Vad tycker ni?
Vad tycker ni?
Jan
Känns nästan som man borde vara någon form av expert för att uttala sig i frågan. Lyssnade dock på vår miljöminister som menar att man försöker skjuta av ett dåligt genetiskt bestånd och det är nog i allra högsta grad tvivelaktigt att jägarna har dom psykologiska verktyg med sig på jaktstigen så dom på bråkdelen av en sekund kan fälla ett korrekt avgörande i den frågan.
Jägarförbundets repecentant sa något bra på tv i går, att det skulle till en särskild utbildning som det är för björnjägare. Personligen tror jag att det är mycket nerver inblanblat vilket kan få duktiga jägare att missa. Om jaktens vara eller inte är svårt, vi som bor i södra sverige har inte eventuella problen på så påtagligt som lantbrukare i norr. Jag har full förståelse om en bonde som får sina djur rivna, om han skuter utan att fråga, jag skulle nog ta fram bössan.
Jan-Olov
Tycker vargarna är jättefina djur så dem borde då få leva. Är de nå djur som är farligt så är de ju människan som krigar och mördar...
Är du rädd att räven blir nästa måltavla?Ursprungligen postat av räven
Grusmysfilm.
Kurvnötarfilm.
Den som aldrig kört vilse har inte sett världen!
Jag är för att man skjuter av vargstammen, men sättet som tillämpats är nog det sämsta tänkbara - tusentals jägare kastar sig ut i skogen och skjuter på allt som rör sig till kvoten är fylld.
Antalet var kanske rätt men om man inriktat sig på oskygga individer och dom som specialicerat sig på att ta tamdjur så tror jag att det blivit mindre bråk för folk hade sett nyttan med jakten. Man har ju även en viss koll på hur det står till med genetiken så en selektiv utgallring av för svårt inavlade djur vore också en möjlighet.
Det känns lite lågt när svenska regeringen går ut och hävdar att det endast är de vargar med dålig genetisk uppsättning som skall skjutas av.
De har säkert med sig ett frågeformulär som de fyller i när vargen har svarat Ja eller Nej på frågorna om sina genetiska sjukdomar. Blir det för många Ja så skjuter de.
Senast redigerat av Nina den 2010-01-05 klockan 14:15.
Snart är väl enda chansen att få se en varg det sätt, på vilket jag kom i kontakt med en flock. Besökte en vargvisning på Kolmården för några år sedan. Då fick vi komma in i hägnet, funkar bara på vintern eftersom dom delar hägn med björnarna, och bekanta oss med vargarna under en dryg timme.
Vargarna var minst lika nyfikna på oss som vi var på dom. I början var de lite avvaktande och iakttog oss på avstånd men så småningom tog nyfikenheten över. Vår guide som skötte vargarna till vardags berättade precis vad som skulle komma att hända.
Efter en liten stund kom alfahannen fram och nosade på oss. När de övriga såg att det gick bra kom de fram en och en, i rangordning. Det var inte svårt att se vilken varg som var lägst i rang. Han avvaktade länge innan han kom fram, med svansen mellan benen. Han sneglade oupphörligt mot alfahannen för att vara beredd att dra sig tillbaka. Bad nästan om ursäkt för att han fanns till. Mycket intressant att studera det sociala spelet mellan vargarna. Kändes inte som ett så stort steg till att överföra deras beteende till den mänskliga världen. En del tar för sig mer, medan andra hellre håller sig i bakgrunden.
Dom ville gärna bli klappade och slickade mer än gärna sina beökare i ansiktet. Blev väldigt imponerad av deras enormt tjocka päls. Kan gott förstå att dom ligger ute i en snödriva och sover. Med den pälsen är det omöjligt att frysa! Och vilka stora tassar dom har. Något annat som jag fastnade för var deras blick. Dom hade ganska ljusa ögon, omöjliga att avläsa. På en hund kan man på något sätt avläsa hur den känner, så icke på vargen som på något sätt verkade nollställd.
Jag skulle inte på något sätt bli rädd om jag träffade på en varg ute i skogen. Vi fick veta att vargen inte har någon större dådkraft utan hellre flyr. Människor har alltså ingen som helst anledning att vara rädda för sin egen del. Att dom sedan tar en del boskap är en annan sak.
Farsan min va ute och gick kvällspromenaden för dryga månaden sedan. Som sällskap hade han sin Rottweiler snyggt kopplad och som gick och snusade i sakta mak. Ca: 15-20 meter framför sig ser han den där vargen som sprungit vilse ända ner till norra skåne. Vargen passerade den grusväg han gick på och han gled på ett smidigt sätt nedför ett dike och försvann in i skogen. Gissa om farsgubben blev orolig över att hunden skulle reagera på vargen, men icke, han va allt för upptagen av de dofter han upptäckte längs grusvägen. Vargen stannade bara till för att ta sig en titt på ekipaget längs vägen, inte det minsta intresserad av vad den såg. Tilläggas kan att farsan är norrlänning och har bott i mer än halva sitt liv i norr. Detta va dock första gången han stött på en varg i livs levande utanför en djurpark
Senast redigerat av pewa den 2010-01-07 klockan 12:40.
Behörigheter för att posta
