Jag tog en liten tur idag i det vackra (nåja, åtminstone uppehåll och någon plusgrad) decembervädret. Inte så mycket insekter på visiret såhär års.
Men det ser ut som om man bör ta det försiktigt på sina ställen:
Ja, just det...
Nu kommer ungarna att bli sura för att jag fick åka kana före dem den här säsongen...
hur gick det med dej och hojen
Nej men usch vad tråkigt. Du hittade rena blankisen,jag förmodar att du inte skadade dig men lyckades du resa upp hojen och gick den att köra vidare med? Vilken osis men ändå tursamt att inget hårt eller vasst föremål kom i vägen.
Jäklar va´trist!
Det enda positiva är att du i alla fall har god tid på dig att åtgärda skadorna. Av bilderna att döma ser det ut som du kanade en bra bit. Hål på ventilkåpan....?
Inte en skråma, blåmärke, sträckning eller annat fick jag, och moppen klarade sig med ytterligare några repor på ventilkåpan samt ett knäckt fäste till rutan.
Jag hade tydligen större friktion än hojen; den kanade ca tio meter och jag kom bara halvvägs. Ekipaget hade inte så hög hastighet före fallet, uppskattningsvis 30-40 km/h. Jag blev förvånad över hur långt jag kasade och låg sedan i vad som kändes som en evighet och tittade och lyssnade på hur maskinen plöjde sig vidare.
Jag är ju ingen putsnisse så de estetiska skavankerna stör mig inte. Men det finns så många dumma och klantiga omständigheter runt omkring det hela att jag får försöka rena mig själv genom att berätta:
* För någon månad sedan körde jag sönder ventilkåpeskyddet när jag lekte i en grusgrop. Ett nytt skydd har inhandlats men jag har varit för lat för att montera det. Så nu fick kåpan ta mer stryk än nödvändigt. Jag hade mer tur än jag förtjänar i att den inte verkar ha gått sönder eller blivit skev.
* Jag gav mig in på en blöt grusväg fast jag egentligen inte var tillräckligt koncentrerad för att hantera lera och annat besvärligt som brukar dyka upp.
* När jag - ganska tidigt - såg att det fanns hala partier så vände jag inte om.
* Anledningen till att jag lade mig ner var att jag just tänkte: "Här skulle det vara trevligt att stanna och ta ett par bilde.... ooops!!!". Jag råkade av gammal vana nudda frambromsen och då var det adjöss med framhjulet.
* När jag kom hem upptäckte jag att jag glömt ta med mig telefonen. Någon trafik såg jag inte till på grusvägen så om jag hade gjort mig illa så hade det varit ett dåligt läge.
En positiv sak i det hela - förutom de minimala skadorna - är att jag nyligen lärt mig och tränat på att lyfta upp hojen själv. Med adrenalinets hjälp var det lättare än väntat. Jag vill verkligen rekommendera alla att prova att lyfta upp sin egen hoj på riktigt, inte bara i teorin genom en Youtube-video. Jag trodde att jag kunde efter en sådan video, men det fungerade inte. En erfaren förare visade mig hur man gör.
Vilken tur att du själv klarade dig, jag kan inte fatta hur du fick upp hojen när du tagit dig tid att fota, då måste du fått tid att lugna ner dig och adrenalinet minskats.
Jan-Olov
"Här skulle det vara trevligt att stanna och ta ett par bilde.... ooops!!!" Haha så snopet, men tur att du inte slog dig. Så länge man inte skadar sig eller behöver göra dyra reparationer gör nåra repor inget, ger en bara mer att spinna fantastiska historier kring vid korvmojen. Och som Läderlappens farsa sa: "Varför faller vi? För att vi ska lära oss hur man reser sig igen." =)
Det brukar gå bra att lyfta en hoj med rätt teknik, även ensam. Hade en likadan hoj som är aktuell i detta fall, vilken ett antal gånger hamnade på sidan. Gjorde helt enkelt så att jag vred styret ifrån mig, tog tag i packväskfästet, böjde på benen och helt enkelt reste mig upp med så rak rygg som möjligt. Det blev på detta sätt benen som gjorde hela jobbet. Har sett varianter när man lyft upp hojen genom att ha ryggen mot den och på det viset rest upp den. Känns en aning avigt för min del, men funkar bevisligen även det. Precis som "Gnistvändaren" säger är det ingen dum ide´att testa att lyfta upp sin egen hoj, innan det blir skarpt läge. Är för de flesta inte frågan om man ska tappa sin hoj, utan snarare när. Det är få som kört ett par år utan att hojen vält, av en eller annan anledning. Min stora BMW 1100 GS blåste faktiskt omkull en gång, mycket ska man vara med om....
Sen är väl inte ett par landsvägsdäck de mest optimala att köra med i halt väglag. Tur att du klarade dig bra, Gnistis.
Så här kan man se ut efter en liknande vurpa på grusväg. Tappade framhjulet i 40-50 km/h och kanade ett par meter på sidan. Jag blev ännu "färgstarkare" ett par dar senare. Man kan slå sig duktigt, även i tämligen "beskedliga" farter. Inom räddningstjänsten betraktar man risken för skador vid en omkullkörning i 30 km/h som likvärdiga med ett fall från tre gånger sin egen längd, rakt ner i betong. Värt att reflektera över...
Behörigheter för att posta
Svara med citat