Jag tillhör den skaran som när jag får låna ett fordon så lämnar jag tillbaka den i bättre skick än när jag tog den. Det var samma sak när jag hade lånat pappas bil när jag precis hade fått körkortet då, bilen kunde vara skitig och tanken tom. När jag parkerade bilen var den tvättad, oljan kollad och påfylld och full tank. Under en av gångerna hade jag bytt tändstift, tändkablar, olja, filter och allt, rena rama servicen åkte den på! Jag förstår att han gärna lånade ut sin bil åt mig, jag skötte ju om den, inte bara körde med den och tömde tanken.

Nåja, nu är jag i samma skede i mitt liv igen men i form av en hoj jag får förmånen att låna av svärfar under privat övningskörning. Jag erbjöd mig att tanka i soppa då jag förbrukar en del men det fick jag inte. Han tycker det är en sån liten kostnad så det behöver jag inte tänka på. ”Hmmm, nähe…” tänkte jag och kände mig obekväm.

Efter senaste grusvägskörningen under flertalet timmar blev hojen rejält dammig och jag var inte sen att erbjuda mig att tvätta hojen eftersom jag ju får låna den och hade grusat ner den ordentligt. Jag tycker det inte är mer än rätt att jag hjälper till med NÅT i alla fall när jag nu får låna den. Jag sa att han kan köra den till firman så tvättar jag den och putsar upp den under tiden han lånar min hoj och provkör den. Jag tyckte det var en jättebra idé. Men icke.

I går blev jag besviken när jag kom för att öva krypkörning och ser att hojen är rentvättad!! >
”Va f…? Litar han inte på mig??” tänkte jag och kände mig överkörd. Rent ut sagt kände jag som en jävla utnyttjare. Jag tycker det inte är mer än rätt att jag bidrar med mitt strå till stacken men jag fick inte tanka hojen och jag fick inte tvätta den heller.

Jag gillar inte detta.