Hur det kan vara, när det är som bäst.

Hej,

Fredags hände en grej som jag vill dela med er andra på forumet.

Jag var på väg hem, solen i ryggen och ingen tid att passa. Därför kör jag av motorvägen och tar den lokala slingan hem istället.
Avfarten slutar med en stopplikt, där en HD står och väntar på att få fritt för att svänga ut.
Jag glider upp snett bakom och HD föraren nickar mot mig, då gör jag detsamma i ren hövlighet och för att det var trevligt.

Det blir en gemensam färd på kanske 5-7 minuter i lugnt tempo, innan våra vägar skiljs. I den korsningen där han ska svänga, hälsar han till mig med en utsträckt näve och jag svarar med två snabba varvningar med gashantaget när jag passerar honom. Jag hör hur han svarar på samma sätt och kände mig verkligen glad.

Vi känner inte varandra, har aldrig setts men hade en kort stund av samhörighet och respekt, artighet. En av de grejjer som gör att det är kul att köra hoj.

Jag fick samma känsla i torsdags, jag körde hem efter Krångelrallyt i Hjortsbäga. Vi var en massa hojar som körde hem vilka jag inte kände som körde iväg sammtidigt, när vi kom ut på väg 25 så drog dom meststa i väg men en grupp på 6 till 8hojar körde ihop och jag först. När jag blinkade vänster och körde in i avkörningsfilen så drog gänget förbi med uppsräkta vänsterarmar och det kändes gott i synnerhet när jag inte visste vilken någon var.

Citat:

---

Ursprungligen postat av Jan-Olov

Jag fick samma känsla i torsdags, jag körde hem efter Krångelrallyt i Hjortsbäga. Vi var en massa hojar som körde hem vilka jag inte kände som körde iväg sammtidigt, när vi kom ut på väg 25 så drog dom meststa i väg men en grupp på 6 till 8hojar körde ihop och jag först. När jag blinkade vänster och körde in i avkörningsfilen så drog gänget förbi med uppsräkta vänsterarmar och det kändes gott i synnerhet när jag inte visste vilken någon var.

---

Upplever oxå att de flesta nvinkar en hälsning. En händelse förra sommaren gjorde mig lite fundersam. En karl i grums som jag träffat några gången och vi brukar ju hälsa då vi möts.
En dag kommer han tilsammans med en annan glidare, då vinkade inte han tillbaka, troligen för att jag inte har en glidare.:mad: Verkar som om ett visst glidargäng står över andra pga deras hojar. Detta är ingen engångsföreteelse.:mad: Kommer dom i grupp är dom annorlunda, men ensamma ok.
Annars så verkar ju vanliga hojåkare vara väldigt glada.:):)

Nu har det väl inget med glidare o göra Olle

Det är trevligt att hälsa. Och ännu trevligare när det inte görs nån skillnad på förare och förare, för i sak handlar det om två hjul mot asfalten. :)

Jag hälsar aldrig på andra hojåkare av den enkla anledningen att jag aldrig hälsar på andra bilförare när jag kör bil eller på andra människor när jag är ute och går eller på... ja ni fattar. Förstår inte alls denna "hälsa-bara-för-att-man-kör-hoj" mentalitet som verkar finnas. Hälsar bara på personer jag känner, oavsett vad jag gör.

Jag bor i en mindre by och jag hälsar som regel på alla här hemma,däremot inte på andra platser. Det kostar inget och är bara trevligt och man kan väll bjuda på sig lite.

Citat:

---

Ursprungligen postat av Duke77

Jag hälsar aldrig på andra hojåkare av den enkla anledningen att jag aldrig hälsar på andra bilförare när jag kör bil eller på andra människor när jag är ute och går eller på... ja ni fattar. Förstår inte alls denna "hälsa-bara-för-att-man-kör-hoj" mentalitet som verkar finnas. Hälsar bara på personer jag känner, oavsett vad jag gör.

---

Har väl att göra från den "gamla" tiden då det inte fanns mycket motorcyklar.

Då var man väl lite unik och hälsade på varandra.
Det lever väl kvar än idag och tur är väl det för ingen jävel törs knappt hälsa på en okänd numera...

Citat:

---

Ursprungligen postat av Duke77

Jag hälsar aldrig på andra hojåkare av den enkla anledningen att jag aldrig hälsar på andra bilförare när jag kör bil eller på andra människor när jag är ute och går eller på... ja ni fattar. Förstår inte alls denna "hälsa-bara-för-att-man-kör-hoj" mentalitet som verkar finnas. Hälsar bara på personer jag känner, oavsett vad jag gör.

---

Fast du bor i Oslo, så då förstår jag att du inte vill hälsa på någon, det är ett friskhetstecken...[emoji12]

Skickat från min SM-G925F via Tapatalk

Citat:

---

Ursprungligen postat av fishbone

Har väl att göra från den "gamla" tiden då det inte fanns mycket motorcyklar.

Då var man väl lite unik och hälsade på varandra.
Det lever väl kvar än idag och tur är väl det för ingen jävel törs knappt hälsa på en okänd numera...

---

Håller med, det verkar vara en generations-grej,,,kanske?
Jag fick uppleva en trevlig sak en gång ; på en Mc-tur gjorde jag ett mat stopp på ett hak , såg att det var 2 hojar före mig där men tänkte inte mer på det. Beställde min mat och gick för att sätta mig, till min glada förvåning blev jag bjuden till bords av ägarna till hojarna utanför. Så i stället för att sitta ensam o äta , var vi 3 glada knutters som snackade "dittan o dattan i 2 timmar ! Måltiden avslutades förståss med att vi kikade på varandras hojar o diskuterade dem. Alla hade vi olika typer av hojar, det var ju det som gjorde att diskussionen blev lång o trevlig!

När / var händer annars sådana saker ?

Jag tror nog att det har med vårt gemensamma intresse. På den tiden när vi hade länsbokstav så hälsade vi på varandra när vi långt hemmifrån, det kändes lite kul att se någon från samma län.

Citat:

---

Ursprungligen postat av Jan-Olov

Jag tror nog att det har med vårt gemensamma intresse. På den tiden när vi hade länsbokstav så hälsade vi på varandra när vi långt hemmifrån, det kändes lite kul att se någon från samma län.

---

På den tiden höll ju nyfikna grannar reda på var det främmande man fick, kom från med ledning av länsbokstaven.:rolleyes::rolleyes::rolleyes: