Filosoferande
Varför kör inte fler tjejer hoj? Hur kommer det sig att de oftast sitter bakpå? Om de bara visste hur skoj det är att köra så tror jag nog att fler skulle göra det. Jag vet inte vad det beror på. Rädsla…? Känns det som man är inom ett mansdominerat område? Vad vet jag, jag har ingen aning. Skoj är det i alla fall, ju ojämnare underlag desto roligare av nån anledning.
Varför jag började köra nu vet jag inte heller riktigt, det bara slog mig en tanke hösten -06: ”Man kanske skulle ta körkort för mc också?” för jag hade tagit C-kortet på våren -06 och det flöt förbaskat bra, fyra lektioner med bilen och en uppkörning så var den saken biff. Och sen blev det som det blev, jag tog körkort i augusti -07 och jag tycker så här efteråt att det är lite synd jag inte tog det -85 när jag ändå tog B-kortet men kanske det fanns en mening med det också. Jag kanske var för ivrig på den tiden och då hade det kunnat gå åt skogen. Allt har en mening i livet så det var säkert meningen jag inte skulle ta mc-kortet då. Bättre sent än aldrig.
Fast jag har aldrig orsakat en olycka eller ens fått böter, varning eller annat. Slår man upp mig i körkortsregistret så är listan ganska tom, man skulle nog tro datorn fått nåt fel, hi hi.
Däremot har jag varit inblandad i en olycka på motorvägen med bilen så den gick till skroten, alldeles ramsned och intryckt var den. En bilist tappade kontrollen över sitt fordon och tryckte in mig i mitträcket i ca 120 km/tim och vi snurrade runt. Det värsta är att det var Pärlan, med kjolpaket och spoiler, breda däck med lågprofil + breda fälgar och allt extra man kunde få på bilen. Rena utsällningsbilen, den kan jag sakna än. Om man sett filmen Too fast to furious så vet man hur pärlan var och det var långt innan det blev poppis med såna bilar.
Det första jag gjorde den dagen var att hyra en bil och så ut på motorvägen och köra, direkt timmen efter. Här ska jag inte bli rädd utan bara ut och kör igen och helst motorvägen och gjorde så.
En annan gång blev jag påkörd bakifrån men ingen av gångerna har det varit mitt fel.
När jag kämpade med krypkörningen förra året tog jag mina blomkrukor och ställde upp som konor, då är man verkligen noga när man har sina blommor som konor, he he.
Vid avsaknad av hoj tog jag moppen, bara jag kunde öva krypkörning så var jag glad. Moppen sotades igen för den var trimmad, jag var tvungen att köra ut i grannskapet och dra ur den och sen kunde jag fortsätta.
Tills nästa gång den började hacka och gå lite sämre. Den gjorde 70 knyck, inte illa.
Hade jag tillgång till svärfars F650 GS så fick jag också tillgång till riktiga konor. Då tog jag två konor, ställde dom med ca 2,5 m mellanrum och då minsann fick jag krypa runt sakta i åttor! Det var en mycket bra övning. Vid uppkörningen behärskade jag det där krypandet klockrent.
Tyvärr övar man inte så mycket krypkörning när man har fått sitt körkort sen. Jag har vid ett par tillfällen nu hamnat i bilköer på Centralbron, det har varit bra övningar. Det går lättare att krypa om jag sitter och funderar på saker och filosoferar om nåt helt annat. Så fort jag är tillbaka på krypandet i tankarna så går det vingligt till. Just när man koncenterar sig som bäst! Visst är det märkligt?
Svara med citat
