Föll för en ren i 90 knyck idag
Tidigare idag kom jag över ett krön på en fantastisk grusväg väster om Fällfors i Västerbotten när 2 renar materialiserades vid vägkanten. Bromsade ner och försökte styra undan, men renar är ju som dom är så de förflyttade sig snabbt tillbaka i min färdriktning. Ville inte smälla in i dom och flyga så jag nöp omkull hojen, tror jag träffade den ena i fallet men är inte säker.
Konstigt vad mycket man hinner tänka i såna här situationer. Medan jag låg där med gruset sprutande omkring mig hann jag tänka "får inte börja rotera, håll in armarna, hur gick det för renen, oj här kommer min hoj" osv.
När världen stannade av igen hade jag ont uta helsike, och det sägs ju vara ett bra tecken. Låg mitt på vägen och lyckades hasa ut i diket, kompisen som kört bakom slängde omkull hojen och kollade så jag levde. Kom upp på benen och efter ett tag inser jag vilken röta jag haft. Just där jag gått omkull var det en slät raksträcka så jag hade hållit mig på vägen. Jag hade inte brutit något, och hojen gick att resa och tillome starta.
Skyddskläderna hade gjort sitt, hade det inte varit för dom (och speciellt ryggskyddet) hade jag inte suttit här. Jackan och byxorna och handskarna var trasor, crosshjälmen hade blivit av med lite plastflisor och biltemas excellenta knäskydd var nerslipade.
På akuten sa dom att man brukar hålla kvar folk som gått omkull i hög fart över natten, men efter att dom gjort en kontroll, rengjort och lagt om mina uppskrapade armar och kollat svullnaderna fick jag åka hem. Eller skjutsas hem, kan inte hålla i en ratt än..
Helt klart en tankeställare. Tänk va fort det händer. Var en helt vanlig transportsträcka, solen lyste och allt var frid och fröjd. Ett par sekunder senare låg man där och undrade om alla kroppsdelar satt på plats. Nu är det iaf slut på fuskandet med skydden för min del.
Edit: inser att trådtiteln innehåller syftningsfel men jag är för vimsig för att bry mig just nu. =)