Årets första mc-tur
I dag körde jag med Husqvarnan en liten stund. Jag behöver bekanta mig med den för i morgon ska jag ju delta i ett rally med just Husqvarnan. Har man aldrig kört den förut kan det vara bra att ta en liten övningsrunda och bli kompis med den.
Till en början kändes det ovant och konstigt. Man växlar med höger och bromsar med vänster, precis som med min BSA fast på den ligger växlarna tvärtom istället. Bromsvajern brukar hoppa av så fort man använder fotbromsen, allt ser bara så himla rätt ut när man monterar vajern i sitt fäste vid bakhjulet. Per, som jag skulle köra med, hjälpte mig vrida på den lilla pluggen så den hamnar rätt i spåret. Vid en koll på hans Husqvarna hade han också monterat den fel. Jag tror det är rätt vanligt att man monterar den fel för allt ser bara så rätt ut, det är rätt tänkt men det blir fel i alla fulla fall.
Skidorna monterades på hojarna, jag trodde inte de behövdes för det är ju mest asfalt men på åkte de! Vi åkte iväg och en kort bit ifrån mitt hem finns en liten grusväg, den var full med is och jag kände hur slirig hojen blev. Jag blev inte rädd utan hade respekt för halkan och hojen men så la jag upp fötterna på skidorna och vilken enorm skillnad det blev. Den blev ju riktigt stadig där, ryggraden växte så jag ökade på farten där. Vi for igenom några samhällen som Västerhaninge och Tungelsta, det var dessutom rejäl dimma, visiret immade igen, glasögonen likaså. Jag tyckte väl det var en faslig dimma ute, innan jag råkade kika ovanför glasögonbågarna och upptäcka att det blev mindre dimma då. Polismännen körde om oss tre ggr, det visade sig att min man hade knäppt om en brytare på själva lampan så jag hade ingen belysning. Som tur är stoppades jag inte men bilister ljusblinkade. Vi felsökte och innan vi hittade felet... Vi konstaterade att mörkerbelysningen fungerar på hojen. Man behöver inte använda den strömbrytaren och hojen har diodbelysning så nån vidare ström drar den inte. Vi åkte vidare ut på den berömda Slingerbulten och senare in på Ådranvägen, en trevlig liten väg full med potthål och övriga tjälskador. Och full med is överallt. På Ådranvägen provade jag att stå upp, det gick bra och roligt var det så till den grad att jag glömde bort att kolla om Per fanns med bakom mig. Det var han inte så jag fick vända och se vad som hänt. Hans bromsvajer hade hoppat av vilken han dessutom hade hunnit fästa igen innan jag upptäckt att han var inte med bakom mig. Det var så skoj att köra på is och snö med hojen ståendes på skidorna att jag glömde bort kompisen! Efter det hade jag ögonen lite oftare i spegeln så Per fanns med bakom.
I korta drag: jag tycker det var jättekul att köra hoj på is med skidor! Det är bara att fortsätta öva och nöta. Dock måste jag försöka lära mig växla med högerfoten för spelen är långa mellan växlarna, varje gång fick jag bara i friläget. Så jag växlade med pinnen och högerhanden så jag fick i växlarna nån gång. Jag har samma problem med min BSA, jag har problem att vifta uppåt med högerfoten, jag tror jag har svårt att vinkla foten inåt och få tag i pedalen ordentligt med foten.
Min man ska delta i samma rally i morgon fast han har inget körkort än, han ska köra sin fina moppe. =)
Svara med citat
