Med framhjulen mot Linköping
Vi lät inte några regndroppar hindra vår framfart mot Linköping för Flygvapenmuseum. Det skulle ändå lätta upp vartefter söderut vi kom.
I Arkösund intogs en kopp te med smörgås, jag råkade nita till frambromsen så pass att hojen höll på att vika sig ner mot asfalten. Fattar inte hur jag lyckades där men jag räddade hojen och min pinsamma benägenhet från fallet. Puh.
Efter fikat intogs färjan för ändamålet att komma över sundet och vidare mot Söderköping och Linköping. Småvägar var det tal om så småvägar blev det, om än blev vi fundersamma vid ett tillfälle för miljön såg inte ut att vara som tänkt utan som någon helt igenom fel väg. Men den var rätt och vi kom fram.
Utanför muséet hade man ordnat med mc-parkeringar, gratis för den delen. I själva muséet hade man ordnat upp de riktigt gamla flygplanen för sig och de lite mer moderna maskinerna för sig. Dessutom hade man ordnat bostäder i tidstypiska möbler och utseenden med kök, vardagsrum etc. TV alt radio illustrerade vad man lyssnade på just då i det eller det årtiondet. Tidsspannen gick från 50-tal till 80-tal och alla mindes man. När jag flyttade hemifrån till Högdalen hade jag ett kök från 50-talet med lutande köksluckor och skjutdörrar därtill. En gasspis vari jag bakade bullar etc, jag gillar verkligen gasspis och där på muséet stod en precis likadan av samma märke och modell! Även köksluckorna var av precis samma modell och färger. Ah vilka minnen som kom fram i minnet där. :)
En titt på DC3:an får man absolut inte missa! Granathålen fanns kvar i flygplanskroppen, samt vad man antar kan vara granatsplitter men man är inte helt säker då vattnet och tiden i det gjort sitt. Det mest gripande var att se ett par strumpbyxor. Någon i besättningen i DC3:an hade sin flickväns/frus strumpbyxor med sig, pilotens vigselring kan också ses i en monter vilket också var gripande att få se den.
Tiden gick och vi var hungriga, hojarna behövde tankas upp så först i med bränsle i dom och sen i med bränsle i våra magar. Vi hittade ett bra ställe som inte såg mycket ut från gatan: Järnvägscafé & gatukök vid centralstationen i Linköping. Själva ordet restaurang hade jag missat när vi for förbi, hade trott det skulle bli hambugrare eller nåt men de hade flera olika sorters maträtter och god var maten. Dessutom kom den fram snabbt för man hann inte ens äta upp salladen före. Så det stället är ett tips om nån råkar vara i Linköping.
Efter maten vände vi framhjulen hemåt. Och tog med oss vädret hem! :D
