färd på ytan.
Vi svängde ner hojarna där tiden stannat, mellan rostiga vrak på bilkyrkogården utanför Töcksfors i Värmland.
Här skulle vi tälta första natten.
Erik 9 år, och Adam 12 år, kastade macka medan Göran och jag fixade lägret.
När tälten var resta några meter från sjön Foxen gick vi upp för en närmare titt på tidsbubblan.
Jag är faktiskt inte så intresserad av vilka bilmärken som står i skogen, det som lockar mig är motiven de skapar när naturen tar tillbaka mark.
Göran däremot, han har en gammal fin Ford Anglia hemma i garaget och han tyckte det fanns massor att se.
Killarna Erik och Adam gillade också bilkyrkogården.
- Det här är mycket bättre än Grönalund, sa Adam förtjust.
Efter en stund började magarna kurra och vi återvände till lägret för att fixa mat på gasolköket.
Killarna kastade macka under tiden.
Örtkryddad fläsknoisette med rårakor stod på Eriks och min meny, smakade toppen.
Det var heller inte fel att sitta och titta ut över en spegelblank sjö.
Nu var det gags för Göran och mig att visa hur man kastar macka.
Vi lyckades slå våra personliga rekord.
Men priset till den ultimata mackastenskastaren gick till Adam.
Han hivade iväg sin mackasten med otrolig kraft och precision.
En lång radda med studsar avlöstes av att stenen planade ut hur långt som helst och sjönk sedan med värdighet.
Imponerande.
Efter en stund undrade Erik om det inte fanns någon GPS-skatt i närheten.
En liten koll på mobilen visade att det skulle finnas en uppe vid skrotbilarna.
Den var vi tvungna att hitta.
Nu hade solen gått ner och det började skymma på.
GPS:en i mobilen fick lite fnatt och visade fel så vi höll nästan på att ge upp.
Den skulle tydligen ligga i bagagerummet på en PV444 och det fanns ju några att välja på.
Ett sista försök i den nedre av tre bilar som stod travade på varandra gav resultat.
Under golvmattan i baggagerummet låg GPS-skatten.
Killarna loggade in i loggboken och bytte till sig varsin sak.
Nöjda med den lyckade skattjakten återvände vi till tälten för kvällsgröt och nattsömn.
Nästa dag hade vi en lång rutt framför oss.
Fortsättning följer…
Den som vill se fler bilder kan kolla min näräventyrsblogg
Härligt!
Efter en skön natt på bilkyrkogården vaknade vi ganska tidigt, en lång dag väntade.
Frukosten bestod av Eriks vildmarksgröt med honung, kaffe och varm oboy.
Packningen tog sin lilla tid men vid 09.30 var vi redo för avfärd.
Efter några kilometer västerut på grusvägarna passerade vi gränsen till Kungariket Norge.
Görans GPS hjälpte oss med den kortaste vägen till Drammen.
Vi valde också större vägar eftersom vi skulle köra ca 40 mil om dagen och det var dåligt med mindre vägar i den riktningen vi skulle.
Men de Norska vägarna är fina och kurviga, så det var helt okey.
När vi stannade för en bensträckare mullrade två HD in på parkeringen.
Det var ett trevligt par från Schweiz som körde varsin hoj.
Erik blev grymt imponerad av deras motivlack med döskallar och eldsflammor.
Om man diskuterar status på hojar så hamnar min Lc4 långt ner på Eriks lista.
Han tycker den är skruttig, ful, smutsig och till och med rostig!? (men han gillar att åka på den)
Därför bestämde vi oss för att bättra på vår coolfaktor.
Vattendunken målades om till döskalle och Erik blev nöjd.
Vi önskade HD-paret en trevlig resa och de önskade oss det samma.
Efter några timmar och flera mil senare svängde vi av på en mindre väg som tog oss upp över fjället och mot Lysbotn.
Där uppe på över 1000 meters höjd var snödrivorna meterhöga och vi stannade för ett spontant snöbollskrig.
Det var lite extra kul att ta en bild på Erik i den miljön eftersom jag tagit en liknande bild på Linnea när hon och jag var ute på en liknande resa 2006.
Vägen ner till vår camp nere i Lysbotn var en svindlande upplevelse.
Vägen var så smal och kurvorna så tvära att det kändes som man körde i fatt sig själv i kurvorna.
Först körde vi ner till hamnen för att se hur båtarna gick.
Det visade sig att det bara gick en båt om dagen, nämligen 15.00.
Inte en helt optimal tid för oss, därför att vi hade tänkt vandra upp till Predikstolen nästkommande dag.
Det visade sig också att båtresan skulle ta 2,5 timmar.
Men å andra sidan fick vi sovmorgon.
Medan vi lagade kvällsmat ramlade det ner flera base jumpare och några hade vingar på kläderna, som en slags flygekorre.
Man såg dem som små prickar uppe på klipporna innan de hoppade och seglade ut över tälten.
På kvällen konstaterade vi att Göran hade dåligt bakdäck och det skulle vi försöka byta i Stavanger på måndag.
Men nu var det lördagskväll och i morgon skulle vi försöka ta oss till Predikstolen.
Fortsättning följer…
Senast redigerat av micke a den 2011-06-13 klockan 14:12.
Efter en skön sovmorgon och frukost packade vi ihop grejerna. Vi gjorde ett försök att korsa bäcken, för att nå vattenfallet på andra sidan, men det var lite för djupt och strömt.
Göran och Adam hittade an annan väg uppströms, men Erik o jag stannade kvar.
15.00 gick båten och vi var med.
Turen tog 2,5 timmar, men då körde de kors och tvärs över fjorden för att visa naturen.
Bland annat såg vi kjeragstenen nerifrån, och satan vad högt upp det var.
Man såg den knappt med bara ögonen.
Nästa gång ska vi ta oss dit, det tar totalt 6 timmar att vandra dit och tillbaka.
Vi såg säl i fjorden och predikstolen resa sig enormt högt upp.
När jag stod på båten försökte jag att ta en bild på mig själv med predikstolen i bakgrunden.
Med min iPone kan man se sig själv samtidigt som man fotograferar, vilket betyder att man inte vänder på kameran, hur som.
När jag fotograferat klart och sänker kameran/mobilen får jag se en tjej som glor frågande på mig.
Då förstod jag, hon trodde att jag hade fotograferat henne. Pinsamt ;P.
Uppe mot predikstolen var det också lite dåligt med naturcampings möjligheter, så vi satte upp tälten på en camping och gjorde oss i ordning för kvällen vandring.
Vi tog hojarna de sista kilometrarna till vandringsledens start. Där råder campingförbud och endast hytter finns att hyra.
20.15 började vi vandra.
En enkel vandring hade vi ställt in oss på. Men vad vi misstog oss.
Det var faktiskt en ganska krävande vandring med bitvis stora klippor och riktigt brant.
Men vi hade fantastiskt roligt, vi skojade om allt och inget. Vi berättade historier och hade riktigt kul.
Det var ganska skönt att få röra på sig.
Adam var jätteduktig och bar ryggsäcken själv hela vägen dit och tillbaka.
Och då hade vi med vatten, regnkläder och mat så det var ingen lätt säck.
Grymt bra jobbat Adam!
Och Erik var också duktig, att hänga med i vårt tempo och han gick inte sist precis.
Bra jobbat Erik!
Erik o Adam, ni kommer ”gå” långt som äventyrare!
De sista hundra metrarna var en hisnande upplevelse med stup och branta klippväggar.
Inget för de höjdrädda!
Väl framme på predikstolen kom en underlig, stark och rent fysisk känsla.
Hela kroppen (troligen styrd av reptilhjärnan) signalerade att det var farligt.
Det var en kraftansträngning att ta sig fram till kanten och väl där upplevde jag ett otroligt hisnande sug i kroppen.
Vi tog några bilder och bestämde oss för att vandra tillbaka.
Klockan var 22.30 och vi hade två timmars vandring tillbaka, tack och lov var det ju ganska ljust fotfarande.
Trötta hungriga och lite kalla återvände vi till vårt läger på natten.
Efter lite gröt och varm oboy somnade vi gott.
Nästa dag skulle vi fixa Görans bakdäck i Stavanger.
Håller med! Reseberättelserna är superb läsning, jag ser verkligen fram emot att få läsa hur ni haft det på er resa!
Själv skjutsade jag min dotter en liten bit häromdagen för första gången -"vad kul när det lutar i kurvorna", tyckte hon. Packbox skall jag fixa nu, så kan hon få lite stöd i ryggen, för längre turer.
Behörigheter för att posta
Svara med citat
