Vad har hänt??

Kommer hem efter en heldag på hojen och min dator bär sig märkligt åt. Ingen har suttit vid den (säger familjen) men det tar evigheter att starta program etc. Nåt fel är det.

Vi körde lite grusvägar i dag, Mats och jag, med matsäck i bagaget också. Jag hade verkligen sett till att packa ordentligt nu för sist hade jag bananmos innanför skalet på bananerna (!), min Dajm var i småsmulor när jag öppnade den. Nu tänkte jag se till att minsann slippa få mos och smulor. Allt var som jag packat det i morse, så duktig jag är. =)

Vi körde igenom Södertälje och ut mot Nykvarn, vek av mot Laxne in på nån grusväg och sen vidare in mot Skottvång. Där hittade jag en fin grusväg, den hade jag aldrig kört förut. Jag försökte hitta stället där svärfar och jag fikade förra året vid nåt pumphus och en sjö. Nånstans vill jag minnas att man svängde vänster så det gjorde jag men det var ”fel” väg. Det gjorde inget för vi hittade en gruva från 1600-talet – Sjuhålens Gruva. Lite lunch där och sen for vi vidare, bland annat fick jag skäll av en Dobermann, jag som är så snäll?

Vi körde vidare in på olika vägar här och där, hela dagen gick åt och trevligt var det. Tyvärr fick Mats problem med sin hoj som spottade och fräste. Smulan som den heter tillät inte att han stod upp på hojen och fräste bara mer då. Jag kikade och hittade nån form av avluftning, den satt tydligen inte fast ordentligt för Mats kunde trycka dit den och hojen gick genast rent. Han fick t o m stå upp på den utan några protester. Allt var nu frid och fröjd, jippi vi hade löst problemet! =)

Trodde vi ja… Smulan upptäckte att Mats stod upp på hojen och började protestera vilt så vi fick ta småvägar hem och han fick absolut inte stå upp, den saken var helt klar så sant hojen kallas Smulan.

Jag följde med så han kom iväg ordentligt och slapp bli stående längs nån vägkant väldigt långt hemifrån. Bättre att vara två just då än ensam men han kom nog hela vägen fram för sista kilometern svängde jag in på min väg. :)

Låter som en trevlig tripp; sån där "åk-dit-näsan-pekar-tur".
Tur att Mats och hans japanska(?) hade tryggt sällskap! Öht är det nog smart att vara flera så snart man lämnar riksvägarna...

Visst var det bra att vara två, när det strulade! Stort tack för backupen Katarina!

Nu får det bli ett besök på verkstaden som ligger nästgårds till mina föräldrar. Kom dit efter lite möda och kunde lämna den trilskande hojen där tills vidare.

Åker inte ensam på småvägar längre efter förra årets träff av ett rådjur. Hade jag varit ensam då kunde det gått mycket illa Vi passerade den platsen igår. Har inga problem med negativa känslor eller så utan är snarast lycklig att jag fick "en andra chans"!.

Kör försiktigt!;)