Vilken härlig dag det såg ut att bli. Solen sken från en klarblå himmel på vägen ut till starten. Det märktes vad som var på gång. Motorcyklar överallt, med till synes samma mål i sikte.
Framme vid startplatsen träffades vi omgående, "Hojen-gänget". Vi blev en ansenlig skara hojåkare med vitt skilda typer av hojar. Maud och jag kom med vår Triumph, Leffa åkte med sonen Emil på sin Yamaha Diversion, Leffas kompis rullade in med en trike byggd på en Suzuki Marauder, något jag aldrig sett tidigare. Jonas kom med sin trehjuliga Piaggio, medan hans kompis hade en Suzuki Burgman, Nicklas körde sin nya fina Yamaha FJR och sist, men definitivt inte minst, kom Stefan med sin Yamaha Wildstar.
Under tiden vi väntade på att det skulle bli dags att starta gick vi runt och kollade in alla hojar som i en aldrig sinande ström rullade in. Leffa och jag fick span på en Can-Am. En riktigt ball trehjuling. Enligt min uppfattning påminner den om en snöskoter på hjul, vilket ägaren kunde bekräfta. Det är väl inte för intet så är fallet. Tillverkaren är en stor producent av just snöskotrar. Vore kul att testa en någon gång. Priset är ungefär som en touringhojs, runt 170.000:- .
Nu började det komma riktigt mycket hojar och det blev dags att rulla iväg. Det rullade på riktigt bra tack vare att vi startade så tidigt. Snart hade vi passerat Södertälje och kom in i Turinge. Här fanns fantastistkt många hojar och deras ägare sittande i grässlänterna. Ett mycket populärt ställe att stanna på. Vi rullade dock vidare mot Läggesta och så småningom kom vi fram till Kilenkorset strax utanför Strängnäs. Här valde vi att stanna för att käka våra mackor och kolla hojar och människor. Trevligt som det är att umgås så gick tiden väldigt fort. Jag träffade bland andra Presidenten i Iron Butt Association och berättade om mina planer att genomföra ännu en långkörning, denna gång dock med Triumphen. Kul var att träffa Stefan med sin Yamaha Wildstar som han kört 3.700 mil med sedan juni förra året. Han hade något att se fram emot. Inom en snar framtid skulle han åka över till USA och köra hoj. Han och tvilling-brorsan skulle hyra varsin H-D i Dallas för att via Route 66 ta sig till Los Angeles. Inte utan att man skulle vilja göra samma resa, vilket jag hoppas kunna göra någon gång.
När vi började känna oss nöjda drog vi vidare mot Smedernas speedway-bana utanför Eskilstuna, ett av de officiella stoppen arrangören, Motor Cykel Magasinet erbjuder. Här var det en lång kö som dock rullade på med bra fart och snart kunde vi parkera hojarna på en stor grusplan tillsammans med säkert tusen andra hojar. Det var verkligen enormt många. På motorbanan snurrade minimoto-hojar omkring i en hiskelig fart. Måste tillstå att jag var rätt imponerad av hur fort det gick. Dessa små hojar var dock inget för oss "fullvuxna" så vi gick in på området för att se vad som fanns att kolla in. Det var en blandad kompott av matförsäljning, skinnkläder, väskor, bälten etc. Det som stack ut lite grann var en hund-korg att montera på passagerarplatsen. Försäljaren hade sin egen hund liggande i korgen agerandes modell. Hunden såg ut att trivas så den var säkert en bra produkt.
På tal om att trivas...generalagenten för Boss Hoss hade en hoj till beskådande och provsittning. Det tillfället gick naturligtvis inte att motstå och jag behövde inte frågas två gånger om jag ville testa att torrbryta lite. Visst är den stor men kändes inte omöjlig att hantera på något sätt. Med lite rull på den tror jag att det funkar utmärkt. "Ska du inte starta den också?" Klart jag skulle! Vilka härliga toner som strömmade ut över området när jag gjorde några rappa drag i gasen, lite "ståpäls" blev det allt. Kändes hemtamt när jag gasade. Den betedde sig precis som en BMW-boxer, ville vrida sig ganska kraftigt åt höger vid stillastående gasning. Vore riktigt kul att få provköra vid lämpligt tillfälle. Kan tänka mig att många skulle tveka inför en provkörning, men jag tyckte att den verkade så välbalanserad att det inte bör vara något problem, dessutom är den låg.
Nu hade klockan hunnit bli så mycket att vi var tvungna att bryta upp och skiljas åt för denna gång. Flera av oss hade olika andra engagemang som kallade så vi tog olika vägar tillbaka till våra respektive mål. Själva åkte vi E-20 mot Stockholm och var hemma på dryga timman. Stort tack till er alla som med ert goda humör och positiva inställning bidrog till en riktigt, riktigt trevlig dag! Ser fram emot att träffa er alla igen och inte minst få en berättelse från Stefan om hans öden och äventyr i det stora landet i väster.
Svara med citat
