Kör BMW o är jättenöjd.Är inne på tredje året nu och innan dess hade jag en Honda Pan European i nästan femton år och var minst lika nöjd med den.
Brukar passa på att prova div mc när Oves har den så kallade vårkicken och måste säga att jag skulle trivas med väldigt många motorcyklar.
Vad som förvånar mig är vad tekniken gått framåt sedan jag körde i första vågen i slutet av 60-talet och det var Triumph som gällde.
Visst är det schysst att man själv kan välja vad som är bra eller dåligt ;D
men visst tusan ligger det något i att BMW har gubbstämpel även om de senaste årens utveckling hos tyskarna har tagit upp kampen med japsen.
Själv åker jag på allt från Jawa 257 till fullblodsracers (om jag bara hade någon).
Har dock full respekt för att man favoriserar den egna hojen, det ligger liksom i sakens natur ;D och för egen del passar BMW:n (R1200 GSA) precis för vad jag använder den till.
Långt och länge på stundtals dåliga vägar.
// // Karl B.
jag vet att smaken är som baken men täntke jag efter på alla de mc-tester jag läst när det kommer till touring så vinner oftast bmw, eller placerar sig åtminstone väldigt högt.
med den långa traditionen av att göra bilar som fungerar utmärkt att köra långt med borde de väl göra bra hojar också?
men det verkar som att övriga märken fått upp ögonen för touring och börjat göra bättre modeller, bmw kanske har fått vara för ensamma på touring-toppen
Många av BMW's modeller är lasttåliga, bjuder bekväm körställning och har "långa ben".
De är dessutom relativt bekymmersfria och drar lite soppa vilket sammantaget ger höga snittfarter, långa etapper och pigga förare/passagerare.
Därför är de bra touringmaskiner.
Kvalitetsmässigt är de förstås väldigt bra och kommer ofta med banbrytande, modiga, tekniska lösningar.
Som massproducerad precisionspryl kommer de dock aldrig att kunna mäta sig med japsen; så bra är de inte.
Eftersom BMW-åkare ofta har höga miltal per år (=beroende av ett stabilt andrahandsvärde o trygg reservdelsförsörjning till bra pris) samt vill lägga pengarna på bensin snarare än på försäkringspremier (mindre sportstuk ger lägre försäkringskostnader; you bet!), är det sannerligen ingen vinst för märket att modellbytena går så snabbt som de senaste åren. Gubbstämpeln har såklart varit av godo då det hållt nere kostnaderna på många sätt för alla dem som vill ha sin mc för att åka med - långt....
För övrigt finns det bara två mc-grenar som kan utövas på allmän väg; touring och commuting. Allt annat är till för banor!
Och allt ovan är bara min åsikt/uppfattning - inte mer sanning än någon annans!
Senast redigerat av Guzzi-Leif den 2008-08-04 klockan 22:40.
Smaken är som baken, den är delad som sagt.
Min lilla GS är bra och jag är fortfarande nöjd med den trots att gubben tycker jag ska sälja den (”Vad ska du ha den till? En gubb-hoj?!”) men jag har nu flera olika modeller av andra märken som alla är olika. BSA:n kan man inte åka långt på, den vibrerar och man hade inte uppfunnit styrändsvikter då 1944, armarna vibrerar som de skulle gå av – tills jag lärde mig att släppa lite på handgreppet så blev det genast bättre.
Min Triumph är skön och rolig att köra, även under flera mil. Men; där slår faktiskt BMW:n min Triumph för man sitter bättre på BMW:n! Slö men ergonomiskt bättre, ja.
Jag är inte heller märkesbunden utan har både svenskt, tyskt, engelskt och japanskt i garaget.
BMW gör fina touringhojar men definitivt inte de enda, det finns många fina touringhojar utan propeller på tanken också.
På tal om effektivitet på vägen:
Jag åker BMW R1150RS (95 traktorhästar)
När jag, under senaste semestern, körde fullpackad(+) med passagerare 650 mil mix av byvägar, Autobahn, Autostrade och 4 alppass i hyfsat tempo blev medelförbrukning 0,53 l/mil.
Fantastiskt!
Tanken rymmer för övrigt 23 liter...
Räknade på skoj igenom hur många hojar jag ägt och kört genom åren och kom fram till att jag är inne på min nittonde sedan starten 1975. Har blivit en hel del åkande kors och tvärs i europa, totalt elva olika länder så här långt.
Den bekvämaste hojen har varit min gamla trotjänare, BMW 1100GS-97. Körde den under totalt 9.000 av de 12.000 mil den gått när jag sålde den till förmån för en BMW K 1200 RS. Med GS:en genomförde jag bland annat två IronButts, vilket innebär att köra minst 1.000 miles under en tid av tjugofyra timmar. Genomfördes utan några problem med god marginal. Blev runt 180 mil på 22,5 timmar båda gångerna.
Efter en krock med ett rådjur för snart ett år sedan funkar det inte längre med den sportiga körställningen på K1200:an. Har provat BMW:s lyxtourer K1200LT och funnit att det måste vara den bekvämaste hoj man kan tänka sig, i konkurrens med Honda Gold Wing. Känns som att det med intill visshet gänsande sannolikhet kommer att stå en LT i mitt garage nästa vår.
Vet faktiskt inte vad den ultimata touring hojen är för något, för mig ändras det med en takt av ålder och hoj intresse.
På 70 talet så var det Moto Guzzi T3 (sträck på dig Guzzi Leif) Och Honda 750 four.
På 80 talet så var det Suzuki Katana och Honda transalp. På 90 talet var det Yamaha FZR 1000 och Honda African Twin och nu på 2000 talet så är det BMW 1200 GS. Och det är bara hojar med betoning på touring som jag har nämnt
Lite OT men vad fan! (Mats Liif, jag var en av förarna som låg bakom dig och såg råduret hoppa in i sidan på dig, så du krockade inte utan det var rådjuret som krockade med dig.)
Årsmodell? Jag har en guldfärgad -73:a i garaget!Ursprungligen postat av Johan T
Behörigheter för att posta
Svara med citat