Grusåkning med BMW-klubben

[Mats Liifv]

I dag var vi två medlemmar härifrån som var ute och "grusade" lite. Det var Lucas och jag som åkte med BMW-klubben från Knutby, via Österbybruk, Älvkarleby, Söderfors och åter till Uppsala och Ulva Kvarn. Vi var nog runt tjugofem hojar som startade från Knutby i morse. Vi delade upp oss i olika grupper efter vilket tempo vi ville hålla.

Gruppen jag ledde startade sist. Vi hann inte komma mer är några kilometer in på rutten innan vi förstod att något allvarligt hänt Såg parkerade hojar och förare vid sidan av vägen. Visade sig att en av deltagarna som valt att köra snabbt, tappat kontrollen på sin hoj i en S-kurva och gått omkull. Dessvärre verkade det som att han brutit benet. Det fanns redan tillräckligt med folk på platsen som tog hand om det hela så vi fortsatte. Hann inte mer än ytterligare ett par kilometer så var det samma visa igen. Nu var det färdledaren i den snabbaste gruppen som "bromsat på sig" i en kurva och gått omkull. I det senare fallet rörde det sig dessbättre mer om materiella skador än fysiska. Handbromshandtaget hade gått av och framskärmen hade slitits loss. Först hade han tänkt fortsätta med enbart fotbroms, men på min inrådan fann han för gott att avbryta och åka hem. Naturligtvis efter att vi kollat att han var okay, vilket han försäkrade. Han hörde senare av sig och berättade att han var hemma välbehållen. Hade svårt att inte tänka på killen med benbrottet under resten av dagen. Hade ganska lätt att sätta mig in i situationen och vet vad som väntar honom framöver med rehabilitering etc. Riktigt, riktigt tråkigt. Känns så onödigt, men vi ansvarar naturligtvis för vår egen körning och säkerhet.

Efter fika och macka i Österbybruk, vilket hade förbeställts och uteserveringen abonnerat av Börje, rullade vi vidare. Hann inte mer än ett par kilometer innan nästa hoj låg i diket. Den här gången var det en landsvägsåkare som kommit utanför vägen och kört ner i diket. Här fanns redan folk som tog hand om det hela så det fanns ingen anledning att stanna. Sen rullade det på i lagom takt för min grupp. Det gick föredömligt bra att hålla ihop gruppen. Alla körde disciplinerat och höll god koll bakåt. Inte vid ett enda tillfälle tappade vi någon. När jag stannade för att samla ihop gruppen vid vägbyten etc. tog det bara sekunder innan alla var framme och vi kunde fortsätta. Helt suveränt gäng att leda.
Kom till Ulva kvarn, vilket var målet för dagen, endast några minuter innan stängning. Hade varit snöpligt att missa de så emotsedda räkmackorna....
Avslutade dagen här med fika och macka innan det var dags att rulla hemåt.

Snittfarten för dagen låg på 56 km/h för min grupp. Låter inte så märkvärdigt men jag tror att de flesta kommer att somna ovaggade ikväll. Det är krävande att köra grusvägar!

Synd du inte var med Nina, tror både vägar och tempo hade passat dig bra!

Bilderna: 1. Lucas i fototagen, en populär sysselsättning bland oss "Hojare".
2. Lucas verkar nöjd med dagen så här långt.
3. Min grupp vid en rast i "bushen".
4. Min "gökunge" i BMW-familjen....

[Molgan]

Grusturer är fantastiska och alltid minnesvärda!

En lite allvarlig reflektion angående olyckorna: Är lite symptomatiskt att trots att någon just gått omkull ordentligt så fortsätter folk köra på gränsen. Har märkt det speciellt just bland grusåkare, man måste hela tiden köra lite fortare och lite bredare bara för sakens skull. Jag gör ofta samma sak.

Visst har farten sin tjusning, men det har det här med att komma hem helskinnad oxå. =)

[Nina]

Vi hann inte komma mer är några kilometer in på rutten innan vi förstod att något allvarligt hänt. Såg parkerade hojar och förare vid sidan av vägen.

Hann inte mer än ytterligare ett par kilometer så var det samma visa igen. Nu var det färdledaren i den snabbaste gruppen som "bromsat på sig" i en kurva och gått omkull.

Hann inte mer än ett par kilometer innan nästa hoj låg i diket. Den här gången var det en landsvägsåkare som kommit utanför vägen och kört ner i diket.

Ja det är förstås högre risk på grusvägskörning, man får hela tiden vara alert och vaken, hela tiden skiftar underlaget, absolut ingen hojrunda där man kan sitta och filosofera om annat under tiden man kör (typ). Jag tror också det är lite så här: på våren är man rostig och kan göra fel lite lättare än in på halva säsongen. På hösten är vissa lite mer övermodiga, de har kört en hel säsong och kan det här vid det här laget och så tar man i lite extra.

Synd du inte var med Nina, tror både vägar och tempo hade passat dig bra!

Förvisso, min man skulle åka långt och hämta en bakaxel, lördagen var redan uppbokad så jag kunde inte köra hoj. Skoj att ingen i din grupp åkte av, bra jobbat.

[Mats Liifv]

Häpnar varje gång över hur det körs!

Nu var det extremt olycksdrabbat, inte förvånande i de snabbaste grupperna. Tror att det känns en stark press över att visa hur duktig man är och kan köra lika fort som den som kör före. Kanske man även känner press som ledare att köra lite över gränsen för att visa "hur det ska gå till"? Om jag inte hade lett grupp själv är det inte troligt att jag skulle vilja åka med. Riskerna är alldeles för stora, i mina och en del andras ögon. Jag har tekniken för att kunna köra likadant, men väljer att använda marginalerna till att köra säkert i stället. Finns ingen chans att kunna stanna för ett hinder om det går lite för fort.

Dom sex, sju stycken som åkte med mig var jättenöjda. Vi hade en trevlig dag körde som folk och tog inga som helst risker. Jag försöker anpassa mig till hur fort det är lämpligt för gruppen att köra och slår av på takten om jag märker att bakomvarande försvinner i backspegeln. I de snabba grupperna upplever i varje fall jag att det gäller att köra som en tok för att hänga med ledaren och sedan stå och vänta vid en korsning tills den som inte kör lika fort kommer. Sedan drar man när den personen dyker upp utan att han eller hon hinner pusta och sedan är det i full gång igen.
Tydligen är det jag som är udda i den här frågan eftersom det trots allt ändå är den övervägande delen av kollektivet som bokstavligen vill riskera livet gång på gång.

[Jonas]

Jag som aldrig kört grus ska nog hellre aldrig göra det. Det låter på alla som att det är lätt att bli biten med alla risker som det medför. Då är det bättre att inget veta och liksom tjuren Ferdinand glida omkring på släta landsvägar och lukta på blommorna.

Låna mig aldrig en grussprättare, Mats!

Och jag är inte ett dugg förvånad över att din grupp var nöjda och helskinnade!

[Jonas]

Grattis på 50-årsdagen, Lucas! För dig är det varken en vändpunkt eller en ändpunkt. Livet går bara vidare som det alltid gjort! Hoppas du får en fin dag med dina nära!

[Nina]

I de snabba grupperna upplever i varje fall jag att det gäller att köra som en tok för att hänga med ledaren och sedan stå och vänta vid en korsning tills den som inte kör lika fort kommer. Sedan drar man när den personen dyker upp utan att han eller hon hinner pusta och sedan är det i full gång igen.

Tänk, det där känner jag igen, precis så där var det en gång när jag körde tisdagsgrus med klubben. Ett förb... hetsande och hinna med, när jag kom ikapp hoppade alla upp på sina moppar och drog iväg. Jag fick inte ens en chans att kliva av och hämta andan.

[räven]

Tänk, det där känner jag igen, precis så där var det en gång när jag körde tisdagsgrus med klubben. Ett förb... hetsande och hinna med, när jag kom ikapp hoppade alla upp på sina moppar och drog iväg. Jag fick inte ens en chans att kliva av och hämta andan.

Nää det är inte så kul att köra med när knuttarna ska visa upp hur duktiga dom är.

[Guzzi-Leif]

Gott att ni fick en fin, olycksfri tur, Mats!
Jag gillar verkligen grus men kommer aldrig att åka i grupp. Dels för att jag är lonesome cowboy och dels för att man måste anpassa tempot till andra. Vore ju trist om resten alltid ska behöva vänta på mig....

På vägsystem där man när som helst kan komma in i en kurva och möta fronten på en timmerbil i 75 km/h, tycker jag att 56 km/h är en riktigt hög medelhastighet

[on2wheel]

Grattis på 50-årsdagen, Lucas! För dig är det varken en vändpunkt eller en ändpunkt. Livet går bara vidare som det alltid gjort! Hoppas du får en fin dag med dina nära!

Tack Jonas, men kanske vi ska ta det på en något mer positiv plats i forumet, om det nu finns någon sådan!

Tummen börjar bli blå nu... Skrattar, så den är som en av lamporna på instrument panelen som visar när det är d.....

Kör så det rycker Jonas.
Vi hörs!