Jag lär med säkerhet reta gallfeber på åtminstone en på detta forum med detta inlägg men det får stå för honom. Jag har suttit och undrat över en sak: när har man egentligen en första premiärtur? Jag själv verkar ha säsong året om, jag kör hoj sommar som vinter, med eller utan snö. Fast jag får lov att tillstå; att jag tycker nog det är roligare att köra på vintern. Det är lite mer utmaning, kanske det är lite mer utmaning än att köra på grus också.
Denna vinter klarade jag mig undan från att slå sönder en hjälm men däremot gled jag på tvären mot färdriktningen och bucklade till ena skidan mot ett vägräcke. Det var faktiskt en ganska rolig omkullkörning, jag bara låg där och gled på tvären rätt vad det var innan jag själv hann med i tankebanorna. Och inte fick jag upp hojen heller. Men efter en stunds glidande på tvären började hojen glida så framhjulet började peka åt rätt håll – framåt. Jag jublade och tänkte att äntligen kanske jag kan få upp den på två hjul.
Men just då kom ett vägräcke rakt emot mig, där gled jag i 60-70 blås på tvären och dundrade rakt in i vägräcket. ”Nu smäller det!” hann jag tänka och Pang! sa det men så var jag uppe på två hjul igen och fortsatte köra som om ingenting hade hänt. Jag kikade runt på hojen medan jag körde, ena skidan var nu bucklig, där satt jag och frös om både fingrar och tår och funderade ut hur jag skulle gå tillväga för att få den rak. Och att *jag* ville leka plåtslagare, jag vill slå ut bucklorna själv. Jag ägnade sista antalet mil åt att fundera ut hur jag ska slå ut bucklorna.
Tillbaka på förläggningen monterade jag loss skidan och satte den mot skruvstycket och började banka ut bucklorna. Snart stod Jönsson från Trelleborg bredvid mig, jag såg hur det riktigt ryckte i hans händer medan jag stod där och slog på skidan. Jag var nästan klar när plötsligt min skida och släggan jag hade i handen befann sig i hans händer och vips var skidan fixad, jag som ville göra det där själv.
Senare på kvällen sa de att jag måste vara tuff som trots vurpor hoppar upp på hojen i alla fall. Jamen, jag har liksom inget val. Antingen står jag där vid vägkanten och fryser eller så fortsätter jag köra så jag väljer den enklare vägen och fortsätter köra, svarade jag.
Jag har inte tänkt på det på så vis, jag ser mig inte som tuff. Snarare att det är bara att hoppa upp på hojen och fortsätta, hellre det än sitta och vänta i timmar i kylan.
