5 bifogad(e) fil(er)
Grustur i Sörmland med Fredrik och Nina
Idag var det grusåkning i Sörmland som stod på agendan. Skulle reka vägarna inför nästa veckas körning med BMW-klubben. Nina och Fredrik skulle följa med mig på dagens tur. Träffpunkt, som så många gånger förr var Shell i Botkyrka. Var först på plats och hann ta en kopp kaffe och tanka innan Fredrik och Nina dök upp. Nina hade glömt sin ryggsäck med mackorna hemma. Dock inget större problem utan hon kunde proviantera på macken och lägga i min tankväska. Började bli dags att åka vidare mot Turinge, utgångspunkten för dagens tur. Fredrik som var ganska ny inom grusåka fick några snabba, enkla råd av mig innan vi gav oss av. Märkte snart att Fredrik hade minst sagt stor fallenhet för den här typen av motorcykelkörning. Han följde mig på perfekt avstånd och sackade aldrig, som nybörjare brukar göra. Nina tog det lite lugnare på sin Triumph Scrambler. Ingen lätt hoj att köra grusvägar på. Hon gjorde det dock alldeles utmärkt och vi behövde aldrig vänta någon längre stund vid vägbyten.
Efter en stund passerade vi Skottvångs gruva och en kolmila ute i skogen. Strax därefter vek vi av från asfalten och körde mot Sjuhålens gruva. När vi kommer fram till stället vi brukar rasta på var där redan en massa folk. Brukar sällan vara någon där annars. Nu visade det sig att det var en samling mineralsamlare som var ute och letade nya objekt. Vi fick en pratsugen äldre herre vid vårt bord när vi fikade. Han berättade om området och sina mineralprover han hade radat upp på bordet. Gick inte att ta miste på hans stolthet över sin samling. Ingen av oss tre hade den minsta kännedom om dessa olika mineraler sedan tidigare, nu vet vi allt….Kanske inte riktigt men mer vet vi i alla fall.
Efter fikastunden bar det vidare ut på det sörmländska grusvägsnätet igen. Vi passerade sjöar och flera gårdar innan vi kom fram till Solbacka. Det som tidigare var en internatskolan Jan Guillou gick på i sin ungdom. Där frodades den värsta form av pennalism och förtryck man kan tänka sig. I sin bok ”Ondskan” skildrar Guillou sin skoltid. En bok väl värd att läsa. Åtminstone förstår jag, efter att ha läst varför han kämpar mot orättvisor och förtryck och varför han blivit den person han blivit. Numera är skolan sedan länge nedlagd och är istället konferensanläggning. Härifrån var det inte långt till Sparreholm där vi gjorde ett kortare stopp för att proviantera vätska inför de fortsatta prövningarna.
Efter tankningen av oss själva åkte vi delvis vid sjön Båven och passerade avfarten mot Torp, där förre statsministern Göran Persson bor. I trakten av Älghammar kände Nina att hon började tappa sin koncentration och tog beslutet att hon avbryta grusturen. Ett klokt beslut anser jag. Har själv gjort likadant ett par gånger när jag känt att jag inte längre orkat vara skärpt. Hon gjorde det jättebra som hängde med så bra, så länge, kanske 70 procent av rutten. Efter att vinkat av henne fortsatte Fredrik och jag vidare mot Öster Malma och Jägarförbundets fina anläggning. Passerade denna och var snart framme vid Torpesta Kvarn. Här stannade vi för ett sista stopp. En saffransbulle och lite mineralvatten var precis vad som behövdes innan vi gav oss in på den sista etappen mot Vagnhärad. Efter ett par kilometer passerade vi platsen för min olycka med rådjuret. Känner eller upplever inget speciellt när jag passerar, trots att det var en traumatisk händelse när det skedde. Stannade till ett ögonblick för att visa Fredrik var det hände innan vi rullade vidare. Snart var vi nere på gamla Riksettan och svängde mot Vagnhärad. Nu återstod bara tankning för Fredrik innan vi tog E4:an mot Stockholm. Vi hann bara komma ut på motorvägen så började det regna. Till min förvåning, eftersom jag ännu inte kört min Honda i regn, blev jag inte speciellt blöt eller fick något regn i ansiktet. Kåpan gjorde sitt jobb på ett förträffligt sätt. Mycket skönt att slippa få regnet i ansiktet när man kör med crossintegral! Funkade jättebra att åka tillsammans med Fredrik, han låg snett till höger bakom mig på ett lagom avstånd. Såg honom hela tiden i backspegeln eftersom jag låg till vänster i körfältet. Vi blev som en enhet och kunde hålla ihop trots en del omkörningar. Vid Lindhagensplan skildes våra vägar för denna gång. Lär inte vara sista gången vi åker grusvägar tillsammans. Kan bara önska att jag hade samma talang för gruskörning som han visade upp idag. Körde grusvägar som han aldrig gjort annat. Är djupt imponerad!
Annat som imponerade på mig var Hondans duglighet som grushoj. Hade vissa funderingar på hur det skulle vara att köra en så stor hoj igen. Har inte kört annat än små, lätta 600 kubikshojar de senaste fem åren. Hade inte behövt oroa mig det minsta, det gick hur bra som helst och hojen kändes nästan liten. Tror att mina referensramar ändrats en del sedan jag Började köra min BMW. Den är rejält stor och tung och därefter blir allting litet och lätt. Summa summarum blev det ännu en kanondag tillsammans med trevliga kompisar. Vilken börja på hojsäsongen jag fått!
Bilder:
1) Min Honda Varadero.
2) Nina har fått en alldeles egen sten av pratsamme herrn.
3) Mineralsamling!
4) Fredrik Njuter i solskenet!
5) Framme vid Sjuhålens gruvor.
