Vi tar mycket för givet i livet, sluta klaga och gnäll på rena skitsaker i jämförelse. Se filmen och se vad jag menar.
För dem som inte kan engelska så handlar det om en kille som föddes utan armar och ben men han fiskar, simmar och åker rutschbana och håller föreläsningar om sitt liv, han gör samma saker som vi gör fast utan armar och ben.
Nyttigt att få såna påminnelser ibland. Tyckte själv att det var lite halvjobbigt att ha ena armen gipsad och knappt kunna klä på mig, raka mig, duscha, gå på toa eller andra helt "vanliga" saker, utan stora svårigheter. Fick en god inblick i hur många andra lever sin vardag...och mycket, mycket värre än så. Det där är en fantastisk kille och förebild för oss andra när vi har "lite ont" någonstans eller tycker att saker är jobbiga....
Fr o m i dag ska jag försöka att inte klaga och gnälla på saker och ting runt omkring mig, den här killen är en av dem jag kommer ha som förebild.
Ja, det ger en lite perspektiv i livet att möta människor som honom. Ibland gnäller vi lite väl mycket över saker och jag är en av dem. Försöker tänka på det, men ska bli bättre.
”Var nöjd med, allt som livet ger och allting som du kring dig ser. Glöm bort bekymmer, sorger och besvär…”, en underbar text i en härlig låt.
Lyssna här =)
…borde få bli nationalsången, eller hur?
Senast redigerat av Nina den 2010-08-30 klockan 10:39.
Jag tyckte det var heljobbigt med diskbrock och ischias i vänsterbenet under 3 månaders tid 2008/2009. Jag kunde för h-e inte sitta på 3 månader. Ligga, stå och gå gick men inte sitta! Ett sjukdomstillstånd som bara kom så där bara från ingenstans. Sjukgymnasten sa att det inte alls behövde bero på mitt stillsittande jobb utan kunde lika gärna bero på att jag på något sätt vridit till ryggen så en disk fallerat. Trots 27 år bakom bussratten så har jag aldrig känt några besvär överhuvudtaget innan. Jag har aldrig varit mer än förkyld och haft infuensa.Ursprungligen postat av Mats Liifv
Min kropp har läkt mina besvär men grannen däremot som slagit sönder femte och sjätte kotan i ryggen i en fallolycka blir aldrig bra. Han snubblade helt enkelt och föll baklänges i en trottoarkant. I 11 år har han gått nu med smärtor i rygg och vänsterben och det blir inga permanenta förbättringar trots otaliga besök hos läkare, kiropraktorer och andra både inom den allmänna sjukvården, privata läkarbesök i sverige, tyskland och polen. Det sitter så dumt till så en ev operation kan leda till rullstol resten av livet. Därför hankar han sig fram så gott det går med tabletter dygnet runt.
Han kan inte gå till brevlådan 500 meter bort utan får ta bilen runt kvarteret. Jag beundrar honom något otroligt faktiskt. 60 år nu och bor själv i sitt stora hus. Många med hans symtom hade varit alkoholister vid det här laget för det är säkert lätt att ta till flaskan i sådana här lägen. Men han håller på något sätt modet uppe!
Han kämpar på!
Senast redigerat av Mc-Bosse den 2010-08-30 klockan 15:57. Anledning: stavfel
Slutade att klaga på livet och den gråa vardagen den 10 april 08 då det visade sig under en undersökning att våran son har en hjärntumör som var storleksmässigt som halva hans hjärna + lite till. Ursäkta uttrycket men denna pungspark vet jag inte om man någonsin återhämtar sig från. Han har
iaf klarat sig väldigt bra han går i skolan idag och är pigg och glad. Tumören sitter kvar i huvudet och kommer troligen att alltid finnas där. Men om han klarar sig med de "men" han fått efter tre hjärnoperationer så få man vara glad för det. Så ens egna problem är rätt små i slut ändan.
Detta var facktiskt en av de stora anledningarna att jag tog tag i saken och skaffade mc och kort.
Man får en tankeställare och stannar upp, annars flyter man mest med i karusellen kallad Livet och gnäller på i stort sett skitsaker.
Har själv problem med ryggen (Skolios) med roterad ländrygg, höften är inte rak utan sned, ena armen är på framsidan av höftbenet. Ena benet är två cm kortare än det andra vilket har lett till snedslitna kotor på äldre dar. Mitt i ryggraden brukar jag få inflammationer i en kota som gör så ont av att bara luta sig mot soffryggen som ju är mjuk men jag har lärt mig leva med detta och gnäller inte trots ständig värk. Ibland kan det ta minst en halvtimme för mig att ta mig upp för en trappa. Men det är livet.
Om ens barn drabbas av allvarlig sjukdom, så bleknar ju alla andra krämpor och problem man eventuellt har.
Själv har jag bara behandlats för ishcias och opererat en axel. Kiropraktorn sa att ischias är något som man bara kan få, man behöver inte ha gjort något särskilt. Om de krämporna kommer tillbaka ska jag föröska inte klaga så mycket.....
Har för övrigt börjat motionera mera och försöker hålla i gång kroppen mer. Jag fick lättkramp i en vadmuskel bland de första gångerna jag körde mc n till jobbet. Kanske var det benställningen dvs var inte van att sitta med benen i sådan vinkel en längre tid.
Kanske mc åkning är bra för ryggen, vibrationerna ger massage
Behörigheter för att posta
Svara med citat