Att importera motorcyklar från Tyskland
Om man undantar krånglet med snus och jordgubbar så har inträdet i EU inneburit många nya möjligheter för oss i Nordland. En av de uppenbart praktiska finesserna är möjligheten att handla bil eller MC i annat EU-land och själv importera till Sverige. Det är både enkelt och roligt att själv hitta sin hoj och ta med den hem, och det finns bara fördelar!
Jag har varit med och tagit hem ganska många fordon, både bilar och motorcyklar, åt mig själv eller andra från Belgien, Italien och mest Tyskland som ligger bäst till för oss. Vi är ett gäng som åker ner då och då, mest för skojs skull. Marknaden och därmed utbudet är enormt mycket större och priserna är fortfarande en hel del lägre över lag. Dock finns det modeller som alls inte lönar sig att ge sig på. Att med lite förberedelse handla sig en fin hoj, ta med den hem, åka ett år, och sedan sälja den för samma pengar är INTE svårt. Därifrån till att leva på det eller göra KLIPPET är det en bit, men med rätt grundförutsättningar och inställning så blir det en både ekonomiskt gynnsam och i största allmänhet trevlig övning. Utöver den ekonomiska aspekten så tyckar jag att det enorma utbudet är en stor fördel, det är lätt att hitta exakt vad man vill ha, nästan lite samma valmöjligheter som när man köper nytt. Utbudet ger konkurensen som i sin tur ger prissättningen. Ofta innebär extrautrustning att en hoj är attraktivare, men sällan nämnvärt dyrare.
Det blir en hel del generaliseringar nu, men de bygger på egna erfarenheter och skulle kunna stämma :o). Alltså: Det är lätt att handla och lätt att "ta" folk, trots eventuell språkförbistring. Klart att det går lättare om man talar tyska (för tyskarna talar BARA tyska...), men även utan avancerade språkkunskaper går det att ta sig fram. Tyskarna är vänliga, korrekta och tillmötesgående, de uppgifter man får i förhand om hojen och dess kondition stämmer väldigt väl (eller överträffas), och man riskerar definitivt inte att bli blåst i högre grad än hemma! Glöm allt snack om fejkade mätarställningar och fusk med ålder, det kommer när hojarna väl är i Sverige, dittagna av mindre nogräknade "handlare" som rider på importvågen. Vanligt sunt förnuft och samma omsorg som när du handlar hemma, värre är det inte! Vissa givna regler som är begåvat att följa finns, några har vi lärt oss den handfasta vägen...
Importen i sig är heller inget bekymmer, inte värre än att lastbilsregistrera en svensk personbil. Pappersexercisen finns där, men kan knappast betecknas som omfattande, och "krånglet" är alls inte avancerat. Om man bokat registreringsbesiktning i förväg kan man ha hojen åkfärdig tre-fyra dagar efter hemkomsten!
http://www.hojen.nu/bilder/import/hoj2.jpg
Hur gör man då?
Vi har jobbat fram en "arbetsgång" som funkar för oss, fritt för modifieringar givetvis. Vi börjar med att leta objekt, lättast och bäst på Internet förstås. Det finns ett antal mer eller mindre seriösa och aktuella sidor, men ojämförligt bäst är Mobile och Motoscout24. Om du vill ha fler alternativ använd valfri sökmotor och sök på GEBRAUCHTWAGEN, då lär du få att göra en stund... Mobile som är störst har en avancerad sökmotor som låter dig begränsa sökandet till valfri hoj inom vissa områden (PLZ, postnummerområden där första siffran i postnumret avser respektive område). Vidare finns många underfunktioner som sökning av handlare i vissa distrikt, respektive handlares egna hemsidor, med mera. Med en klabbe objekt i hampan är det bara att börja ringa. Att maila funkar dåligt, det är sällan man får svar på ett engelskspråkigt mail - tyska funkar givetvis bättre men telefon är bäst. Grundsorteringen sker där. Finns hojen kvar? Så småningom har man en mindre bibba papper med hojar som finns och verkar vettiga. Väl på plats i Tyskland kan man inhandla en lokal annonstidning för att spä på lite om man känner för det. Generellt så är det inga enorma prisskillnader mellan handlare och privatpersoner, ofta vägs det upp av att handlarna har många hojar på ett ställe och du slipper åka i sicksack genom landet.
http://www.hojen.nu/bilder/import/mobile.jpg
Dags för nästa steg, förberedelser hemma. Boka registreringsbesiktning (och vägning om inte din lokala Bilprovning gör det), det går utmärkt att boka fast man inte vet vad det blir. Dra till med en Dnepr, det är bara att ändra när man vet. Beställa pengar. Vi tar med oss kontanter, det funkar alltid. Det är klart att det finns en risk i det, men det är ju farligt att leva oxå... Cash är ett utmärkt prutmedel hos handlare (framförallt om de får utforma kvittot efter egna idéer!). Två-tre bankdagar ska alla banker och ofta även Forex ha på sig. Kort är värdelöst, handlarna hissar priserna med 10% om du nämner ordet kort. Om man tänker sig åka färja kan det vara idé att boka i förväg, vi har dock klarat oss bra med att chansa och inte haft några problem med det (Kiel-Göteborg bokar man här). Bil och eventuell släpvagn man tänker använda ska utrustas med registreringsbevis (och eventuellt hyreskontrakt för hyrbil) i handsfacket. Svenskt körkort duger, inget internationellt körkort behövs, men passet bör vara med som legitimation i olika sammanhang (vissa hotell kan vägra ta emot dig utan pass en mörk natt...). Med tanke på att du ska frakta en oförsäkrad hoj ett antal 100 mil känns det bra att ha med 10 meter kätting och ett par elaka lås, både att låsa kärra på bilen och hojen på flaket. Ta med extra spännband, av outgrundlig anledning verkar det vara lika sällsynt på en tysk mack som starköl är på en svensk (DET finns däremot på varje tysk mack!).
Dags att åka! Vi brukar ta bil hela vägen ner via Helsingborg-Puttgarden. Åker man tidig morgon (snackar TIDIG morgon...) så är man i Hamburg eller Berlin samma eftermiddag lagom att checka in på hotell och kolla av några privathojar. I vårt exempel åker vi Torsdag morgon, är framme samma eftermiddag, och har kvällen och hela Fredag och Lördag på oss. Lördag kväll går färjan från Kiel 19.30, annars är det bil hela vägen tillbaka igen (förutsätter helst flera chaufförer som växlar av). Det är en befrielse efter ett par intensiva dagar att ta sig till Kiel (en timme från Hamburg), mota på skrotet på färjan och sedan via baren lomma till sängs i en hytt och landa i Sverige utsövd. MEN, vi har sträckkört hela vägen hem och överlevt det också. Det blir billigare att åka bil hela vägen, hur mycket beror på hur många man är. I väldigt runda slängar så räknar vi 3500:- per person som då täcker resa, två hotellnätter, och färjebiljett med hytt ( egen bil och eget släp, annars spricker den kalkylen ). Inklusive mat och pilsner! I en optimistisk planering så är det ungefär vad man kan pruta på hojen, så då blir det ju gratis! ;-)
http://www.hojen.nu/bilder/import/hoj3.jpg
Väl framme dags att ta kontakt med säljaren. Några basfakta: begagnad hoj ska vara minst sex månader gammal och ha minst 600 mil på mätaren, man kan då inte dra av moms på det man köper. Ny hoj är just ingen idé att handla, men skulle man komma på idén så gäller att momsen är avdragsgill (antingen direkt vid köp eller när man kommit hem), men å andra sidan ska svensk moms betalas (och den är givetvis HÖGRE, alltså ingen himla bra idé). Hojen BÖR vara avställd ("abgemeldet") när du köper den (vi har köpt hoj som inte var avställd, men inte utan krångel efteråt), hos handlare inga problem då hans hojar alltid är avställda. Köp från privatperson däremot är lite kinkigare i det hänseendet, om den inte är avställd måste det göras hos "Zulassungstelle" (typ Länsstyrelse, finns i varje polisdistrikt) som har annorlunda öppettider och stänger 12 på Fredagar. Om du ska köra hojen hem är det på samma ställe som du kan handla tillfälliga skyltar och ofta även trafikförsäkring.
I April 2003 kostar en månads trafikförsäkring (säljs även av alla ADAC-kontor, motsvarande våra Motormännen) € 33 (cirka 310:-), själva påställningen kostar € 55:- (510:-), och en regskylt kostar € 12 (110:-), totalt alltså cirka 1000-lappen i svenska pengar. Försäkring kan tecknas för från 5 dagar till en månad, kortare tid blir lägre peng. De andra kostnaderna är samma, dock kan det variera mellan olika regioner. På detta får man sedan åka i alla EU-länder under den tid som man valt, men hojen är alltså bara trafiksförsäkrad. MEN, oavsett hur lång försäkringstid du köpt i Tyskland får du bara åka en vecka i Sverige på utländsk försäkring!
http://www.hojen.nu/bilder/import/brief2.jpg
OK, du har hittat hojen, prutat som en gud, och det är business. Vad tänka på (utöver vad som gäller vid svenskt hojköp)? Det absolut livsviktigaste är registreringspappret, Fahrzeugbrief, utan det kan du aldrig registrera en hoj hemma. Gå ALDRIG med på att få pappret skickat i efterhand. Inget papper, inget köp, så enkelt är det. Utöver detta behöver du ett kvitto eller ett köpekontrakt som visar att du köpt hojen ( sedan vad det står på kvittot saknar större betydelse, men det måste finnas där ). En mall för ett köpeavtal på tyska kan du ladda ner här.
Kolla ramnummer och ägarens namn mot Fahrzeugbrief, den nogranne slår också en signal till Polizei och kollar att den inte är stulen (nej, jag har aldrig gjort det...), och även en signal till Svensk Bilprovnings tekniska upplysning, 0771-600 800, för en koll av ramnumret. Det är nämligen så att om inte hojens ramnummer finns i Bilprovningens databas så kan de inte bestämma årsmodellen (Tyska EZ, Erztzulassung, är första registreringsdatum i Tyskland, INTE samma som årsmodell i Sverige då vi går efter tillverkningsdatum. Kan ge spännande överraskningar! Jag köpte en Cheva Blazer som var en 94:a i Tyskland, väl hemma blev det en 92:a...), och du får inte registreringsbesikta den. I det fallet har tidigare krävts ett intyg från svensk generalagent eller tysk importör ( duger INTE med säljaren! ). Bland de svenska generalagenterna så vägrar t. ex. Suzuki och Ducati att skriva intyg, Yamaha gör det men tar 4000:-, o.s.v.
Det gäller att vara försiktig när man har oförsäkrad hoj...
http://www.hojen.nu/bilder/import/wet.jpg
En nyhet som kan vara väldigt intressant är att efter ett utslag i EU-kommisionen i December 2002 tillåts Bilprovningen att själva fastställa årsmodell på motorcyklar på annat sätt än genom årsmodellsintyg, t ex genom tillverkarnas manualer, instruktionsböcker och liknande. Detta gäller såväl gamla som nya fordon. Ingen ska behöva begära intyg från en tillverkare för dyra pengar eftersom Bilprovningen själva ska kunna fastställa årsmodell. De gånger jag hart registreringsbesiktat efter denna regeländring har besiktningsmannen undantagslöst gått på den tyska registreringen, alltså väldigt mycket enklare - men jag är inte säker på att man kan lita på att det alltid är så.
SÅ DÅ! Lastat och klart för hemresa. Försök att inte tänka på att du har X antal oförsäkrade tusenlappar på flaket och styr norrut i laglig fart...
http://www.hojen.nu/bilder/import/hoj4.jpg
Tullen på tyska sidan brukar inte bry sig (har aldrig varit med om det), men du kan behöva alla bra papper du samlat på dig ändå. Tyska Polizei kan visa intresse för lasten på vägen upp till gränsen. Tullen på svenska sidan brukar vara obekymrad, men samma sak där såklart. Det är inga som helst formella åtgärder vid gränsen om du inte blir invinkad, bara att åka.
Hemma är det bara att lasta av, ställa in pilsnern i kylen, och vänta på registreringsbesiktningen. Om du vill köra innan dess och inte köpt exportskyltar i Tyskland kan du ansöka om tillfällig registrering hos Vägverket . Den övningen kostar 300:- + försäkring (fortfarande bara trafik!), Länsförsäkringar tar 1500:- för en månad. Blankett för ansökan finns HÄR. Till Bilprovningen får du köra med det "Bevis om avtalad tid" som du fick när du beställde tiden (fax eller brev), observera att du måste ha trafikförsäkring tecknad, något som inte alla bolag gör på en hoj som saknar svenskt reg-nummer.
Om den station du ska besikta hos inte väger så måste du anlita godkänd vågstation (Bilprovningen talar om var) och få en vågsedel som ska fogas till bunten med papper. Ta med Fahrzeugbrief, vågsedel, och eventuella TÜV/CE-intyg till Bilprovningen.
http://www.hojen.nu/bilder/import/drink.jpg
Registreringsbesiktningen består sedan Maj -03 av två delar; ursprungskontroll (att årsmodell och tillverkare går att bestämma och att hojen inte är anmäld stulen), och själva registreringsbesiktningen. Därefter ska hojen kontrollbesiktas precis som vilken hoj som helst, rent praktiskt ser man till att boka båda förrättningarna vid samma tillfälle för att slippa krångel och onödig väntan.
En sak att fundera över är formuleringen i bestämmelserna som säger att hojen ska vara "i strikt seriemässigt utförande". Detta skulle kunna innebära att det inte går att besikta med t. ex. slip-on (trots att ljudnivån är OK i sig!) eller en höjningssats, MEN jag har aldrig haft problem av något slag trots diverse modifieringar. Ett bra argument när man står och ska övertala besiktningsfarbrorn är attt det finns E2-märkning på det tuffa tillbehöret, då brukar de ge med sig. Kostnad för vägning är 150:- och regbesiktning 1600:-, ett billigt nöje! :-)
Tillbaka till garaget och vänta igen. Med en rimligt rapp behandling hos lokala Bilprovningen har du skyltarna inom tre-fyra dagar. Först då går det att försäkra och ställa på hojen. KLART!!
http://www.hojen.nu/bilder/import/sbp.jpg
Du är nu ägare till en egenhändigt importerad hoj du valt ut och burit hem själv. Trevlig känsla, och med största sannolikhet så kan du åka året ut och sedan sälja den nästa år och få tillbaka pengarna. Och göra om övningen, eller vara nöjd ändå och behålla den.
En privatimporterad hoj är inte ett dugg svårsåld i andra hand, de jag har sålt vidare har varit lika lättsålda som vilken svensksåld hoj som helst. Priset blir ju lägre för en bättre hoj! Handlarna här hemma vill gärna vara lite kinkiga om man byter in en privatimporterad hoj, men det ökar hela tiden i omfattning i takt med att folk upptäcker fördelarna med att ta hem en hoj själv. Den svenska sidoimporten ökar också lavinartad, företag som gör det jag just beskrivit och lägger på en peng för att sedan sälja hojen vidare. Detta gör att din privatimporterade hoj befinner sig i gott sällskap.
Gör som jag och många andra, hämta den i Tyskland! Lycka till!!
Källa:
http://www.allroadmc.com/import.htm
