Natt sudd

Det blir mycket suddande för pewa i trådarna både dag som natt.
I mina ögon så är vi ju precis just sådana som människor, att vi "glider" iväg liktsom, vi tappar den röda tråden på något vis.
Ja att vi inte riktigt vill hålla oss på banan, och det då på de flesta olika områden, i Onsdags kväll te.x så var det 5 olika mc avåkningar bara här i 08 området och då söder om stan, på norr sidan fanns kanske några också, och antagligen än fler här på forumet vad gäller att tappa greppet om tråden vi komenterar. Kanske har det alltid varit så, mer eller mindre, och på samma sätt har det antagligen funnits åtskilliga "pewa´r" som ger sitt Liv för att styra upp oss andra på banan igen.

Vad är vi rädda för, vi som inte vill vara på banan och de som vill att vi är på banan, för mig som påminner detta om krig, två olika sidor som går emot varandra i någon form ( i något forum... Skrattar)
Nu pratar jag inte om det kriget som står mellan två olika individer i första hand, även om det är just den delen som blir lite synlig här, utan....
En som ofta talar om detta i ett helt annat sammanhang är Cesar Millan. Vad för slags energi sänder jag ut, och att ha hund visar mig vilken energi jag sänder ut, oavsätt jag vill se det eller inte, oftast verkar det som om vi inte vill se det antagligen, hur som, rörigt blir det när det är krig i mig själv och således blir det rörigt kanske för mig att följa en order, eller en "tråd" eller varför inte "uppfostra" barnen eller som i Cesars fall ge hunden ett drägligt Liv.

Krig... Vad för krig?
Ex. Våra ögon sitter så att de kan se saker på vår ut sida ändå tror vi att vi kan se in i oss själva och förstå villka vi själva är.... Snacka om konflikt. Eller... om jag får som jag vill i lite olika sammanhang, då blir det ju bara som jag förväntar mig, inget annat! Eller ta det här med ord, vi tror oss te.x. att vi vill Leva, trotts att ordet Liv betyder bl.a förändring (ordet död betyder bl.a brist på förändring) och så söker vi rutiner och ordningar, går samma väg till från jobbat år ut och år in, som då är allt annat än förändring, nästan till och med åt det döda hållet. Är inte detta ett krig som tar kol på oss som människor innifrån, så vet inte jag.
Därför så tror jag att vi "kämpar" med att duga och räcka till, att var duktiga osv, för i oss, så säger de här konflikterna oss, att det är något som är fel.

Tänk om det fanns ett stort konflikt radergummi och att det räckte med ett ordentligt "natt sudd".... Personligen tror jag lösningen är tvärtom... Att erkänna mig själv som vanlig människa, på gott och ont.
Gott javisst... men ont... Nej.
Men kanske är det så, om du och jag var uppväxta med utslagna föräldrar i Rio´s slumkvarter, på en soptipp, att vi också redan som 9 åringar hade mördat för vår överlevnad och således var mördare, kvinnomisshandlare osv osv Eller med andra ord. var precis som andra människorna på jorden, fulla av högmod, stolthet, rädsla, girighet, själviskhet osv osv i det oändliga.
Jag vet inte vad du tror, men jag tror att något "natt sudd" finns inte på riktigt, utan bara i vära drömmar.
Nu är kl 03.10 och det är dax att gå drömma vidare.
Hoppet är troligtvis inte att åter förneka utan att istället erkänna
Ha det 2o)