Mälaren Runt, berättelser och bilder

[leffa]

Jättekul dag som dessutom blivit ordentligt dokumenterad i ord och bild, precis som det ska vara! Hoppas att ni som inte hade möjlighet att vara med har fått en någorlunda bra bild av vad det handlar om. Svårt att föreställa sig om man inte varit där, men tycker vi lyckats fånga det rätt bra.

Till nästa år har vi möjlighet att bli ännu fler eftersom vi har många nya körkortsinnehavare på gång.

OT:
Dagen gav både mig och Maud en massa extra energi och vi gjorde båda riktigt bra resultat på Midnattsloppet. Jag sprang in på strax under femtio minuter och Maud kom i mål runt tjugo minuter senare. Vi är kanon-nöjda! Trevligt umgänge är bästa uppladdningen, vilket bevisades idag...;D

Då är det bevisat att hojåkning ger livskraft

[Mats Liifv]

Då är det bevisat att hojåkning ger livskraft

Tyckte jag läste det någonstans för en tid sedan. Då tror jag att det var en japansk undersökning. Nu har även svenska studier kunnat slå fast samma sak!

Kör mer hoj och lev, om inte frisk så i alla fall lycklig!

[Ingemar]

Ni är då för duktiga att skildra era färder i både ord och bild,man blir ju sittande på tok för länge vid datorn bara p.g.a. de fina bilderna. Nåväl nu passar det mig bra då min trogna Affe tvärdog ute i obyggden i fredags och nu kräver en ny bensinpump innan det blir något mer åka av. Rosor till er.

[Mats Liifv]

Ni är då för duktiga att skildra era färder i både ord och bild,man blir ju sittande på tok för länge vid datorn bara p.g.a. de fina bilderna. Nåväl nu passar det mig bra då min trogna Affe tvärdog ute i obyggden i fredags och nu kräver en ny bensinpump innan det blir något mer åka av. Rosor till er.

Trist med pumpen! Det finns bara två sorters "Affe-åkare". Dom som haft problem med pumpen och dom som kommer att få. Antar att du är medlem på http://www.xrv750.net. Där brukar frågan diskuteras flitigt tillsammans med olika lösningar på problemet....

[Mc-Bosse]

tack alla ni för en trevlig dag igen

klaus: Sett minst två bilder här i tråden där det rinner grönt på marken under din "lilla" hoj. Blir den för varm och det är därför du fundrerar på en ännu större kylare?

[Ingemar]

Du har så rätt Mats. Precis så är det tyvärr. Det blir fjärde bytet på denna Affen och så ska det ju egentligen inte vara.(skäms Honda) Men i övrigt är den helt i min smak.

[ZZR1400]

HaHa bild 9159 sid 49 är http://conseal.ath.cx/gallery2/main....itemId=68571ju jag och sambon kul.

[Gibson]

Ni har haft en härlig dag, det kan jag konstatera när jag har läst inläggen om turen och det var synd att man inte kunde följa med men jag ska försöka att hänga med nästa år.

[Gibson]

Du ser lycklig ut, när köper du en?

[Jonas]

Jag trodde jag hade en ganska klar uppfattning om hur Mälaren Runt skulle te sig. Många hojar skulle starta i Sthlm, medan vi, några tappra från hojen.nu, skulle mötas i Botkyrka för att glida in i kortegen när tillfälle gavs. När jag svängde av från motorvägen mot McDonalds trodde jag, i min enfald, att jag ganska snart skulle se mina kamrater och deras hojar. Men synen som mötte mig var knappast den som jag förväntat mig. Här stod inte bara Klaus, Mats, Leffa, Tomas, Emil, Maud, Stefan, Nicklas och Leffas kompis. Här stod även hundratals, ja kanske tusen, andra åksugna. Min kanske något naiva inställning blåstes bort likt ett löv bakom Klaus Boss Hoss.

Klaus_BossHoss.jpg

Det tog en stund för mig att inse att jag var en liten del av något enormt häftigt och maffigt. Vilken manifestation för hojåkarkulturen! Och vädret. Helt perfekt med klarblå himmel, solsken och svag bris, men inte för varmt. Kan bara beskrivas som perfekt för en trettiomilatur runt Mälaren. Efter lite snack och presentation av oss som inte setts tidigare utanför forumet, så äntrade vi våra cyklar. När Klaus startade upp sin hoj var det som när Moses höjde sin stav och delade havet. Kanske en dålig jämförelse, men ni förstår vad jag menar.

Vi gled in i ledet som kom i en lång ringlande ström ifrån Sthlm och hittade ganska snabbt vår formation i ledet. Ganska snart såg jag människor som stod utmed vägen och som vinkade. Jag vinkade tillbaka. Människorna utmed vägen blev allt fler och många hade dukat upp med kaffetermosar och lunch på sina medhavda campingbord. När vi rullade in i Södertälje började jag ana vad som komma skulle. Nu hade åskådarleden tätnat och de stod bitvis packade överallt där de kunde få en bra blick över kortegen som nu var enorm. Jag såg hojar så långt jag kunde se både framåt och bakåt. Det var nästan så att jag blev lite avundsjuk på publiken som hade bästa parkett.

Jag låg bakom Klaus och på håll såg jag att folk först pekade och fotade min trehjuling, som ju sticker ut en del bland alla tvåhjulingar, men direkt när de såg Boss Hossen var det bara den som publiken såg. Vem som var kung på vägen rådde det ingen tvekan om. Jag hörde åskådare som stönade: ”åh, jädrar”, ”kolla in monstret”, ”herrejävlar” och liknande. Om min hörde jag mest: ”ha,ha”, ”vad söt”, ”vilken rolig sak” osv. Om jag varit yngre och mer osäker i min mansroll hade jag nog svängt av vid närmsta mack, hällt bensin över den och tänt på. Men jag log bara och vinkade till föräldrarnas barn. Barnen och äldre tanter tyckte i alla fall om min hoj inbillade jag mig.

I Strängnäs satt vi av och lade oss i gräset. Här var det en stor ansamling av hojar och mullret av tunga customs låg som en matta över området. Klaus hoj var som vanligt en magnet och han fick så snällt svara på samma frågor om och om igen. Och det gjorde han, vänlig som han är.

IMG_0345.jpg

Åter ute på vägen rullade vi mot Eskilstuna där vi gjorde ett nytt stopp i arrangörens officiella område med marknad och allt. Här pausade ett tusental hojar medan många säkert inte kommit längre än till Södertälje ännu. Jag filmade ett kort klipp här. En hamburgare gled ner samtidigt som vi tittade på hojar och försäljning av diverse mc-tillbehör. Här fanns också generalagenten för Boss Hoss och runt honom och hans standardhoj, som han hade för visning, samlades vi och många andra. Mats var inte sen att äntra den nätta lilla hojen. Jag gick fram till Maud och sa åt henne att hoppa upp bakom Mats, så jag kunde ta en bild. När hon satt sig tillrätta startade Mats upp maskinen och den min som Maud då sken upp i är obetalbar. Det var för övrigt inte bara Maud som skrattade i det ögonblicket. Alla i församlingen drog på mungiporna när V8:an drog igång.

MLARN%~2.jpg

Efter någon timma på marknaden splittrades vi tyvärr på grund av att flera hade andra åtaganden som de var tvungna att rätta sig efter. Jag och Tomas bestämde oss dock för att genomföra hela Mälaren Runt då vi ju nästan var halvvägs och inte hade fullt så bråttom hem. Vi passerade Västerås under det vanliga ståhejet med publik i drivor, men nu började jag bli van. Dessvärre låg jag inte längre bakom Klaus, så nu hamnade jag plötsligt än mer i blickfånget. Jag försökte lägga mig till vänster i det dubbla ledet för att få lite ”skugga”, men såg ändå hur publiken reste sig och pekade mot mig. Hm, hallå, det är fult att peka!

Så hamnade vi i Enköping där Strul Mc anordnade fest för hugade. Vi valde dock att avstå och tog därför den vänstra filen för oss som skulle fortsätta mot Stockholm. Men vägen genom Enköping var mäktig. Här var hela vägen kantad av parkerade motorcyklar och av en entusiastisk publik.

I en liten by ett par mil längre fram stannade vi för tankning, vila och korvintag. Nio mil kvar hem och några mörka moln började synas på himlen. Jag började ana oråd och vi hoppade upp i sadeln igen. Vinden friskade i, men oron för regn visade sig vara obefogad. Vi var hemma på ett kick och jag kunde glatt vinka av mitt sällskap när Tomas svängde av mot Sollentuna medan jag fortsatte ytterligare två mil hem mot Södermalm.

Summa summarum så var det en helt underbar tur och upplevelse. Inga missöden alls, ingen träsmak, ingen ryggont, bra flyt i trafiken och en himla massa trevliga bekantskaper med medlemmar från hojen.nu. Särskilt kul är att ni inte skäms över att åka med ”den fula ankungen”. Men förhoppningsvis så förvandlas ankungen till en vacker svan till nästa vår/sommar. Och då åker vi igen!