Det slog mig häromdagen att jag är handikappad. Har hittills levt i tron att jag var lyckligt lottad som inte har några funktionshinder, allergier, allvarligare fobier etc.
Men plötsligt en dag när jag körde motorcykel så slog det mig: Jag är inte telepatisk.
Detta är extremt handikappande, vilket visar sig på många sätt:
Dels i att jag inte uppfattar meddelanden som t ex när medtrafikanter telepatiskt meddelar att de tänker svänga vid en korsning eller avtagsväg, eller när hustrun dagen efter meddelar att "igår var det vår bröllopsdag - jag väntade hela dagen men du missade den för tredje gången i rad".
Och dels i när signaler som andra sinnen tar emot ibland - men inte alltid - kan vara fel, t ex när någon blinkar vänster inne i en rondell men kör ut åt höger. Eller ta ett så enkelt ord som "nej"...
Gnistan: "Älskling, skall vi vuxenkramas?"
Hustru: "Nej!" (Betyder nej)
men
Gnistan: "Älskling, är något på tok?"
Hustru: "Nej!" (Betyder ja)
Närbesläktat är också fenomenet med folk som går och pratar för sig själva. Det är ofta svårt att se eventuella luranordningar så det är svårt att veta om de pratar i telefon eller är knäppgökar. Men jag tar det säkra före det osäkra och betraktar alla som det senare.
Svara med citat
Ursprungligen postat av Guzzi-Leif
Men jag brukar påminna henne medelst blommor och/eller utekvällar istället för telepati.
