Usch vilken dag

Det är skönt när det blir kväll när man haft en bedrövlig dag. För att göra en lång historia kortare så fick jag utskällning för faktiskt bara skitsaker, egentligen inget att ens dra upp. Det gick nån timme så ringde man hem och bad om ursäkt för uppträdandet i alla fall, det är okej. Jag fattar fortfarande inte vad det var som var så hemskt och jävligt men orka bry sig. I morgon är en ny dag.

Jag läste i Gibsons tråd ”Orolig” om gamla människor. Min mamma fick stroke vid unga år, 61 är ingen ålder, man har inte ens nått pensionsåldern. Två år senare dog hon på ett vedervärdigt sätt men före hon dog hade vi ett par djupare samtal. Jag lät henne veta att trots våra fighter vi hade och hårda ord mellan varven så har hon varit en bra mamma. Jag tror man behöver veta det som förälder, om man skött sin uppgift bra. För man får inga handböcker med barnen när de kommer till.

3 år senare var det dags för pappa att lämna in i cancer. Vi hade en del djupa samtal, det har vi aldrig haft förut genom åren men då pratade vi mycket sista tiden och det var mycket jag kom underfund med där: att vi var otroligt lika i tankebanorna han och jag. Även han fick veta att han varit en bra förälder. Speciellt när jag själv fick avgöra hur jag ska ha det och han la fram ett par alternativ. Jag minns jag stod och funderade ut att om jag väljer ena alternativet kommer det bli si eller om jag väljer det andra alternativet blir det så. Jag fick välja antingen eller och ta konsekvenserna därefter. Snacka om att lära en ta ansvar som tonåring!

Han var också så att han sa oftast inte mycket men de få gånger han öppnade mun och sa sin mening stod vi ungar i givakt (typ) och lyssnade.