"Den ser ut som en CP-truck", var grannens tuggummituggande tonårings första kommentar. Men nu går jag händelserna i förväg.
Pga av omständigheter jag inte kan råda över kommer jag inte att kunna bli klar med A-kortet i år. Dock så har intresset av scootrar väckts ännu mer och suget efter att åka scooter fortare än 45 km/h känns i hela kroppen. Inte minst pga av alla sköna figurer jag snackat med här på forumet.
Satt således en kväll och slö-googlade på mina favoritmodeller av Vespa då jag av en slump hittade något helt annorlunda, fult men samtidigt häftigt. Ungefär som är man smakade Whisky för första gången, lite äckelgod, ja ni förstår känslan.
En grym kreation på tre hjul, tillverkad av samma snubbar (och snubbor?) som gett mänskligheten Vespan. Jag snackar om Piaggios MP3.
Jag scannade snabbt av forumet efter några som ägde eller kunde ha info om den. Jag hittade stackars Rille. Rille har förmodligen vid det här laget idiotförklarat mig och dödat sitt konto här på forumet, dragit ut sladden till datorn och skickat iväg en adressändring med posten. Vilket fall som: Tack för hjälpen. Samma gäller för DP.
Bestämde mig för att titta på två MP3 250cc. En i närheten av min stad, Malmö, och en i Mjölby/Skänninge. Jag fick vackert be mig flickvän om att hon skulle följa med på båda resorna, man ska ju vara delaktig.
Med bakgrund av de råd jag fått här kunde jag avpolletera den första MP3,an. Dagen efter påbörjade vi en 4 timmars resa uppåt landet, tjejen och jag. Vi hade endast fått med oss två skivor, båda med Elvis och radion fungerade sådar, gissa om vi vart trötta på rocklegenden efter ca 3 timmar.
På vägen upp körde vi förbi ett överskottsbolag där vi (läs jag) gärna ville slå en titt. Jag hittade ett försvarets mc-ställ med foder (jacka + byxa) för 350 spänn. Jag var ytterst tacksam under hemresan att jag köpt detta ställ kan jag upplysa om.
När vi kom fram till slutdestinationen Skänninge fick vi genast kontakt med säljaren, en helskön kille med en genomtrevlig familj. Han tog ut oss i garaget och där stod den: Helt i nyskick, inte en skråma, inte en fläck, nyputsad och grann, svart till färgenoch med endast 180 mil på mätaren.
Jag körde en liten provtur ensam, sedan åkte tjejen med bakpå (hon ville inte provköra). Jag har läst att flera tycker att 250cc modellen är för slö. Nu är jag ju bara en nybörjare, endast med erfarenhet från trafikskolans 750cc men jag håller inte med. Den är väldigt pigg och far upp i 90 på ett kick, efter det blir det lite segare men absolut inga problem. Den gick hur bra som helst med damen där bak på.
Affären gjordes upp i köket, som brukligt är. Jag och säljaren skrev under högtidliga former på köpekontraktet. När det blev dags att räkna kontanterna (Jo, jag valde det sättet att betala på) blev det våra respektives tur att sköta affärerna. Det räknades, dubbelräknades och kontrollerades från båda håll att allt blev rätt.
När det var klart så följde hela familjen med ut och det blev en hjärtskärande ceremoni där ett av barnen faktiskt grät för att deras trehjuliga familjemedlem skulle lämna. Säljaren var så tagen att han faktiskt pussade scootern farväl. Jag krängde på mig mitt gröna ställ och iväg bar det.
Vi hade bestämt oss för att åka landsväg hem, damen som har ett fantastiskt lokalsinne åkte framför mig och jag puttrade på i 90 bakom henne. Hon hade foreslagit att vi skulle ta en bensträckare var 45,e minut. Jag tyckte att det var för ofta men tänkte storsint att det var för hennes skull. Efter tre timmar tackade jag (och min rygg) denna förutseende ängel för hennes klokhet.
De två första timmarna förflöt i dagsljus och var fantastiskt vackra, jag njöt av landskapet, ljudet av motorn och det faktum att jag faktiskt äger en scooter. Tjejen "njöt" av tonerna till Elvis.
Resan ner tog ca 7 timmar från dörr till dörr och idag kan jag knappt sitta, men det var det värt. Det enda jag negativa jag kan säga är att ena framljuset immat igen på insidan, jag vet inte vad det beror på men annars gick scootern som en fröjd.
Så även om jag "bara" har B-kort och kör en trehjuling får jag väl räkna mig till scooteristernas tappra skara nu...