Jag tog Hondan men fy vad ont i högerhanden jag fick. Fjädern på gasen är hård så man måste hålla hårdare, annars tappar man fart. Jag blev trött så farten var det si och så med men bäst trivs den kring 100-110 km/tim.
I Ärja strax utanför Mariefred råkade jag läsa ”Kyrkoruin 0,2” på en skylt. Hupp, det måste jag se och vänder om. Men jag kom bara till en vanlig familjegård. Vägen längre in såg ut som en kostig, kan väl inte köra där, funderade jag. Nä, det måste vara fel tänkte jag och vänder ut igen.
På vägen hem i Tungelsta mötte jag en svart Flat coated retriever lös på vägen och en hel bilkö med folk som försökte fånga in den. Fungerade inte så bra, den sprang ju bara och undvek bilar. Jag stannar till, hunden springer förbi mig precis och likaså hojarna bakom mig. Den siste av dom lyckades fånga in hunden. Jag körde vidare, det verkade gå bra för hunden där.
Nästan hemma hade nån kört ner en blå hänvisningstavla som sitter ovanför vägen före en rondell. Det såg ut som det hade brunnit där och manskapet jobbade med att sätta fast hela rasket igen. Polisen hade spärrat av på andra sidan vägen, ingen fick köra förbi på den sidan. Tyckte det såg ut som en brunnen motorhuv men den var jätteliten, kanske det var en hoj, vad vet jag. Men en otrolig smäll måste det ha varit om man lyckas köra ner hela kitet med en stor blå hänvisningstavla som sitter ovanför vägen strax före en rondell.
Vad mycket det händer när jag lämnar min kommun.
Svara med citat
