Dagar när hoj och konbana förklarat krig mot dig:
Det kan börja redan innan man kommit fram till banan, man märker ganska fort vilket humör *hojen* är på. ;) Jag skyller allt på hojen, det är inte *jag* som gör fel och kör fel ;-) koner som hoppar upp mitt framför hojen för att jävlas med mig så jag kör på dom istället för runt, tappar balansen så jag måste sätta ner en och annan fot – ibland lite för många fötter, rusar motorn innan jag ens hittat dragläget och tursamt nog har kopplingen indragen, när jag får motorstopp för att jag försöker starta på för hög växel utan att notera det först, refuger som flyttas i korsningar så de kommer rakt emot mig…
Allt är så klart *hojens* fel, inte mitt. ;)
Ge bara inte upp, det kommer alltid bättre dagar! ;D
De bättre dagarna kan se ut så här:
Det kommer också en hel del solskensdagar när allting bara flyter och du är som en sammansvetsad enhet med hojen, när ingenting blir fel, såna där dagar där du önskar att din instruktör vore en förklädd inspektör som hivar av sig sin förklädnad och ger dig körkortet på plats. ;D
Dessa dagar är faktiskt *fler* än de sämre dagarna!
…även om man inte tror det just då när man har sin sämre dag
Ju mer man övar desto bättre går det, man kan tycka att de små stegen framåt är så små att inget händer men i efterhand när man övat en tid upptäcker man att man utvecklats rejält ändå. ;)
Det som var så svårt i början blir med tiden så enkelt att man undrar vad det egentligen var som var så förbaskat svårt.
