Tog en kvällsstur efter jobbet. Mitt tilltänkta ressällskap hade fått förhinder så det blev en tur på egen hand. Tog mig på småvägar från Kista via Täby till Brottby. Mitt mål var att testa vägen till Rumsättra, en av de krokigaste som finns i Stockholmsområdet. När jag kommit till Brottby dök snart skylten jag letade efter upp. Vek in på vägen och nu började det svänga på allvar. Tror faktiskt inte att det finns någon del av vägen som har en raksträcka som är femtio meter lång. Det svänger ideligen. Vägen är smal, krokig och har dålig sikt så den är krävande. Finns inget utrymme för misstag. Ingen optimal väg med en cruiser med tanke på de snäva kurvorna. Väl ute på andra sidan är man snart framme vid Wira bruk. Här kan man med fördel besöka kaféet som ligger i den gamla smedjan. Nu är det en idyll, i slutet på sextonhundratalet var här krigsindustri. Man tillverkade värjorna till Karl den tolftes arméer. Så småningom övergick produktionen till liar och yxor. Stannade till här en liten stund innan jag åkte vidare mot Åkersberga. Hamnade bakom en hästtransport av det gigantiska slaget. Slog av på takten och njöt av det sköna vädret istället för att köra om.
Väl igenom samhället svängde jag, som så många gånger förr, in på Svinningevägen. Nu slog mig plötsligt tanken på vad jag hörde på radio för någon vecka sedan. Man talade om en dödsolycka med en motorcykel som fattat eld efter att krockat med en bil. Funderade över var det kunde ha hänt. Mina aningar besannades snart. I en snäv högerkurva hade motorcyklisten kommit över på fel sida, krockat med bilen och fattat eld. Brännmärkena var kvar i asfalten. I kurvans ytterkant hade vänner till den förolyckade lagt blommor och sista hälsningar. Något som berörde mig extra starkt var den napp och de leksaker som låg där. Kanske hade han barn som nu mist sin far? När jag såg bilden som fanns där kände jag väl igen honom. Har mött honom i något hoj-sammanhang jag just nu inte kan komma på. Som en extra påtaglighet låg där en trasig blinker och hans ena handske. Stod där en stund och funderade över allvaret i det vi alla så mycket älskar att göra. Har vid ett flertal tillfällen blivit omkörd strax innan just denna kurva av dom som tyckt att jag åkt för sakta...undrar vad som hände just denna gång. Var det en omkörning liknande de jag varit med om, som gick fel?
Åkte i sakta mak hemåt, funderandes över livets förgänglighet.
Det blev en mycket allvarlig avslutning på en annars trevlig tolv-milarunda.
1) Vid Wira bruk.
2) Längsta "rakan" på Rumsättravägen.
3) Olycksplatsen
4) Runsten rest till minne av Jarlabanke.
Svara med citat
Ursprungligen postat av Mats Liifv
