Provkörd: Triumph Scrambler

Ett brett leende satt över hela ansiktet och en enorm ovilja att köra tillbaka hojen, det tog emot att svänga in till butiken. Jag hade absolut ingen lust att återlämna den men jag var ju tvungen tyvärr… >:(

Och vilket härligt ljud! Det satt ett effektavgassystem på vilket gav lite högre ljud men vilket härligt smatter. Det kändes onekligen inte alls som några 54 hkr utan betydligt mer effekt. Ljudet var som musik i mina öron, jag kunde inte låta bli att smattra lite extra när nån bilist satt och glodde på den vid rödljuset.
När jag kom hade jag tänkt ut en röd och vit med blommor på tanken för alltid retar det nån med blommor. Demohojen var ”tyvärr” blå och vit men vad gjorde det när hela hojen kändes underbar att köra, jag tänkte ”Åt helsike med färgerna! Den kan lika gärna vara blå och vit!” och så tog jag en sväng förbi svärfar som också han log när han såg den. Jag tyckte i nåt andetag att han kan ju kliva in i butiken och prova en han med.

Men nu passar det inte med blommor på röd botten när hojens tank är blå och vit så det får bli en med Union Jack-flagga på tanken. Alltid retar det väl nån det också. ;)

Jag blev kär i den hojen, för första gången så satt jag bra på en hoj jag tycker är snygg. Det har alltid varit så att de hojar jag tycker är snygga sitter jag illa på och de hojar jag tycker är gräsligt fula brukar jag sitta bra på. Trenden är alltså bruten i dag, jag satt bra på en hoj jag tycker är snygg! ;D