En gång Mini — alltid Mini.

Jag hade en Mini Cooper S -05 förut. Jag ville ha nåt mindre bränsletörstigt för den låg ju runt litern per mil men å andra sidan; 170 hästar och kompressor kostar att dra runt. Samtidigt har man ju jättekul bakom ratten och jag torkade av de flesta med den, 240 Nm i vrid är bra för en så liten bil på 1200 kg.

Min man övertygade mig att en Toyota Yaris var det jag skulle ha. Jag skulle på en tank (40 liter) kunna ta mig hela vägen ner till Skåne. Toyota visade en förbrukningsiffra som inte alls stämde överens med verkligheten. Faktiskt har Toyotan också legat runt litern, inte helt ovanligt 0,89 l per mil i stadskörning. Som bäst har jag kommit ner till 0,74 och då har jag verkligen snålkört. Hmm.
Jag har grämt mig över detta och tänkt att jag kunde lika gärna haft hundkojan kvar.

Min man sa ett och annat under hög volym i går men det är ändå jag som får ta smällen, det blev en dyrköpt historia det här. Folk har inte heller varit sena att påpeka jag bytt ner mig med sina kommentarer.

Trajan har samma höga rolighetsfaktor med högt vrid, en hel del roliga tillbehör och kläder samt accessoarer. Bara en sån sak som att ta fram ett gökur, istället för en gök kommer en hundkoja ut och tutar varje hel timme!
Man kan sätta på flaggan över taket och/eller speglarna, samma sak med Trajan, den har brittiska flaggan över tanken.

Det är detta jag saknat med Toyotan – en livsstil. Rolighetsfaktorn, trivseln, glädjen man känner när man bara ser bilen, glädjen att köra den, man hälsar på varann när man möts på vägarna. För att inte nämna det höga andrahandsvärdet en Mini har, det är snarare en investering att köpa en Mini.

Edit: exakt så här ser den ut