Jag heter Katarina, är 41 år, känner mig som 25 men jag ser ut som sjutton. ;)
Jag hittade på lite väl sent på hösten 2006 att jag skulle ta körkort för motorcykel. I januari steg jag in på trafikskolan och gjorde alla proven i rask takt, sedan iväg till Vägverket och fick godkänt på kunskapsprovet också.
I februari är jag återigen inne på trafikskolan och ska köpa lektioner, receptionisten nämnde i ett av sina andetag att det är väldigt många medelålders elever nu på skolan, att de verkar ha hamnat i nån medelålders kris, ”här ska tas motorcykelkort och förhoppningsvis känna sig som en 20-åring igen” mumlades det bakom disken.
— Medelålders? Jag? Men jag är ju inte så gammal...? tänkte jag och kände inte ens igen mig heller.
I så fall är detta en av de mer trevligare medelålders kriser jag genomgår
för så här kul trodde jag inte det var att köra hoj! ;D
Det första jag får göra är att bekanta mig med hojen, jag har inte ens kört en moppe innan, bara betraktat dem på avstånd med yngre förmågor sittandes på dom. Den första lektionen var start & stopp längs en raksträcka. Nöta starta och stanna, starta och stanna, starta och stanna... När modet började växa fick jag växla upp, så lycklig jag blev när jag körde på TVÅANS växel! Wow, och fort gick det…! :D
Tyckte jag alltså. ;)
Ytterligare en liten stund senare fick jag växla upp till trean. Jippie! JAG KÖR PÅ 3:AN!!! ;D
Nu växte jag så det knakade, smilbanden for upp runt örontrakterna och så lång jag blev, nådde nästan ända upp till himlen där. Under färden på 3:e växeln upptäcker jag något jag inte haft en närmare tanke på förut — fartvinden. Det lät runt hjälmen och det var något helt nytt, inget man hör i en bil direkt eller ens tänker på.
Hemma hade jag inget annat att prata om än att jag kört på 3:e växeln. Det gick ruskigt fort också, att jag kom upp i hiskeliga farter som 40 km i timmen. Jag förstår att min man tyckte jag var jobbig som inte hade nåt annat att prata om för tillfället, han lät mig hållas för tids nog skulle jag säkert sluta prata om hojar och hejdundrande raketfarter på hela 40 km i timmen. I varje fall skulle samtalen bli kortare tids nog. Stackar'n vad han fick stå ut med i början. :-)
