Fy vilken hemsk mardröm jag hade innan jag vaknade i morse. Jag drömde jag var nånstans med min muskelbil (säkert drömde jag om den för att jag skrev om den i går). Jag ställde bilen på en sandstrand, mycket fin utsikt var det och där fanns också en lyft. Så jag tryckte på knappen för jag skulle visa det nya avgassystemet och lite annat jag monterat på bilen.
Lyften går upp så fint men den går högre upp jag tänkt, den var lite väl lång den där lyften, mycket högre än på OKQ8 för där hade den gått igenom taket i så fall. Och inte kunde jag stoppa den för nån stoppknapp fanns inte. Plötsligt tippar den ut bilen i havet som en katapult! Jag skrek NEEEEJ!!! och plums sa det, där nere låg min muskelbil på taket, hur jag skulle få upp den var en gåta.
Jag sprang till närmaste café och bad om hjälp. De tog fram rep. Jag sa de inte kan ta rep, ring hellre en bärgare. Men rep blev det. Men först ska de fika och dessutom ta hand om alla kunder, bilen går ju ändå ingenstans. Jag kände stressen krypa inpå mig, jag stampade jämfota och bad om hjälp men de tyckte kunderna var viktigare. Så jag tänkte att om jag också köper en fika så borde jag bli lika viktig och då få den hjälp jag behöver. Och jag vet inte hur det gick till men min bärbara dator var där, några ur personalen surfade i min dator! Jag gick ut till bilen vid havet och undrade hur jag ska få upp den, hur jag ska lösa situationen. Jag gick tillbaks till caféet och ser att min dator hade försvunnit och kvar hade de lämnat nåt annat som dels inte fungerar och dels behövde jag inte en kassettbandspelare heller.
Någon hjälp att få upp bilen eller få tillbaka min dator fanns inte, bilen låg kvar på bottnen och min dator var borta. Kvar stod jag med saker jag inte ens ägde eller ville ha. Jag blev väldigt glad när jag vaknade och insåg att allt hade jag bara drömt, bilen står kvar i garaget och datorn är här.
Men det där fiket vid sandstranden lär jag ju aldrig besöka.
Svara med citat
